Hon minns inte

Författare: Jonas Brun
Köp boken Lyssna på boken

Utgivningsdag: 2022-08-29
Recensionsdag: 2022-08-29

Mediakontakt: Emelie Forsdahl

"[E]n ljus beskrivning av en mors resa genom glömskans mörker" Göteborgs-Posten

"Många böcker har jag läst om anhörigskapet vid demenssjukdom, än fler berättelser har jag lyssnat till i samtal. Den här boken kommer jag att bära med mig mer än någon annan. Den berör så djupt och Brun berättar så mänskligt." UNT

"Och visst är det en paradox att smärtpunkterna, ja rentav känslan av Guds frånvaro kan frammana något så vackert och hoppfullt som denna roman. Men så är det ju också med författarskap som djupnar, där orden laddas av allt större erfarenhet, närvaro och mänsklig blick." Svenska Dagbladet

Det börjar vid slutet. En mamma är död. Det slutar vid början. Innan rädslan när Jonas och hans pappa märker det hon själv redan anar. Kortspelet hon förlorar gång på gång. Lunchen som lagas direkt efter frukost. Kassar som fylls med fel saker, örhängen, julkort och skoluppsatser. Försommarens syrener som inte längre väcker någon reaktion, eftersom hon inte längre minns att de doftar. En gång, innan hon började glömma, arbetade hon själv med minnet. Nu är hon yngst på demensboendet.

En person som glömt vem hon är, finns hon kvar? Är det samma människa fastän personligheten bleknar bort? Och vad är störst? Minnet eller kärleken? Jonas Brun skriver om kampen med vården, om hjärnans vindlingar, om förtvivlan och tröst i vardagen med Alzheimers sjukdom.

"Hon minns inte" är en skildring av minnesförlust och en memoar, en månggrenad berättelse om en mor som skrivs tillbaka till livet.

”Den psykologiska vetenskapen försöker inringa minnet, göra det mätbart, som jag själv mäter minnesfunktioner när jag gör utredningar och bedömningar i mitt yrke. Men här i stunden, tillsammans med henne, undslipper minnet alla uppdelningar i arbetsminne, episodiskt minne, procedurminne, semantiskt minne och prospektivt minne som jag lärt mig använda kliniskt. Jag vet inte. Jag kan inte veta. Lika lite som jag kan se ut genom hennes ögon.”
Ur Jonas Bruns "Hon minns inte"

"Och visst är det en paradox att smärtpunkterna, ja rentav känslan av Guds frånvaro kan frammana något så vackert och hoppfullt som denna roman. Men så är det ju också med författarskap som djupnar, där orden laddas av allt större erfarenhet, närvaro och mänsklig blick." Svenska Dagbladet

"Och visst är det en paradox att smärtpunkterna, ja rentav känslan av Guds frånvaro kan frammana något så vackert och hoppfullt som denna roman. Men så är det ju också med författarskap som djupnar, där orden laddas av allt större erfarenhet, närvaro och mänsklig blick." Svenska Dagbladet

"'Hon minns inte' fångar allt; absurditeten, värmen, tomheten, förtvivlan och kärleken. Många böcker har jag läst om anhörigskapet vid demenssjukdom, än fler berättelser har jag lyssnat till i samtal. Den här boken kommer jag att bära med mig mer än någon annan. Den berör så djupt och Brun berättar så mänskligt." UNT

"Det är en tät, intensiv, nästan klaustrofobisk berättelse, men genom att vända på kronologin för inte Jonas Brun läsaren successivt fram mot det obönhörliga slutet. I stället tillåter han modern, i och med sitt eget minnesarbete, att bit för bit växa fram igen; få konturerna av det som en gång var hon återigen ifyllda. Det måste vara något av det vackraste som ett barn kan ge en förlorad förälder och, faktiskt, också som en författare kan ge en läsare." Tidningen Vi

"[E]n ljus beskrivning av en mors resa genom glömskans mörker" Göteborgs-Posten

"Mitt i det skira, kärleksfyllda, framstår det hur obarmhärtigt grym den här sjukdomen är. Att han själv som psykolog kan beskriva hur vårt minne fungerar ger ytterligare svindlande dimensioner till texten. Och han hittar både en form och ett språk för allt. [...] En mer ömhjärtad memoar kunde hans mamma inte ha fått." SR Kulturnytt

"[F]ör varje mening borrar sig berättelsen närmare en friskare version av henne, Catharina med K, tills vi ser konturen av en person som äger, än mer, av sitt öde. Därför och på flera andra vis är det här en berättelse om en kärleksrelation, eller flera, likväl som det också är en memoar och en samling rörelser kring den egna tillblivelsen." Opulens

"Jag kan inte läsa ”Hon minns inte” utan att vrida och vända på egna erfarenheter som vårdpersonal, som anhörig eller bara som vittne. [...] Jonas Bruns skönlitterära, memoarartade skildring [sätter] läsaren i ett järngrepp." Expressen

Visa mer

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2022-08-29 Genre: Skönlitteratur och relaterande ämnen Originalutgåvans utgivningsår: 2021 Omslagsformgivare: Eva Lindeberg Platser: Stockholm, Sverige Thema-kod: Modern och samtida skönlitteratur, Skönlitterära teman: död, sorg och förlust, Skönlitterära teman: kärlek och relationer, Biografiska romaner, Europa Antal sidor: 344 Mått: 110 x 179 x 21 mm Vikt: 191 g Format (utgivningsdatum): Pocket, 9789100199654 (2022-08-29)

Nyheter om boken

Hon minns inte

Författare: Jonas Brun
Köp boken
Lyssna på boken

Utgivningsdag: 2022-08-29
Recensionsdag: 2022-08-29

Mediakontakt: Emelie Forsdahl

"[E]n ljus beskrivning av en mors resa genom glömskans mörker" Göteborgs-Posten

"Många böcker har jag läst om anhörigskapet vid demenssjukdom, än fler berättelser har jag lyssnat till i samtal. Den här boken kommer jag att bära med mig mer än någon annan. Den berör så djupt och Brun berättar så mänskligt." UNT

"Och visst är det en paradox att smärtpunkterna, ja rentav känslan av Guds frånvaro kan frammana något så vackert och hoppfullt som denna roman. Men så är det ju också med författarskap som djupnar, där orden laddas av allt större erfarenhet, närvaro och mänsklig blick." Svenska Dagbladet

Det börjar vid slutet. En mamma är död. Det slutar vid början. Innan rädslan när Jonas och hans pappa märker det hon själv redan anar. Kortspelet hon förlorar gång på gång. Lunchen som lagas direkt efter frukost. Kassar som fylls med fel saker, örhängen, julkort och skoluppsatser. Försommarens syrener som inte längre väcker någon reaktion, eftersom hon inte längre minns att de doftar. En gång, innan hon började glömma, arbetade hon själv med minnet. Nu är hon yngst på demensboendet.

En person som glömt vem hon är, finns hon kvar? Är det samma människa fastän personligheten bleknar bort? Och vad är störst? Minnet eller kärleken? Jonas Brun skriver om kampen med vården, om hjärnans vindlingar, om förtvivlan och tröst i vardagen med Alzheimers sjukdom.

"Hon minns inte" är en skildring av minnesförlust och en memoar, en månggrenad berättelse om en mor som skrivs tillbaka till livet.

”Den psykologiska vetenskapen försöker inringa minnet, göra det mätbart, som jag själv mäter minnesfunktioner när jag gör utredningar och bedömningar i mitt yrke. Men här i stunden, tillsammans med henne, undslipper minnet alla uppdelningar i arbetsminne, episodiskt minne, procedurminne, semantiskt minne och prospektivt minne som jag lärt mig använda kliniskt. Jag vet inte. Jag kan inte veta. Lika lite som jag kan se ut genom hennes ögon.”
Ur Jonas Bruns "Hon minns inte"

"Och visst är det en paradox att smärtpunkterna, ja rentav känslan av Guds frånvaro kan frammana något så vackert och hoppfullt som denna roman. Men så är det ju också med författarskap som djupnar, där orden laddas av allt större erfarenhet, närvaro och mänsklig blick." Svenska Dagbladet

"Och visst är det en paradox att smärtpunkterna, ja rentav känslan av Guds frånvaro kan frammana något så vackert och hoppfullt som denna roman. Men så är det ju också med författarskap som djupnar, där orden laddas av allt större erfarenhet, närvaro och mänsklig blick." Svenska Dagbladet

"'Hon minns inte' fångar allt; absurditeten, värmen, tomheten, förtvivlan och kärleken. Många böcker har jag läst om anhörigskapet vid demenssjukdom, än fler berättelser har jag lyssnat till i samtal. Den här boken kommer jag att bära med mig mer än någon annan. Den berör så djupt och Brun berättar så mänskligt." UNT

"Det är en tät, intensiv, nästan klaustrofobisk berättelse, men genom att vända på kronologin för inte Jonas Brun läsaren successivt fram mot det obönhörliga slutet. I stället tillåter han modern, i och med sitt eget minnesarbete, att bit för bit växa fram igen; få konturerna av det som en gång var hon återigen ifyllda. Det måste vara något av det vackraste som ett barn kan ge en förlorad förälder och, faktiskt, också som en författare kan ge en läsare." Tidningen Vi

"[E]n ljus beskrivning av en mors resa genom glömskans mörker" Göteborgs-Posten

"Mitt i det skira, kärleksfyllda, framstår det hur obarmhärtigt grym den här sjukdomen är. Att han själv som psykolog kan beskriva hur vårt minne fungerar ger ytterligare svindlande dimensioner till texten. Och han hittar både en form och ett språk för allt. [...] En mer ömhjärtad memoar kunde hans mamma inte ha fått." SR Kulturnytt

"[F]ör varje mening borrar sig berättelsen närmare en friskare version av henne, Catharina med K, tills vi ser konturen av en person som äger, än mer, av sitt öde. Därför och på flera andra vis är det här en berättelse om en kärleksrelation, eller flera, likväl som det också är en memoar och en samling rörelser kring den egna tillblivelsen." Opulens

"Jag kan inte läsa ”Hon minns inte” utan att vrida och vända på egna erfarenheter som vårdpersonal, som anhörig eller bara som vittne. [...] Jonas Bruns skönlitterära, memoarartade skildring [sätter] läsaren i ett järngrepp." Expressen

Visa mer

Ladda ner omslag

Ladda ner foton av författaren

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2022-08-29 Genre: Skönlitteratur och relaterande ämnen Originalutgåvans utgivningsår: 2021 Omslagsformgivare: Eva Lindeberg Platser: Stockholm, Sverige Thema-kod: Modern och samtida skönlitteratur, Skönlitterära teman: död, sorg och förlust, Skönlitterära teman: kärlek och relationer, Biografiska romaner, Europa Antal sidor: 344 Mått: 110 x 179 x 21 mm Vikt: 191 g Format (utgivningsdatum): Pocket, 9789100199654 (2022-08-29)

Nyheter om boken

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare