Elin Olofsson om inspirerande telefonförsäljare och varför hon gillar olycklig kärlek.

olofssonhemsidan

Elin Olofsson är ex-journalisten som slutade drömma om att bli författare, och helt enkelt började skriva böcker istället. Under de tre år som gått sen debutboken Då tänker jag på Sigrid släpptes har hon både hunnit hitta en stor publik och nomineras till Studieförbundet Vuxenskolans författarpris. Nu är hon pocketaktuell med sin tredje roman, kritikerrosade Gånglåt, och har inga planer på att återgå till journalistiken. 

Vad handlar Gånglåt om?

– Det handlar om fyra människor – Sonia, Gun-Britt, Harpan och Jenny – vars liv trasslar in sig i varandra under en sommar på samma gård, en sommar fylld av strävan, sorg, kärlek och beska sanningar.

 Hur fick du idén till boken?

– Två tankar blev till grundidén, tror jag: det enda var att jag såg en musiker på TV som såg ut att kanske ha passerat sin storhetstid men som hela tiden pratade om nästa album, nästa turné och nästa låt hon skulle skriva – hon verkade så uppfylld av sin egen strävan framåt att hon nog helt enkelt struntade i vad vi åskådare egentligen trodde och tyckte och jag tyckte det var så fascinerande – och hon fick stå modell för Sonia i boken. Det andra var att världens Gun-Britts är så många, alla dessa hårt arbetande kvinnor som driver kaféer, loppisar, små butiker eller hyr ut stugor och som på så sätt många gånger bär den svenska landsbygden på sina axlar utan att få någon uppmärksamhet eller belöning för det. Jag ville bereda lite plats åt alla dessa Gun-Britts i mitt lilla hörn av litteraturen.

I centrum för Gånglåt står en komplicerad systerrelation – varför valde du att skriva om detta?

– Jag tycker att syskonrelationer är intressanta. Ta bara det här att syskon, också syskon med samma biologiska föräldrar, uppväxtmiljö och tidsanda, kan bli oerhört olika varandra – eller så lika varandra att man häpnar, eftersom det trots allt rör sig om olika individer. Jag tror också att det är ofrånkomligt för alla som har syskon att man någon gång jämför sig med dem och sådant ligger ju alltid till grund för intressanta konflikter och relationer.

Vad är det roligaste med att vara författare?

– Åh, det roligaste är ju att skriva; att få stänga in sig i månader och hitta på och lägga ord i munnen på folk och möblera deras hem och försätta dem i svåra situationer, smutsa deras underkläder och konstruera deras självbedrägerier, tillfoga smärta och glädje och få användningar för alla snärtiga repliker man önskar att man själv fått ur sig i olika bråk … Skrivandet är en kombination av att leka med dockor och att spela schack och det är det roligaste jag vet.

Vilka författare har inspirerat dig mest?

– Kerstin Ekman, Selma Lagerlöf och Monika Fagerholm är de tre jag håller allra högst. Tre sinsemellan väldigt olika författare men som alla tre är fullkomligt orädda i sina texter och mästerliga på att ta en med ända in i köttet av de världar de skapar.

Vad står på din läslista i sommar?

– Jag läser om så många Agatha Christie som möjligt varje sommar, bara för att hålla minnet om vem som är mördaren i varje bok i trim (och för att jag är lite förälskad i både Poirot och Miss Marple). Dessutom ska jag läsa An Unquiet Mind av Kay Redfield Jamison, The Shock of the Fall av Nathan Filer, Det nionde brevet av Catrin Ormestad och Kajas resa – en roman om ett brott av Carin Hjulström, bland annat.

Elin var tidigare i år gäst i podden Speaking of Stories och berättade bland annat om tre teman som på ett eller annat sätt betytt mycket för hennes skrivande:

Jämtland: Elins hembygd. Har en särskild plats i hennes hjärta och en central roll i alla tre böcker hon har skrivit: ”Det är viktigt för mig att skriva om människor i Jämtland och deras liv, kärleksaffärer och besvikelser, för att visa att livet på landsbygden är lika dramatiskt och intressant som livet i Stockholm och andra storstäder”.

Kärlek: Elin ser kärlek som en kraft som styr det mesta av vad vi gör och inte gör med våra liv. Även frånvaron av kärlek påverkar människor starkt enligt henne. Elins skrivande handlar mycket om kärlek, men den ska vara olycklig: ”en berättelse om lycklig kärlek ryms ju nästan på ett vykort”.

Telefonförsäljare: hänvisas inte jätteofta till som inspirationskällor vare sig av författare eller andra, men Elin blev en dag uppringd av en telefonförsäljare som ville sälja på henne ett mobilabonnemang och gjorde ett oväntat starkt intryck på henne. Hon tyckte att han hade en väldigt speciell röst ”den lät som smältande snö som blir till en vårflod” och hans upprepade uppmaning till henne att lägga hans namn på minnet (så att hon skulle få prata direkt med honom ifall hon skulle nappa på erbjudandet och ringa tillbaka) fastnade hos henne. ”Jag tänkte att det skulle kunna bli en karaktär i en bok; någon som liksom ber om att bli ihågkommen hela tiden”. Kanske dyker han upp på en boksida nära dig en vacker dag?

Lyssna på hela avsnittet här:

https://www.acast.com/sostories/-4jan-philippsendkerandelinolofsson-speakingofstories

Gånglåt finns nu i pocket

Foto: Anna Rex

Text: Johanna Christoffersson och Annie Murphy

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Ryan Gattis lyckades få street cred hos de stenhårda latinogängen i LA – nu släpps hans hyllade insidesskildring av upploppen 1992 i pocket

gattis2

En trasig näsa och ett Street Art-gäng blev startpunkten för Ryan Gattis författarkarriär. Han föddes nämligen in i en familj av stridsflygarmän och tanken var länge att han skulle gå i sin fars och farfars fotspår och bli stridspilot. Men ödet ville annorlunda, nu finns hans skakande och kritikerrosade skildring av de våldsamma gängupploppen i Los Angeles 2002, ”Sex dagar”, i pocket.

Vad som hände med näsan

När Ryan var sjutton fick han näsan avsliten av en LSD-hög jämnårig amerikansk fotbollsspelare som ville skojbråka (ja, ni läste rätt, avsliten! Kompisen skojade så hårt att allt brosk lossnade och hela näsan hamnade på vänster kind). Förutom två stora plastikingrepp och mer än ett år utan lukt eller smak, fick fotbollsspelarens kraftfulla armbåge också helt andra effekter på Ryans liv. Under den långa konvalescensen läste han mycket och insåg så småningom, när både näsan, luktsinnet och smaksinnet var på plats igen, att han ville bli författare: ” Jag hade plötsligt börjat lyssna på folk, känna empati och nyfikenhet. Jag var inte intresserad av att bli soldat längre, jag ville skriva berättelser!”

Näsincidenten hjälpte honom också ur ett svettigt möte med en mexikansk gängledare under researchandet inför ”6 dagar”. Vill du veta mer om vad som hände kan du lyssna på Speaking of Stories (länk), där Ryan Gattis mötte sin svenska noir-broder Jens Lapidus tidigare i år.

..om hur färghinkar blev till en bok

När Ryan som nyinflyttad L A-bo hängde runt på gatorna för att lära känns sin nya stad, fick han en dag frågan om han ville gå med i Street Art-gäng. Han accepterade erbjudandet och började längst ner på karriärstegen med att bära färghinkar och sköta snacket med boende i hoodsen, som ibland undrade vad gänget höll på med. På så sätt fick han komma in i kretsar där han som vit utböling aldrig hade släppts in annars, och så småningom väcktes tanken på att skriva en bok om händelserna 1992.

..och om att ställa rätt frågor

Förutom att Street Art-gänget gjorde att Ryan släpptes in i de gängstyrda latinoområdena tror han att researchen inför ”6 dagar” funkade för att han ställde frågor som författare och inte som journalist: ”jag är inte och har aldrig varit journalist. I latinogängen finns en djup antipati mot journalister och alla andra som kan tänkas avslöja hur saker funkar i deras inre kretsar. Jag sa: jag är författare, jag bryr mig inte om vad du gjorde dig skyldig till utan vill veta vilken musik du lyssnade på? Vad hade du för drömmar och tankar?”

Citaten kommer från Ryan Gattis samtal med författarkollegan Jens Lapidus i podden ”Speaking of Stories”, du kan lyssna på hela avsnittet här:

https://www.acast.com/sostories/1.jenslapidus-ryangattis

”Sex dagar” finns nu i pocket.

Foto: Sam Tenney

Skribent: Johanna Christoffersson

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail