Omröstningen är klar – här är höstens Läsarfavoriter!

Sommarens omröstning av ”Läsarfavoriter” är avslutad och nu kan vi stolt presentera resultatet! Stort tack för allt engagemang som ni läsare har visat, fyra fina favoriter kommer nu finnas tillgängliga lagom till Läslovet v 44.

I det nya släppet ingår Parfymen av Patrick Süskind (1985) När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall (1993) Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson (1994) och Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda (2004) Fyra väldigt olika böcker, med det gemensamt att det är böcker som vi fortsätter att rekommendera och kalla våra favoritböcker. Vilken är din favorit?

Thorvall_Nar_Man_OKwebb

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall

”Det är en fantastisk bok! Gripande, realistisk, osentimental, bildande, tankeväckande och mycket, mycket välskriven. En av de bästa svenska romanerna som skrivits de senaste tjugo åren. Tveklöst.” Bloggen Bokmania

I det vitlysande midsommarljuset i norr möter den blyga nyutexaminerade småskollärarinnan och skogshuggardottern sitt öde i en charmig skönsjungande läroverksadjunkt söderifrån. Han är svärmiskt intresserad av arbetarnas sak och ser i den unga Hilma den vackraste av blommor, sprungen ur de djupa skogarna och deras genuina folk. Strax efter bröllopet visar det sig att Sigfrid är sinnessjuk, något som hans familj valt att tiga om. Enligt lagen är det en sjukdom belagd med äktenskapsförbud för avkommans skull. Men hon var ju bara en enkel flicka. Hon kunde offras för allt detta hände på den tid då det ännu var tillåtet att skjuta arbetare…

Berättelsen är baserad på Thorvalls egen mors levnadsöde och handlar om en kvinnas svåra liv vid en mentalsjuk människas sida. Men den tar också upp 30-talets klassamhälle och de dramatiska Ådalshändelserna då fem människor skjuts till döds av militär.

Kerstin Thorvall (1925-2010) belönades med Moa Martinson-priset för trilogin När man skjuter arbetare och böckerna blev också hennes stora publik och kritikerframgång. Nu ges första delen i trilogin ut som en ”Läsarfavorit”.

Suskind_Parfymen_OKwebb

Parfymen av Patrick Süskind

”Ett läsäventyr av lika sällsamt slag som dess sagolika berättelse” Svenska Dagbladet

En vanlig människa skulle lätt kunna gå under i den stinkande och grymma värld som Paris fattigkvarter under 1700-talet utgör. Men Grenouille är ingen vanlig människa. Han saknar helt kroppslukt och människor blir, utan att förstå varför, illa till mods i hans närvaro. Han är född med ett säreget luktsinne och han glömmer aldrig en lukt. Dofter blir hans besatthet och hans yrke — parfymörens. Han dras till unga oskuldsfulla kvinnor; kvinnorna intresserar honom inte — men Doften! Den måste utvinnas och förädlas efter konstens alla regler. Som världens mest framstående parfymör vet han hur. Men utövandet är bundet till ett fruktansvärt villkor …

Parfymen är en nervkittlande thriller, omöjlig att lägga ifrån sig. Men den är mer än så. Med den färgstarka tidsskildringen, de detaljerade personporträtten och det avskalade, nästan stiliserade språket, är det också en ovanligt levande historisk roman.

Patrick Süskind (1949) fick ett stort internationellt genombrott med Parfymen (1985) Boken räknas numer om en modern klassiker och har även filmatiserats. Nu ges den ut på nytt som en Läsarfavorit.

Fredriksson_ANNA_OKwebb

Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson

”…jag kan inte göra annat än att älska denna vackra bok.” Bloggen Boktagen

 ”Härlig bok som vidöppet visar på kvinnors relation till varandra i rakt nedstigande led. Hög igenkänningsfaktor!” Läsarröst Boksidan.net

Anna, Hanna och Johanna är ett kärleksfullt och personligt porträtt av tre kvinnor ur olika generationer. Hanna som är född på 1860-talet och lever under fattiga förhållanden, Johanna som är hennes dotter som växer upp i Göteborg och får ett politiskt uppvaknande och följer arbetarrörelsen och hennes dotter Anna som är en modern yrkeskvinna. Marianne Fredriksson varierar sitt språkgrepp när hon skildrar de olika tiderna. Samtidigt låter hon nyckelhändelser vandra genom generationerna och upplevas i olika tidsandor. Hon tecknar individuella bilder av tre olika kvinnor, bilder som läggs över varandra för att till sist sammanfalla.

Marianne Fredriksson (1927-2007) är en av Sveriges mest älskade och lästa författare, Anna, Hanna och Johanna (1994) är hennes nionde roman och den blev också blev hennes största internationella genombrott. Romanen bygger på noga dokumenterad verklighet – kvinnors villkor och roller under den långa omvälvande fas då det svenska samhället utvecklades från fattigdom till välstånd. Nu ges den ut på nytt som en av våra Läsarfavoriter.

Gavalda_Tillsammans_OKwebb

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

 »Den här boken hade varit värd en tågbiljett – vart som helst, Berlin, Umeå – bara man hade fått sitta ifred i många långa timmar och läsa.« femina

 »… man gläds av hela sitt hjärta.« Dagens Nyheter

 »En lustfylld bok. Det skimrar om detaljerna.« Göteborgs-Posten

 Handlingen i Anna Gavaldas älskade roman utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Boken berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har stora hjärtan.

Anna Gavalda (1970) har nått stora framgångar och vunnit flera priser för sina böcker. Mest känd är romanen Tillsammans är man mindre ensam som filmatiserades 2007 av Claude Berri, med bland annat Audrey Tautou i en av rollerna. Nu ges Tillsammans är man mindre ensam ut som en Läsarfavorit.

Omröstningen av ”Läsarfavoriter” görs tillsammans med Akademibokhandelns Vänner, men böckerna går att hitta i all bokhandel. Höstens framröstade favoriter finns i butik f.o.m v 44 och våren 2017 görs en ny omröstning för nästa släpp.

Omslagen är gjorda av Sara R. Acedo

För frågor och recensionsexemplar kontakta klara.johansson@bonnierforlagen.se

 

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Lars Berge – ”Skoj och sorg är nära besläktat”

svinn

Lars Berge, född 1974, är journalist, dokumentärfilmare och manusförfattare. Han har under många år skrivit krönikor för Svenska Dagbladet och han är en i kollektivet som skriver texter till radioprogrammet Mammas nya kille. Nu är han pocketaktuell med den samhällssatirska romanen Svinn.

Hur fick du idén till Svinn?

– Plötsligt uppdagades att en bekant, en i övrigt mycket ordningsam och välanpassad individ, hade snattat under större delen av sitt vuxna liv i ett slags tyst protest mot den rådande samhällsordningen. Ibland brukade hen ge stöldgodset till tiggarna utanför affären. Lite som Karl-Bertil Jonsson. Jag tyckte det lät intressant och började fundera på hur det skulle kunna se ut i större skala.

Din roman kallades i en recension för ”superpolitiskt anarkistisk med den goda underhållningsromanens kännetecken” – håller du med om den beskrivningen? Vad är det för budskap du vill förmedla med boken?

– Jag gillar anarkismen för att den inte tolererar auktoritära system och för att den ifrågasätter auktoritära tendenser. Jag tycker att den representerar en livshållning mer än en politisk praktik. När vi var yngre pratade vi om att olika saker kunde vara ”punk”. Jag tror det vi menade var att man kunde ha ett anarkistiskt synsätt på saker.

Vad spelar humor för roll i dina böcker? Är det svårt att skriva roligt?

 – Jag försöker bara beskriva absurda situationer på ett så exakt och tydligt sätt som möjligt. Det kan nog uppfattas som humor. Men det skulle nog lika gärna kunna vara bara tragiskt. Men skoj och sorg är nog närmare besläktade än vi tror.

Köpcentret Folkhemmet är en central plats i romanen, och i din förra bok Kontorsninja utgjorde det moderna kontorslandskapet fond för berättelsen – vad är det som lockar med att skriva om de här urbana miljöerna?

– Jag har länge intresserat mig för de här så kallade ickeplatserna. De områden som inte tycks få några berättelser skrivna om sig. Men där vi ändå befinner oss en ansenlig del av vår tid. Liksom passerar igenom. Kollektivtrafiken är en sådan plats. Kontorslandskapet som jag skrev om i Kontorsninja en annan. Flygplatser. Charterorter. Finlandsfärjor. Och så förstås Köpcentrumen. Jag ser det som en slags politisk gerillakrigföring att fylla dessa miljöer med berättelser som trotsar den rådande ordningen. Liksom kullkastar syftet med dessa byggnadsverk. Jag vill liksom sätta upp mina egna reklamtavlor där. Med budskap som kan ge de här landskapen en ny, kanske helt motsatt betydelse. 

Gjorde du någon särskild research inför arbetet med boken? Provade du några maskotdräkter?

–  Jag är rätt lång så jag hittade aldrig någon som passade. Men däremot tillbringade jag en hel del tid i olika köpcentrum där jag studerade människor. Jag var en mysteryshopper, kan man säga. Men istället för att maximera shoppingupplevelsen för köpcentrumkunderna använde jag resultatet av mina studier till att skriva en spänningsroman. Jag lärde mig för övrigt rätt snabbt att känna igen butikstjuvarna. Alltså de ovana. De skickliga lägger man inte märke till.

 Vilka författare har inspirerat dig mest?

 – Douglas Coupland, Gillian Flynn, Slavoj Zizek, Stephen King, Daniel Clowes, J.G. Ballard, Susan Faludi, Joan Didion, Jon Ronson, Karin Johannisson, George Orwell, Louis C.K., Franz Kafka, Orson Welles, Den osynliga kommittén, Mike Judge m. fl.

 Var skriver du bäst?

– I skrivsalen på kungliga biblioteket, omgiven av tentastressade juriststudenter.

Svinn finns i pocket från 13 september

Intervju Annie Murphy

 

 

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Frida Skybäck synliggör historiens kvinnor

skyback

 

Frida Skybäck, född 1980, är historie- och språklärare och arbetar på en internationell grundskola i Lund, där hon även bor med man och två döttrar. Frida Skybäck inspireras av dagböcker skrivna av tidigare generationers kvinnor och målet med hennes författarskap är att skapa komplexa och intressanta kvinnogestalter och ge dem en plats i historien. Nu är hon pocketaktuell med Polarnatt, andra fristående delen i serien om systrarna Stiernfors på Rosenlunds herrgård i Skåne.

Polarnatt är andra delen i din serie om systrarna Stiernfors. Berätta lite om handlingen! 

– I Polarnatt får vi åter stifta bekantskap med systrarna Cecilia, Elisabeth och Amelie. Cecilia har motvilligt lämnat sin oäkta son Benjamin och flyttat till den nergångna och kusliga Apelgården tillsammans med sin make Jacques Rousseau. När ett litet barn lämnas på gården vind för våg tar Cecilia hand om det, trots att Jacques förbjuder henne att han någonting med barnet att göra. Medan Cecilia söker efter barnets mamma får hon veta allt mer om Apelgårdens historia och inser snart att huset döljer en mörk hemlighet. Samtidigt letar hennes yngre syster Elisabeth, som står i tur att gifta sig, efter en passande make. Elisabeth engagerar sig i stadens fattigbefolkning och kommer då i kontakt med  språkadjunkten Mathias Storm. När herr Storm friar till henne ställs hon inför ett svårt val, ska hon gifta sig med en man hon faktiskt tycker om trots att han är av lägre börd och aldrig kommer accepteras av hennes familj?

Boken utspelar sig i 1800-talets Skåne. Varför har du valt just Skåne som skådeplats för berättelsen?

– Jag bor själv i Skåne och fascineras av dess rika historia. Dessutom har regionen en vacker och levande miljö.

Ett strakt tema i böckerna om systrarna Stiernfors är den kvinnliga kampen för oberoende – hur tar det sig uttryck i Polarnatt?

– I samband med att Elisabeth genom sin kammarfröken får ett socialt uppvaknande börjar hon engagera sig i kvinnosaken och genom henne får vi följa 1800-talskvinnornas kamp för rösträtt och lika villkor.

Var fick du inspiration till titeln?

– Böckerna om systrarna Stiernfors är döpta efter svenska naturfenomen. Deras mamma, Märta Stiernfors, kommer från norra Sverige och en viktig del av berättelsen är motsättningen mellan den konservativa Märta och hennes frihetstörstande döttrar, som även symboliskt illustreras genom de geografiska skillnaderna mellan norr och söder.

Vad gillar du själv att läsa? Har du några författarfavoriter?

– Jag älskar historiska romaner som synliggör kvinnor och läser gärna Sara Waters, Jane Austen och Kate Morton.

Polarnatt finns i pocket från och med 14 augusti

Intervju: Lisa Jonasdotter Nilsson

Bild: Emil Malmborg

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Annika Paldanius – ”Det är roligast att uppehålla sig på ny mark”

paldanius

 

ANNIKA PALDANIUS är uppvuxen i Jönköping men bor numera i Göteborg, där hon arbetar som läkare. Hon har gått Biskops Arnös författarskola. Jag vet allt det här är hennes kritikerrosade debutroman som nu finns i pocket.

Din bok kretsar kring tre läkarstuderande unga kvinnor – Hanna, Anna och Filippa. Hur fick du inspiration till dina karaktärer?

– Hanna, som ju är bokens berättare, dök upp först. Tanken med henne var från början att hon skulle vara en slags metafor för ett hypersekulärt utilitaristiskt samhälle, och liksom dra den medicinska världens nytta/konsekvens-tänk till sin spets även i sitt privata liv, och aldrig agera på känsla. Men med tiden som jag skrev på boken blev hon ändå lite mer mänsklig, kanske för att jag skulle kunna tycka om henne. Anna och Filippa kom till för att matcha henne och fick egenskaper utefter det. Och sen inspireras jag ju såklart alltid av sådant som jag läser, och av andra saker i min omgivning.

 Kvinnlig vänskap och sårbarhet vs styrka är två tydliga teman i boken. Hur är man en bra vän, enligt dig?

– Hm, det beror såklart på situationen och vem man är och vem man är vän åt. När jag tänker på mina vänner så är de alla fantastiska på helt olika sätt. Men att vara generös med sin tid och sig själv – att bjuda på den man är – är alltid fint, tänker jag. Också finns de klassiska dygderna såklart: att bevara förtroenden och vara lojal, att inte vika undan när det blir svårt… Det som min bok delvis kretsar runt. Men varje vänskapsrelation är sin egen, och kan se ut på så himla många sätt. Det är det som gör vänskap spännande att skriva om med – att den är så oreglerad, och att ramarna för vad man kan förvänta sig i stort sett alltid är outtalade. Det är verkligen upp till var och en.

 Ditt språk är ett slags poetiskt ”läkarspråk” – det är fantastiskt effektfullt och ovanligt. Att överhuvudtaget röra sig i gränslandet mellan humaniora och naturvetenskap sticker ut. Vad har du för tankar kring det?

– Det var väldigt roligt att skriva så. Generellt så dras jag i mitt skrivande till sådant som inte får så stort utrymme i skönlitteraturen annars – det är roligast att uppehålla sig på ny mark.

 Känner du fler läkare som skriver?

– Ja, jag vet ganska många, och jag har i alla fall en vän som också är läkare och skrivande. Det är verkligen fint att prata om skrivande, läkarjobb, identitet och ansvar med henne. 

 Vad gillar du själv att läsa? Har du några författarfavoriter?

– Jag läser mest romaner, och en del poesi. Några favoriter är: Bodil Malmsten, Inger Alfven, Siri Hustvedt, Haruki Murakami, Ida Linde, Sara Stridsberg, Kristian Lundberg. 

 Jag vet allt det här är din debutroman. Hur har tiden sedan utgivningen varit för dig?

– Tiden efter utgivningen har för mig mest präglats av att jag varit gravid och fått barn, och blivit förälder för första gången. Men jag skriver ibland också – och när jag inte gör det så tänker jag på att skriva. Nästa projekt har inget med den medicinska världen att göra, men rör sig i en miljö och kring ett tema som inte heller skildras jätteofta i skönlitteratur. Vi får se vad det mynnar ut i.

Jag vet allt de här av Annika Paldanius finns i pocket från 14 augusti

Intervju: Lisa Nilsson Jonasdotter

Fotograf: Emelie Asplund

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail