Joseph Brodsky

Joseph Brodsky föddes 1940 i Leningrad och var av judisk börd. Fadern var pressfotograf och modern var översättare. B slutade skolan vid 15 års ålder, varefter han förvärvsarbetade bland annat i fabrik och som eldare till sjöss. Han medföljde också ett antal geologiska expeditioner till olika delar av Sovjetunionen.

Samtidigt bedrev han intensiva studier på egen hand i bland annat filosofi och religionshistoria. På 60-talet kom han att fördjupa sig i studiet av Gamla och Nya Testamentet och han kom nu också i nära kontakt med de litterära kretsarna i Leningrad.

1958 började han skriva poesi och hans rykte växte. Han råkade i konflikt med det sovjetiska etablissemangets krav på följsamhet mot "socialistiska ideal" och han arresterades i februari 1964 och dömdes i mars samma år för "parasitism" inre förvisning till ett arbetsläger. Under Brodskys vistelse där publicerades hans första diktsamling i väst och till följd av påtryckningar både från utlandet och från framstående inhemska intellektuella fick han efter ett och ett halvt års straffarbete återvända till Leningrad. 1972 tvingades han lämna Sovjetunionen och kom till Förenta Staterna i ofrivillig exil. Han bosatte sig i New York och blev amerikansk medborgare 1977. 1978 blev han hedersdoktor vid Yale University och invaldes i American Academy of Arts and Science.

Han fick Nobelpriset 1987 och utsågs till Poet Laureate i USA 1991 och 1992. Brodsky dog i början av 1996.

Brodsky var främst poet och essäist. Han tillhör den klassiska traditionen med föregångare som Pusjkin och nobelpristagaren Pasternak. Han var influerad av bl a Anna Achmatova och John Donne.

För Joseph Brodsky var Ordet heligt - "litteraturen är den enda form av försäkring ett samhälle har" - och hans ord här, med sin klarhet, skärpa, dräpande ironi och humor, vittnar sannerligen om att Litteratur inte bara är en visdomsbrunn att ösa ur utan också en ständig källa till glädje och förundran.

"All litteratur handlar egentligen om vad tiden gör människorna, har Brodsky sagt och anger därmed ett huvudtema i sin diktning. Det att skiljas, deformeras, åldras, dö är tidens verk. Poesin hjälper oss, ger oss i grunden den enda möjligheten, att uthärda tillvarons tryck."

Ur Svenska Akademiens pressmedelande angående Nobelpriset 1987