”Bruno K. Öijers första diktsamling på sex år är en stor händelse i poesi-Sverige … detta är en poet som dagarna efter att man läst honom faktiskt förändrar ens sätt att se. Han fäller liksom ut ens egna sidogångar och plötsligt känner man närvaron av de människor i ens eget liv som inte längre finns kvar. På det sättet är han en poet som verkligen sjunger fram de döda. Allas döda.” / Åsa Beckman, Dagens Nyheter

”Med sina nya dikter befäster Bruno K Öijer sin position som en av den svenska poesins oumbärliga röster.” / Kristian Ekenberg, Arbetarbladet

”Han är mer än en poet; med risk för att låta larvig skulle jag vilja beskriva hans position som i det närmaste profetisk, en förkunnare i mystiskt förbund med ett annat verklighetsskikt. /…/ Ett avsked? Nej, låt oss hoppas på en runda till. Öijer är som bäst när han befriar sig från oket av sin egen mytologi och möter oss med garden nere. När han kastar av sig den förbittrade nationalpoeten och ser världen genom barnets ogrumlade blick.” / Jens Liljestrand, Expressen

”Det råder inget tvivel om att Öijer är i högform /…/ Bruno K. Öijer kan i alla fall själv med ordens hjälp trolla fram droskan som tar oss in i drömmarnas silverskimrande värld.” / Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

”Bara tiden kan ge säkert besked men jag tror att den här boken måste placeras in som en av de absolut bästa i Öijers sparsmakade och rakt igenom högklassiga produktion.” / Daniel Erlandsson, Östgöta Correspondenten

”Det tycks mig vara tydligt och klart att Bruno K Öijer i och med sin senaste diktsamling Och natten viskade Annabel Lee sluter en cirkel omkring sitt författarskap … Han skapar meningsfyllda delar i en större helhet. Det är närapå som han vaskat fram guldkorn efter guldkorn, han tycks ha lagt det mörka puzzlet och bilden som framträder lyser som klaraste guld, som en diamant som pressats fram under ett oerhört inre tryck.” / Kristian Lundberg, Norrköpings Tidningar

”En ny diktsamling av Bruno K Öijer är per definition en händelse …En diktare som aldrig dagtingar med ingivelsen och uppdraget. En magiker och trollkarl som betraktar omvärlden och samtiden med ett slags suverän frihet.” / Jan Karlsson, Hallandsposten

”Med den nya diktsamlingen visar Öijer återigen att han har en enastående förmåga att kombinera enkelhet med bråddjup. Man måste ha ett hjärta av sten för att inte bli berörd.” / Anders Rosesund, Nya Ludvika Tidning

”Vid sidan av de föregående böckerna framstår Och natten viskade Annabel Lee över huvudtaget som mer lekfull, disträ och sökande. Det gör den inte sämre, och antalet mirakulösa bildlösningar är minst lika stort som i tidigare verk.” / Petter Lindgren, Aftonbladet

”Just där ligger nog själva konststycket, att skriva så nära traditionen och schablonen och ändå lyckas utvinna nytt guld ur materialet. Det gör bara bra poeter.” / Tomas Larsson, Östersund-Posten


”Det finns nog få saker som är svårare för en författare att förvärva än enkelhetens dygd. Att kunna fånga det undflyende och komplexa begrepp vi i brist på bättre ord kallar för livskänsla i så rena och klara bilder som möjligt, utan att bli banal, är sannerligen en konst. Tomas Tranströmer kan det. Bruno K. Öijer kan det. /…/ Vi talar ändå här om dikt som självklart och majestätiskt höjer sig över i stort sett allt i den samtida svenska litteraturen.” / John Sjögren, Upsala Nya Tidning