Nytt klassikersläpp – svensk dikt

Den 9 maj utkommer en ny kvartett i Albert Bonniers klassikerserie. Denna gång är det samlade dikter av några av våra mest folkkära poeter som kommer i nyutgåvor – Edith Södergran, Karin Boye, Erik-Axel Karlfeldt och Werner Aspenström.

För de vackra författarporträtten på omslagen står industridesigner Jan Landqvist, porträtten är de samma som återfinns på hans välkända bokstöd. För den grafiska formgivningen står Nina Ulmaja.

Författaren Jessica Kolterjahn har skrivit ett förord till utgåvan med Karin Boyes dikter och till Erik-Axel Karlfeldts utgåva har litteraturkritikern Magnus Halldin skrivit förordet. Till Werner Aspenström har numer avlidne Hans Isaksson, Aspenströms förläggare, skrivit förordet och till Edith Södergrans utgåva har litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström skrivit.

Åsa Lindström, förläggare på Albert Bonniers förlag:

”Vi är otroligt glada och stolta över att kunna lyfta fram några av våra mest lästa och älskade poeter i vårens klassikersläpp. Min personliga favorit är Karin Boye som är en poet jag återkommer till, och vi hoppas förstås att dessa poeters verk ska fortsätta att röra nya generationers hjärtan och erbjuda tröst, igenkänning, väcka känslor och föda nya tankar.”

Omslag kan ni ladda ner här:

Karin Boye
Edith Södergran
Erik Axel Karlfeldt
Werner Aspenström

För recensionsexemplar eller andra frågor, hör av er till
klara.johansson@bonnierforlagen.se

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

“Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn”

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag. Nu finns tredje boken i trilogin om Via Terra i pocket – Sektens barn och vi passade på att ställa några frågor till författaren.

I Sektens barn får läsaren återigen följa med till Dimön och sekten ViaTerra. Den här gången kretsar berättelsen framför allt om barnen som växer upp där. Du beskriver en mörk tillvaro där hårda metoder används för att manipulera och styra dem till att bli trofasta sektmedlemmar. Varför valde du att fokusera på barnen i den sista delen av trilogin?

-Jag tyckte att berättelsen om barnen var den allra viktigaste och ville därför lämna den till sist. De hade inget val som vi som gick med självmant. Jag har aldrig anklagat någon för att dra in mig i sekten, jag var myndig, jag gjorde ett val – men jag har aldrig slutat anklaga mig själv för att jag drog in min son, John. Så det betydde oerhört mycket för mig att få skriva om vad som hände med barnen och samtidigt försöka beskriva deras styrka. Visst är barn lättare att manipulera än vuxna, men de tänker mer självständigt än man kan tro. En av berättarrösterna är ju Thor som är son till Franz Oswald, sektledaren. På sätt och viss känns det som om jag gav barnen en röst genom honom. Han är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Jag saknar hans röst ibland.

Sofia Bauman är nu vuxen och har en dotter, Julia, som älskar äventyr och utmaningar. I motsats till ungdomarna på Dimön är Julia fri – men ändå lockas hon av Franz Oswald och ViaTerra. Vilken är den största anledningen till att Julia dras till det förbjudna?

– Dras inte alla ungdomar till det förbjudna? Julia bor ju i Henån som är en liten stad i Bohuslän. Hon längtar hela tiden efter utmaningar, något större än det liv hon lever. Jag tror att många ungdomar känner tristess och längtar efter spänning, det gjorde jag själv som tonåring. (Jag känner faktiskt igen mig själv mer i Julia än i Sofia) Jag föreläser ju ofta för ungdomar och vi pratar om just det, rastlösheten som helt enkelt inte går att förneka. Många yngre läsare har skrivit till mig och sagt att de känner igen sig i Julia. Hon är brådmogen och helt gränslös, så hon tar ju rätt stora risker. Men samtidigt sprider hon glädje omkring sig och kanske är det just det som gör att allt slutar som det gör.

De kvinnliga karaktärerna i dina böcker är starka. Som läsare kommer man väldigt nära dem, särskilt Sofia som är huvudperson i Dimön-trilogin och är otroligt modig. Vad är det som får dina karaktärer att gång på gång resa sig och fortsätta kämpa? Hur kan man behålla sin styrka när livet rasar?

– Jag tror att alla människor har en enorm inre kraft som ibland inte visar sig förrän man befinner sig under stor press. Man måste plötsligt välja mellan att kämpa eller gå under. Ibland kan man till och med känna ett otroligt, nästan iskallt lugn i en sådan situation. Det kallas ju överlevnadsinstinkt, men enligt min åsikt är kärleken till andra människor en ännu starkare drivkraft som kan få människor att resa sig trots enorma motgångar.

Berätta om din arbetsprocess med den här boken! Vart har du hittat din inspiration?

– Jag visste vad boken skulle handla om och vilka av mina egna känslor jag skulle använda när jag skrev den. Jag visste precis hur den skulle börja och sluta. Sedan ställde jag karaktärerna där, nästan som pappersdockor, och började skriva. Jag använder aldrig en synopsis, jag försätter istället mig själv i en helt ny värld, i det här fallet Dimön, och börjar utforska och skapa berättelsen. På vägen får jag nya ideer, ser nya infallsvinklar och fördjupar karaktärerna medan jag skriver. Det är som att ge sig ut på ett äventyr. Alla författare har sin egen skrivprocess och min fungerar så. Sedan njuter jag väldigt mycket av att arbeta med texten med en redaktör som jag litar på. Det är nästan den bästa tiden i skrivandet för mig.
Jag gillar dock att göra research på plats, och har varit på alla platser som jag skriver om i boken. Dessutom pratade jag mycket med en kvinna som var med i ett ”barnläger” hos Scientologerna, ett som liknar det jag skriver om i boken. Hon berättade allt för mig om hur det gick till. Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn.

Du är ofta ute och föreläser i skolor och inför en yngre publik. På vilket sätt är kommunikationen med de yngre läsarna viktig för dig?

– Det här skulle jag kunna skriva flera sidor om. Vad som har hänt är att eleverna i vissa klasser i gymnasieskolor har läst Sekten på Dimön (min första bok) och bjudit in mig på föreläsningar. Vi diskuterar sekter, men också liknande situationer i livet: mobbning, misshandelsförhållanden, jobb där chefer använder härskarteknik, och inte minst påverkan från radikala grupper. De här ungdomarna ska precis ta studenten. Det är valår. De är absolut hett byte för nazistiska och högerradikala grupper. Vi diskuterar allt detta. Hur det skulle kunna påverka dem och vad de kan göra för att undgå att hamna i sådana situationer. Dagens ungdomar är otroligt smarta och öppna, inte alls så rebelliska som på 70-talet när jag var ung. Det är otroligt givande att prata med dagens ungdom. De är den allra bästa publiken att föreläsa för. Detta kommer jag göra mycket mer av i framtiden.

Intervju Lisa Jonasdotter Nilsson
Foto: Fotograf Adde och Klara Leo
Sektens barn av Mariette Lindstein finns i pocket från 10 april
Del ett och två i serien finns också i pocket, Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Ett liv med cellgifter och champagne

I pocketaktuella Himlen kan vänta skriver journalisten Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.

Din bok är djupt personlig, berätta något om din skrivprocess.

– Den har varit tuff att skriva och handlar det inte om den emotionell resan utan om att hitta tid. Tid att helt enkelt sätta sig och jobba. Jag har varit väldigt strukturerad. Skrivit 5 000 tecken om dagen, och de dagar jag inte kunnat har det blivit det dubbla. Boken är skriver sena nätter och kvällar, på Maldiverna, Zanzibar, Waynes cofffeehouse och den lokala pizzerian samt hemma vid köksbordet.

Var det något som var särskilt känslosamt att skriva om?

– Kapitlen om min barndom. Vi människor blir ju lätt sentimentala när vi slungas tillbaka till vår egen uppväxt. Jag kan med distans se, att jag alltid har kämpat med att försöka vara till lags och aldrig varit riktigt sann mot mig själv. Jag har lärt mig att vara en riktig ja-sägare, utan att läromästaren haft någon baktanke med det.

Vem tycker du ska läsa din bok/vad hoppas du att din bok bidrar med?

-” Himlen kan vänta” kan man applicera på vem som helst som står inför stora val i livet eller har gått igenom smärta, drabbats av sjukdom eller helt enkelt bara är en mångfacetterad människa. Kort sagt alla kan dra nytta av den, hämta styrka och insikt men framför allt inse att man sällan är ensam i sina känslor.

Vad gör du för att ha den positiva inställning och glada livsenergi som du utstrålar?

-Jag har lärt mig att det alltid blir bättre, det är verkligen mörkast före gryning. Det tog mig bara 51 år att komma dit. Och så är jag rätt grundglad även om cancern har gjort mig bitter och rädd. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Himlen kan vänta finns  pocket.

Intervju Lisa Jonasdotter Nilsson

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Samtal med vänner” i bokcirkel

Samtal med vänner av Sally Rooney är en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vänskap och kärlek i samtiden berättad med stor tonsäkerhet och värme. En bok som passar perfekt att läsa i bokcirkel!

Om boken: Frances är en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterär agent i Dublin. Hennes bästa vän och före detta flickvän är den vackra och självupptagna Bobbi. Under en poesikväll träffar de fotografen Melissa och hennes skådespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det äldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skådespel av skiftande lojaliteter och kärleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och när relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka får Frances allt svårare att behålla sin kyliga distans.

Här finns ett diskussionsunderlag för dig som vill läsa “Samtal med vänner” i bokcirkel.

  1. Författaren Sally Rooney har sagt att hon ville skriva om relationer som det inte går att sätta en etikett på (flickvän, kompis e t c). Hur har hon lyckats med det tycker du?

2. Tror du att den här ganska frispråkiga romanen skulle ha kunnat komma ut på Irland för tjugo år sedan?

3. Känner du igen dig i någon av karaktärerna? Motivera varför.

4. En stor del av romanen består av dialog, vad tyckte du om det och vad skapar det för ton/stil?

5. Kan man säga att romanen har en feministisk agenda? På vilket sätt i sådant fall?

6. Hur skulle du vilja casta huvudrollerna om boken blev filmad?
7. Har du någon favoritepisod i boken?

8. Hur tror du att Frances relation till sina föräldrar har påverkat henne?

9. Vilka insikter har huvudpersonen Frances kommit till när boken är utläst?

10. Vad tyckte du om slutet?

 

Samtal med vänner av Sally Rooney finns i pocket från 9/1 2018

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Vargarnas historia” i bokcirkel

Vargarnas historia av Emily Fridlund är en stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet, en perfekt bok att läsa i bokcirkel!

Om boken: Linda är 15 år, bor i skogen med sina föräldrar och är en ensam särling. Så flyttar en ny familj in i ett stort hus vid sjön. Den spirituella och varma Patra vill gärna ha både sällskap och barnvakt åt 4-årige Paul. Tacksamt låter sig Linda sugas in i familjen, men för att vara en del av den måste hon se åt andra hållet med den vanvård som Paul utsätts för och som till slut får förödande konsekvenser.

Här följer 10 frågor som du kan använda som underlag.

1.Vad känner ni till om författaren Emily Fridlund? Påverkar det er läsning av boken? Hur/varför?

2. I romanen växlar författaren mellan olika tidsplan. Vad tycker ni om det greppet och varför tror ni att författaren valde att berätta historien på det sättet?

3. I vilken miljö utspelar sig boken? Hur påverkar det berättelsen?

4. Redan i början av romanen avslöjas det att pojken Paul kommer att dö. Hur påverkar det läsningen och sättet ni ser på det som händer längre fram i romanen?

5. Huvudpersonen Linda kallas i romanen för en rad olika namn av sina klasskompisar: ”Miffot” eller ”Kommunisten” t ex och hennes egentliga namn är Madeline. Varför tror ni att författaren har valt att göra så och är det något av namnen hon verkar mer bekväm med?

6. Vad tycker ni om språket i boken? Hur skulle ni beskriva det och hur fungerar språket för det författaren vill berätta?

7. När Linda ska skriva en uppsats i skolan väljer hon att skriva om vargar. Hur reagerar hennes lärare på det och vad tror ni att vargarna symboliserar i den här romanen?

8. Religion spelar en stor roll i romanen på olika plan och när Paul blir sjuk vägrar föräldrarna, som bekänner sig till ”kristen vetenskap”, t ex att söka hjälp. Vad tror ni att författaren vill säga med det?

9. Har boken förmedlat några nya insikter?

10. Skulle ni rekommendera boken till någon annan? Varför/varför inte?

 

Vargarnas historia av Emily Fridlund finns i pocket från 9/1 2018.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Romanerna om Patrick Melrose vol 1” i bokcirkel

Böckerna om Patrick Melrose har fått status som moderna klassiker och hyllas av kritiker och läsare. Fler och fler upptäcker nu dessa självrannsakande romaner som utkom första gången i Storbritannien  mellan 1992 och 2012 och nu finns de också översatta och utgivna på svenska. Dessutom ska böckerna filmatiseras med Benedict Cumberbatch i huvudrollen.

Böckerna om Patrick Melrose väcker många tankar och känslor och är väldigt drabbande läsning. Berättelsen om en grym uppväxt i den brittiska överklassen skär in i hjärtat, samtidigt som den är befriande humoristisk.

Nu finns första volymen i pocket och är utmärkt läsning för bokcirklar. Vi har tagit fram ett diskussionsunderlag att använda.

  • Varför ger Eleanor efter för David i Glöm det? Och underkastar sig David något annat än minnet av sin far?
  • På vilket sätt kan man säga att Patrick blir räddad av sin fantasi när hans pappa förgriper sig på honom och vilken effekt har denna mekanism därefter på hans sätt att se på världen?
  • I slutet av Glöm det ser Eleanor hur Bridget försöker att smyga iväg och träffa Barry ”som om hon vore fri”. Vore alla huvudkaraktärer ”fria” om det inte vore för lockelsen av pengar och status?
  • Hur skulle du beskriva miljön romanen utspelar sig i och hur påverkar det berättelsen?
  • Vad är det som gör författarens bild av beroende unikt i Dåliga nyheter? Hur reagerade du när det beskrevs hur Patricks beroende tilltog?
  • Vad känner du till om författaren? Påverkar det din läsning av boken? Hur/varför? Tycker du att det är viktigt att veta något om författaren innan du börjar läsa?
  • Patrick tror att hans far utsattes för sexuella övergrepp som barn och pratar med Anne om förlåtelse. Vems parti tar du i den diskussionen?
  • Vilken känsla hade du när du hade läst ut boken, har den förmedlat några nya insikter?
  • Skulle du rekommendera boken till någon annan? Varför/varför inte?

Edwards St Aubyn Romanerna om Patrick Melrose vol 1 finns nu i pocket

 

 

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Anna Tell – Afghanistan har stor dragningskraft på mig

Anna Tell (född 1975) bor i Stockholm, är statsvetare och kriminalkommissarie med ett förflutet inom Försvarsmakten. Hon har tjugo års erfarenhet av operativt arbete i Sverige och internationellt. Nu är hon pocketaktuell med Fyra dagar i Kabul som är den första boken i en serie om förhandlaren Amanda Lund som  hamnar mitt i hetluften när två svenska diplomater kidnappas i Kabul. I en kamp mot klockan jagar hon svar i en härva av mord, heroin och sex.

Kan du berätta på vilka platser du arbetat i världen?

– Som anställd inom Polisen och Försvarsmakten har jag haft möjligheten att arbeta på platser som de flesta endast närmar sig genom litteraturen eller nyhetssändningarna. Jag har rest en del i jobbet, men det är framförallt på olika delar av Balkan och i Afghanistan som jag har arbetat i längre perioder.

Hur mycket bygger din bok på dina egna erfarenheter? Likheter och skillnader mellan dig och Amanda?

– Afghanistan har stor dragningskraft på mig. Förhoppningen är att mina kunskaper har berikat berättelsen och att jag genom miljöbeskrivningar har gjort omgivningen rättvis. Berättelsens samtliga karaktärer utom en är fiktiva, dock är deras omgivning autentisk. Berättelsen har inte hänt i verkligheten och är inte självupplevd. Jag har varit på de flesta platserna som beskrivs i boken.

I mitt skrivande har det varit framgångsrikt att ”gräva där jag står”, med lite utsvävningar och ta reda på det som jag inte vet. Jag har varit utryckningspolis på Norrmalm precis som den lata polisen Oskar och jag har arbetat som narkotikapolis i Stockholm och jag vet hur heroin hanteras. Vidare har jag jobbat i längre perioder i Afghanistan och Balkan för Försvarsmaktens räkning, alla dessa spännande jobb och erfarenheter har definitivt inspirerat till berättelsen.

Huvudkaraktären Amanda rör sig i en mansdominerad miljö inom polisen och till del inom Försvarsmakten. Här finns det en likhet mellan mig och Amanda, även om det kanske börjar se lite annorlunda ut i dag 2017.

Amanda är operatör och Förhandlare vid Nationella Insatsstyrkan. Det är inte jag. Det finns fortfarande inga kvinnor på Nationella Insatsstyrkan, de få som sökt har inte klarat intagningskraven. Förr eller senare kommer det vara någon, men det är en del i livet som ska stämma för kvinnor som söker sig till en sådan arbetsplats. Familj, barn och den fysiska utmaningen.

Amanda är som person målmedveten och strävar efter att ställa till rätta och bidra till att det goda segrar. Jag vill också bidra genom jobbet till att samhället blir lite bättre. Amanda har en del riskaptit, men är ingen ”adrenalinjunkie”. Här finns det lite likheter, även om jag numera är tvåbarnsmamma och har min arbetsplats-bas i Stockholm.

Amanda är ganska ensam med en strulig kärleksrelation och en sjuk mamma. Här finns inga likheter.

Berätta lite om din skrivprocess!

– Det har varit en målmedveten process, det går inte att säga någonting annat. Jag har gjort avkall på annat och blivit avsevärt mycket bättre på att prioritera min dyrbara tid. Det är nog min egen längtan efter att ständigt pröva nytt som fick mig att börja skriva. Första boken blev refuserad, men läst av lektörer som kom med goda råd. Jag fick blodad tand och skrev en ny. Att gräva någorlunda där jag står och tänka att allt är möjligt har varit vägen till framgång för boken.

Fyra dagar i Kabul finns nu i pocket.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Djävulsdoften i bokcirkel

 

Mons Kallentofts pocketnyhet “Djävulsdoften” passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Vi har skapat 10 diskussionsfrågor för er som på egen hand vill fördjupa er läsning  eller diskutera med andra som läst boken.

1. Malin Fors kommer till Bangkok i hopp om en nystart – men ett tydligt tema i boken är flykt, i bemärkelsen att fly ifrån sig själv. Malin stöter gång på gång på händelser och personer i Bangkok som påminner henne om livet hemma i Sverige. Minnet av den döde, svenske pojken hemsöker henne trots att hon lämnat Linköping. Vilka andra spår från livet i Sverige går att hitta i berättelsen? På vilket sätt påverkar de Malin? Går det att klippa banden med sitt förflutna, och är det i så fall något som Malin egentligen vill?

2. Malin tillbringar sina kvällar och nätter på klubben Lady Deluxe, där hon kommer i kontakt med Aroon som hon blir djupt förälskad i. Vem är Aroon? Hur ser du på Malins relation till honom?

3. Ett annat tema i boken är ”att utnyttja eller utnyttjas”. Flera av de människor som Malin stöter på under utredningen är personer som står i makt- eller beroendeställning till någon. På vilket sätt arbetar Kallentoft med detta tema? Finns det någon relation i boken som du anser är jämlik? Går det att knyta detta tema till någon större samhällsfråga? Hur beskrivs relationen mellan västvärlden och Asien?

4. Malin brottas med svår alkoholism och dras allt djupare ner i en destruktiv livsstil. Hur tolkar du hennes missbruk? Hur utvecklas det under berättelsens gång?

5. Kollegerna på ambassaden lever helt andra sorters liv än Malin. Vid flera tillfällen upplever hon det som att de kommer från en annan planet, något som når sin kulmen i mottagningen hos Leif. Hur ser du på Malins agerande där, och hur ser du på hennes kollegers sätt att hantera situationen?

6. Händelserna i Bangkok får Malin att resonera mycket kring sitt eget liv. Den destruktiva tillvaron trasar sönder hennes självbild – hon slits mellan ont och gott och tvingas konfronteras med sina mörkaste sidor. Vid ett tillfälle funderar hon till och med över om det finns likheter mellan henne och Annika Skoglund. Håller du med om det? Vad kan det vara som får Malin att jämföra sig med Annika?

7. Djävulsdoften är den första boken i en ny svit om Malin Fors där de fem sinnena ska utgöra fonden för berättelserna. Den här boken är skriven med luktsinnet i åtanke. Hur förankrar Kallentoft det? Hur uppfattar du de sinnliga intrycken i boken?

8. Pimcharn blir snabbt en trygg följeslagare för Malin i Bangkok. De tycks förstå varandra och Malin känner tillit till henne. Ett av Pimcharns attribut är att hon unnar sig riktigt dyra ansiktsbehandlingar på skönhetssalongen Golden Diamond, och hon uppmanar Malin att gå dit. På vilket sätt skulle ansiktsbehandlingen kunna tolkas som symbolisk? Vad händer egentligen när Malin slutligen tar sig till salongen?

9. Relationen till Aroon får ödesdigra konsekvenser för Malin, som trasslar in sig i en lögn som påverkar hennes trovärdighet som polis. Hur tolkar du nätet av lögner som Malin spinner runt sig själv? Vad gör det med din känsla för henne, och hur ser du på Malins karaktär i den här boken i jämförelse med tidigare böcker?

10. Malins förhållande till dottern Tove vacklar genom berättelsen. Vad händer med deras relation mot slutet? Vad tror du att Malin möts av när hon återvänder till Sverige?

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Jonas Hassen Khemiri i nya pocketutgåvor

Nu finns tre av Jonas Hassen Khemiris tidigare titlar i nya pocketutgåvor, formgivna av Håkan Liljemärker.

Ett öga rött (2003)

Halim har genomskådat allt. Han har genomskådat Integrationsplanen. Han har genomskådat varför de intellektuella liknar halta kameler. Tyvärr har han också genomskådat sin pappa, som har övergett Kampen och som i stället bara talar om vikten av att tala bra svenska. Men Halim har en egen plan: han ska bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. En tankesultan, som knäcker koderna och får de snyggaste gussarna. Ett öga rött är en rolig och sorglig berättelse om en ensam ung man, som vänder ut och in på både hjärnan och språket för att hitta sig själv och sin plats i världen.

”En strindbergsk bok som söker sanningen i striden, skönheten i hatet. Han gör det med en intensitet som ingen prosadebutant sedan Nikanor Teratologen, vars nemesis och like han är.” Ragnar Strömberg, Aftonbladet

Montecore (2006)

Författaren Jonas Hassen Khemiri får ett oväntat mail från sin pappas barndomskamrat Kadir. På en säregen fransk-arabisk svenska presenterar Kadir en genial idé: “Låt oss kollidera våra kloka huvuden i ambitionen att kreera en biografi värdig din prominente far!” Fadern, den kosmopolitiske superfotografen, har förlorat kontakten med sin familj och försvunnit. Vad var det som hände egentligen?

Montecore sträcker sig från det sena sjuttiotalets progg, över iskylan i Lasermannens och Ny demokratis Sverige och in i våra dagar. Kadirs brev om faderns uppväxt i Tunisien blandas med Jonas barndomsminnen. I växlingen mellan dessa båda temperament och språk formas en berättelse om hur det är att flytta till och växa upp i ett land där tolerans och mångfald är honnörsbegrepp, men där rasism och främlingsfientlighet är en del av vardagen. Jonas och Kadirs minnen glider allt längre ifrån varandra, kampen om sidutrymmet och jakten på sanningen hårdnar.

“Man slukar den … Det finns inte en död minut, berättarglädjen står högt i tak.” Jenny Tunedal, Aftonbladet

Jag ringer mina bröder (2012)

En bil har exploderat i Stockholm. Amor irrar runt i en polisfylld, paranoid stad på jakt efter en reservdel till en borrmaskin. I framfickan har han en telefon, i bakfickan en kniv. Han ska svara när Shavi ringer, han ska sluta stalka Valeria. Framför allt ska han bete sig maximalt normalt.

Under 24 intensiva timmar befinner vi oss i Amors huvud där gränserna mellan brottsling och brottsoffer, kärlek och kemi, paranoia och verklighet, blir allt suddigare.

”Det är Khemiri och därför mycket skickligt gjort. Han har ett absolut gehör för dialog och när han håller sig uteslutande bakom anföringstecken blir det absolut strålande.”
Jonas Thente, Dagens Nyheter

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Alexandra Appelqvist – “När jag skrev boken var jag i en lite knivig livssituation”

Alexandra Appelqvist bor i Stockholm och har en bakgrund inom mediabranschen. Vid en plötslig vändning i livet skrev hon sin debutroman Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott och gav ut sin bok på egen hand. Redan första veckan gick den rakt in på Bokus topplista och har hyllats på bokbloggar och i sociala medier.

Hej Alexandra! Vad kul att din bok har kommit ut i pocket! Kan du berätta vad den handlar om?

Det är jättekul och jag är glad, förväntansfull och lite nervös. Boken handlar om Filippa som lever i en död relation, men som skjuter upp att ta tag i att avsluta den. “Det kanske blir bättre” ljuger hon för sig själv och gömmer sig bakom vuxensaker som att renovera, sitta i BRF styrelse, bli mellanchef och helt enkelt inte ha tid. Men plötsligt tar det slut med buller och bång och hon slängs ut i ett helt nytt liv där hon bit för bit får bygga upp sitt nya jag och lära sig att hitta rätt, även fast allt ibland går henne emot. Filippa har på sin väg framåt sällskap av ett gäng härliga vänner, och läsaren bjuds in till deras funderingar och hanterande av livets stora frågor. Allt utspelar sig i Stockholmsmiljöer och många känner nog igen omgivningarna.

Du har tidigare inte blivit utgiven hos ett förlag utan självpublicerade till en början Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott. Hur ser arbetet med en bok ut när man ger ut den själv?

Det stämmer. Boken var från början mer av en anekdotsamling på olika teman knutna till singelsituationer. Jag skickade runt den till några bokförlag och hade kontakt med förläggare längs vägen som gav feedback och rådde mig att bearbeta texten mer för en tydligare huvudintrig. Jag tog med mig läxan, anlitade en lektör, och ändrade hela upplägget till en feelgood-roman som jag fyllde med material från mitt första manus, men även pytsade ner helt nya delar i. Längs vägen började jag känna att jag nu var rätt ute och jag hade med mig de positiva orden från förläggaren som gillade min humor och tyckte att boken stack ut. Men då ville jag inte sitta passiv och vänta på svar igen, utan bestämde mig snabbt för att ge ut boken själv. Jag satte upp en projektplan som innehöll marknadsföring, inklippta visdomsord från branschfolk, kostnader och massa mer. Sedan sonderade jag terrängen på självpubliceringmöjligheter och valde snabbt Type & Tell då deras olika paketalternativ tilltalade mig. Jag pluggade in hela deras FAQ om diverse okända begrepp som ISBN och drog skamlöst i alla bra kontakter jag hade gällande formgivning, foto, spridning osv. Alla tyckte att mitt projekt lät roligt och ville som tur var hjälpa till. Direkt jag hade en tryckt bok i min hand började jag att på småskakiga ben gå in till återförsäljare där jag ville ha in den. Vips stod min bok på bl.a. Hedengrens, Papercut, Urban Deli och ett par fina inredningsbutiker. Samtidigt hamnade den på Bokustoppen och den perioden hände något nytt nästan varje dag. Ganska snart därefter skrev jag mitt kontrakt med er på Månpocket. Jag lärde mig extremt mycket på vägen och jag hade väldigt roligt. Dessutom är jag kontrollfreak så för mig personligen var det nog väldigt bra att börja med att ge ut själv. Jag rekommenderar varmt egenutgivning och särskilt Type & Tell och tycker inte att man ska vara rädd för det alls!

Ska man läsa Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott som en guide till hur man tar sig an livet som singel?

Man får läsa den precis hur man vill. 🙂 Trots sin titel är det en underhållande och berörande bok för vem som helst och det är absolut inget måste att vara (nybliven) singel. En lite kul och oväntad målgrupp är män i min pappas generation som har blivit mycket roade av boken och särskilt uppskattat min berättarröst. Men såklart är boken extra menad att ge pepp och stöttning till nyblivna eller långtida singlar som behöver få känna igen sig och ta del av små tips när det känns motigt. Filippa säger själv tidigt i boken att den inte kommer att ge läsaren kompletta svar utan kännas mer som en trygg hand att hålla i – få känna att du inte är ensam! Det fantastiska som har bekräftat att boken fungerar för detta är alla e-mail jag har fått från underbara modiga kvinnor, som aldrig har träffat mig, men som inte har tvekat att höra av sig med beröm och otroligt berörande berättelser om vad min bok har betytt för dem. Det är stort! Det var också lite oväntat, men jag har blivit väldigt glad.

Huvudkaraktären i din roman, Filippa, är med om en hel del galna saker men lever också ett liv i Stockholms innerstad, på platser många känner till. Det är svårt att tro att mycket av det som händer i boken inte har hänt på riktigt. Hur mycket av handlingen är egentligen självbiografisk?

I princip alla och allt i boken har inspirerats av personer och situationer från mitt liv men under en betydligt längre tid än vad som går i boken. Det känns nästan komiskt i efterhand hur vissa saker som har skett i mitt liv har kunnat vara så romanvänliga. Det måste ha varit menat så helt enkelt.

Är det du som är Filippa? Och är bokens andra karaktärer baserade på verkliga personer i din omgivning?

Karaktärerna är definitivt baserade på mina stackars vänner, haha! Det var fantastiskt roligt att blanda verkliga människor i min omgivning tills en helt ny fiktiv person uppstod som fick en egen vilja och började agera utan min inblandning. De tre väninnorna är exempelvis skapade från en blandning av sex nära tjejkompisar till mig själv. Gällande Filippa så är hon väldigt mycket jag själv för en sisådär 5-6 år sedan.

Varför ville du skriva den här boken?

När jag skrev boken var jag i en lite knivig livssituation. Jag hade precis blivit uppsagd (på grund av arbetsbrist) från mitt dåvarande jobb inom mediabranschen och upplevde den sitsen svår att förhålla sig till. Det är lättare än man tror att bli osäker på sig själv, och jag blev stressad över att ha fått en ny identitet som anonym arbetssökande. Så utifrån det kände jag att jag behövde hitta något som skulle kunna vara mitt jobb tills jag hittade ett nytt. Jag har alltid tyckt om att skriva och haft drömmen att “någon gång…”. Så då fick helt enkelt någon gång bli då. När jag väl hade börjat så skrev jag på med ett snabbt tempo. Att det fick bli en bok om singelliv berodde på att de åren var ganska nära. Då var jag i en ny relation med distans till allt och såg en bra skattkista med material att ta ur bakom mig.

Vi älskar att läsa om Filippa och hennes vänners upptåg. Kommer det en uppföljare? Kan du ge oss en hint om vad som kommer att hända karaktärerna i nästa bok? Träffar Filippa den stora kärleken?

Såklart ska det komma en uppföljare. Den är påbörjad och var faktiskt planerad redan när jag skrev denna. Jag har dock varit lite rädd för nästa bok efter att kollegor i branschen förklarat att nr 2 är svårast att skriva. Dessutom tycker jag själv att bok 2, precis som film 2, ofta har en tendens att bli lite blekare. I mitt fall kommer uppföljaren att vara mer av en klok storasyster än det bortglömda mellanbarnet. Det har kommit en ny fas i livet för alla bokkaraktärer och alla utom Filippa själv och hennes lojala vän Alle är nu i en familjesituation. Filippa står inför en rad nya utmaningar när Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott tar slut, som hon behöver hantera i nästa bok. Det kommer att finnas mycket humor, värme och återigen funderingar och träffande slutsatser om livet och kärleken. Så läsarna kommer att känna igen sig. Om Filippa träffar Den stora kärleken igen eller om något annat sker avslöjar jag inte, haha!

Intervju: Emma Andersson

Foto: Martin Fältström

Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott utg dag 13 juni

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail