Carl-Johan Vallgren: Kan jag hålla folk vakna om nätterna har jag lyckats

Carl-Johan Vallgren, född 1964 i Linköping och uppvuxen i Falkenberg, har många strängar på sin lyra. Han har bott i Berlin men är numera bosatt i Stockholm och verksam som författare. Under namnet Lucifer skriver han noir-thrillers, nu är “Svinen”, den fristående fortstättningen på “Skuggpojken” aktuell i pocket.

Kan du berätta lite kort om vad Svinen handlar om?

Den handlar om de gamla ungdomsvännerna Danny Katz, Jorma Hedlund och Ewa Westin som från varsina håll närmar sig samma kriminalgåta i Stockholms undre värld. Jorma genom ett värdetransportrån som går åt skogen; han blir tvungen att ta reda på vad som har gått fel. Danny genom att hans gamla heroinlangare Ramón hittas död under mystiska omständigheter. Vad hände egentligen? Och varför är Ramóns flickvän den mystiska Jenny plötsligt försvunnen? När ekobrottsåklagaren Eva Westin slutligen börjar dra i trådar som leder från den organiserade brottsligheten upp till samhällstoppen brakar helvetet löst. 

Vilken typ av research gjorde du innan du började skriva?

Jag försöker läsa så mycket jag kan om ämnena jag använder boken. Rannsaka mitt eget minne om saker jag själv eller vänner har upplevt. Och så besöker jag de miljöer där handlingen utspelas, i det här fallet porrklubbar, prostitutionsmiljö och knarkarmiljön. Att skriva kriminallitteratur innebär ofta att man själv får agera lite privatdetektiv eller undercoverpolis. Men viktigast av allt är min egen kriminella fantasi.

De två böckerna om Danny Katz, Svinen och Skuggpojken har fått ett otroligt varmt mottagande i pressen –  hur mycket påverkas du av vad recensenter skriver?

På ett normalt fåfängt vis. Jag blir glad över bra recensioner, mindre glad över dåliga. Men det är ytliga känslor. Mitt skrivande pågår på ett djupare plan där det inte spelar någon roll vad andra tycker om mina texter. Jag skriver i grund och botten för mig själv. För att roa mig själv. Eller i fallet med kriminallitteratur: för att skrämma mig själv.

Böckerna om Danny Katz beskrivs som ”hårdkokta” och ”andlöst spännande” – vad var det som fick dig att välja att skriva just noir-deckare när du gick över till spänningsgenren?

Det är den deckargengre som ligger närmast den vanliga skönlitterära prosan, därför att stilen och tonen är betydelsefull för läsupplevelsen. Stilmedveten kriminallitteratur så att säga, utan att kompromissa med spännande plot och högt tempo

Finns det några karaktärer i dina böcker som du är särskilt förtjust i – eller inte förtjust i?

Jag gillar alla mina tre huvudkaraktärer. Men kanske är Ewa Westin den som intresserar mig mest för att hon bryter mot en massa kvinnliga tabun. Hon är mer som en hopplös snubbe. Ligger till höger och vänster. Sexmissbrukare. Abetsnarkoman. Brister i omvårdnad av sina barn. En sådan karaktär är spännande att skriva om.

Vilka författare har inspirerat dig i ditt skrivande?

Någonstans långt i bakhuvudet ekar nog Michael Connellys deckarhjälte Harry Bosch. Jag läste mycket Connelly i slutet av nittiotalet, och det är något med den bluesiga stilen som tilltalar mig. Lustigt nog försökte jag läsa honom igen häromåret men då störde jag mig på pratigheten och det långsamma tempot. Det är liksom bara i mitt minne som Harryboschdeckarna inspirerar mig.

Har du fått någon läsarrespons som har gett speciellt stort avtryck på dig?

Jag har en fanpage på Facebook där folk lämnar uppmuntrande kommentarer, och ibland stöter jag på läsare på stan som påstår att jag har sabbar deras nattsömn med böckerna om Danny Katz. Då blir jag smickrad. Kan jag hålla folk vakna om nätterna i kamp mot väckarklockan så har jag lyckats. Kriminlalitteratur ska ju vara spännande, det är hela poängen.

Vad läser du själv just nu?

”F” av den tyske romanförfattaren Daniel Kehlman

Svinen finns i pocket f.o.m  2016-03-15

Foto: Thron Ullberg

 

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Simona Ahrnstedt: Kvinnors skrivande och läsande har systematiskt nedvärderats

Simona Ahrnstedt, född 1967 i Prag, är författare, leg. psykolog och kbt-terapeut. Hon har läst filmvetenskap, tyska, juridik, tjeckiska och filosofi. När hon fyllde fyrtio kom hon ut ur romantikgarderoben. Idag går hon i spetsen för den nya svenska romancevågen och brinner för genren – böcker av kvinnor, för kvinnor, om kvinnor.

Hur kom det sig att du började skriva?

För mig sa det bara klick. Från en dag till en annan. Jag var en helt vanlig småbarnsmamma som började skriva 2007 vid köksbordet, och sen dess har jag inte gjort mycket annat. Det var som att hitta sig själv. Det var rätt omvälvande faktiskt.

Hur ser en vanlig dag som författare ut?

Jag är numera heltidsförfattare. Om jag får välja går jag upp vid halvåtta och sätter mig och skriver direkt i cirka tre timmar. Sedan gör jag lunch, svarar på mejl, eventuella intervjuer och så bloggar jag lite; jag har bloggat varje dag i över fem års tid. Sedan gör jag ärenden, administrativa saker och hänger med mina tonåringar. Och så avslutar jag med ett kvälls-skrivpass. Utöver detta har jag möten med förlaget, med min förläggare och min agent. Dessutom gör jag väldigt mycket research för mina böcker, så jag är rätt ofta ute på resa eller så intervjuar någon över en lunch. Det är trevligt och ett utmärkt sätt att komma ut lite.

Är det roligt at vara författare? Vad är det bästa och sämsta?

Det är det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Det bästa är skrivandet, det kommer på första, andra och tredje plats. Jag älskar att skriva och skulle kunna välja bort nästan allt i livet utom 1) mina barn 2) skrivandet. Det sämsta är den ekonomiska osäkerheten och att tiden inte räcker till.

Hur fick du idén till En enda hemlighet?

Jag skriver alltid om ämnen som ger mig LUST. Jag ville skriva om läkare och om biståndsvärlden och jag ville testa en del gränser, vad gällde erotik. Och jag ville se om jag kunde skriva om en person som begått ett ohyggligt brott och göra honom sympatisk. Och så ville jag ha en psykolog i en bärande roll. Lite sådär går det alltid till. Jag har massa idéer och ur dem växer mina karaktärer och miljöer. Jag ville ha ett stort slott och en stor fest också. Det vill jag ofta. Och en väldigt dramatisk upplösning. Och komplicerade modersrelationer. Det har jag i alla mina böcker.

Vilken typ av research gjorde du innan du började skriva?

Jag intervjuade flera personer som arbetar för Läkare utan gränser, jag reste till Skåne för att besöka ett av Sveriges största privatägda slott och jag tillbringade en hel del tid på en del av internets mörkare sidor. Och jag lärde mig väldigt mycket om privata säkerhetsföretag och svensk haute coutoure. Mina böcker är rent hittepå, men allt i dem skulle kunna hända.

Vilken av dina romankaraktärer tycker du bäst om? Vem är mest lik dig själv?

Saken är den att jag känner igen mig i alla karaktärer, både i de manliga och de kvinnliga. Och jag gillar dem alla lika mycket. Men såklart, jag är psykolog i botten och den coola, kedjerökande persiska psykologen Leila i En enda hemlighet är en favorit. De flesta av mina coola chefer är kvinnor.

Vilken eller vilka böcker ligger på ditt nattduksbord just nu?

Jag förbereder mig just nu för ett seminarium om Romance på ABF, så jag läser in mig på hur kvinnors skrivande och läsande systematiskt under århundraden nedvärderats. Det gör mig både arg och peppad. Tror det blir ett fantastiskt seminarium. Jag läser bland annat Maya Rodale, Dangerous Books for Girls. Den borde fler läsa.

Till sist: din kommande bok, En enda risk, kan du avslöja något om den?

Den utspelar sig bland annat i Kiruna. Den är en fristående uppföljare till En enda hemlighet och den kommer i augusti.

En enda hemlighet finns i pocket f.o.m. 2016-04-14

Foto: Anna-Lena Ahlström

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Håkan Nesser skriver saga för vuxna

Håkan Nesser är pocketaktuell med Elva dagar i Berlin, här ger han svar på vad det är för bok läsaren har att vänta.

Vad är Elva dagar i Berlin för en bok?

Elva dagar i Berlin är en saga för barn över arton år – i Astrid Lindgrens och Tage Danielssons efterföljd. Fast det är en modern saga, och realistisk till ungefär sjuttiosju procent. Här finns en galen professor, en gammal häxprocess och en gnutta kärlek. Evert Taube och en del annat.

Vad är Arne Murberg för figur?

Arne Murberg är inte den störste tänkaren i världen. Han är en naiv herre i trettiotreårsåldern och en god människa. Uppdraget i Berlin hör inte till de enklaste, men med hjälp av gula skor, Perry Mason och en mycket sympatisk ung dam i rullstol har det vissa utsikter att lyckas.

Elva dagar i Berlin finns i pocket f.o.m 2016-03-17

Foto: Caroline Andersson

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Välkommen till Älska Pocket

Välkommen till vår nya hemsida! Hos oss på Älska Pocket kan du läsa om vad vi ger ut under våra varumärken Månpocket, Bonnier Pocket och Albert Bonniers klassiker. Tanken är att vi ska erbjuda er läsare MER innehåll kring våra böcker. Förutom att hålla er uppdaterade kring vad vi ger ut så ska ni här kunna få fördjupade lästips av vår dedikerade pocketredaktion, längre intervjuer med våra författare, underlag till bokcirklar och annan information och förströelse som hör vår värld till. Våra läsare betyder allt för oss och vi är därför väldigt intresserade av att höra vad ni efterfrågar och vad ni vill läsa mer eller mindre av, så tveka inte att höra av er till oss. Vår nya utgivning för varje säsong kommer ni att hitta under kategorin “Aktuell utgivning”.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Tips från förläggaren – Simma med de drunknade

Hej Sara Nyström, förläggare på Wahlström & Widstrand, varför fastnade du för den pocketaktuella Simma med de drunknade av Lars Mytting?

– Jag drogs snabbt in i den alldeles säregna och fantastiska roman som Simma med de drunknade är. Det är en blandning av äventyrshistoria, en släktrönika med ett mysterium och landsbygdsskildring i ett.  Den är både finstämd och spännande, skriven med ett uppriktigt hjärta som verkligen engagerade mig även om den värld som skildras är långt ifrån min egen. Ja, jag blev omedelbart förälskad.

 Vem är den skriven för?

-Mytting kan konsten att berätta om livets stora frågor som inte har något kön eller ålder. Därför kan romanen läsas av många.  Den föräldralösa bondpojken på norska landsbygden levandegörs i sökandet på sitt livs svar, mysterier vecklas ut genom nedslag i släktens historia och allt vävs samman med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. Det är rörande och, framförallt, en riktig läsfest.

Hur var det när Lars Mytting besökte Stockholm?

-Han talade senast på Books and Dreams i Stockholm i december och då fick jag samma känsla som när jag läste romanen. Mytting är helt enkelt en författare som har en blick för både det allmänmänskliga och det säregna som han gestaltar med ett brett emotionellt register. Så har han också fått det prestigefulla Bokhandlerprisen för romanen när den gavs ut i Norge.

20150101_014911

Sara Nyström med de olika utgåvorna av Simma med de drunknade

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Joakim Palmkvist – “Han erkände två mord för mig”

12698321_10153263596263204_3452716436260525835_o

 

Hej Joakim Palmkvist, du är pocketaktuell med Äventyr i Svenssonland. Vad fick dig att vilja skriva om den s k serieskytten Peter Mangs?

– Han är vår tids värste mördare, tycker jag, med tanke på hans rasistiska drivkrafter. Hans dåd måste få ett sammanhang som vi också kan lära oss något av.

Berätta lite om processen runt bokens tillkomst?

-Jag bevakade utredningen under flera år och pratade med inblandade i min roll som reporter. Jag insåg att det behövdes mer än nyhetsartiklar för att göra det här rättvisa. Tack vare kunskaperna och insikterna jag fick i jobbet kunde jag också få kontakt med Mangs själv och intervjua honom.

Vid ett flertal tillfällen träffade du Mangs och intervjuade honom – vill du berätta hur det var?

– Så här i efterhand var det otroligt skrämmande upplevelser – framför allt för att han var, och är, så oberörd av vad han har gjort. Han erkände två mord för mig, som han tidigare nekat till. Sådant händer inte ofta. Det är mycket tillfredsställande, trots allt, att komma närmare sanningen.

För dem som inte känner till dig – vill du berätta lite om din bakgrund?

-Jag har skrivit om brott – främst gängbrott och grova våldsbrott – i tjugo år. Därmed är jag en av landets mest erfarna kriminalreportrar och har skrivit om allt från polismorden i Malexander 1999 till mordvågorna i den undre världen i Skåne under 00-talet. Boken om Peter Mangs brott är min andra, efter Maffiakrig (ihop med Tobias Barkman) från 2011. På ett personligt plan: är smålänning, utbildad i Lund, journalistskola i London, tidigare ubåtssoldat och kan i princip ingenting (verkligen ingenting) om sport.

Vi antar att du har nya skrivprojekt på gång, vad blir det härnäst?

-Det är rätt – ett hemligt projekt är i gång. Låt mig säga så här: det handlar om ett mycket speciellt mord, med ett unikt sammanhang. Tänk också på berättelsen Romeo och Julia, fast med ondare förtecken.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Katarina Wennstam – “Visst är jag en arg person”

wennstam2

Hej Katarina Wennstam, du är pocketaktuell med Skymningsflickan. Vilka frågor är det du har velat undersöka i denna bok?

Skymningsflickan är ju en spänningsroman, men jag har tagit avstamp in en ständigt aktuell frågeställning i rättsfall och i debatten, om trovärdighet. Vem tror vi mest på och varför? Vad händer när ett offer inte är perfekt, utan har fel och brister, och hennes ord vägs mot en man som vi gärna vill tro är utan fel, som har en viss status och position i samhället utifrån sin yrkesroll. Är den vita läkarrocken något som förblindar?

Vilken typ av research gjorde du innan du började skriva?

– Tyvärr är det jag beskriver i Skymningsflickan inte helt påhittat. Jag har haft några gamla rättsfall som inspiration till berättelsen om flickorna Molly och Miranda, och den charmiga läkaren Jens Franke som är något helt annat bakom fasaden. Men också just nu utreds flera uppmärksammade fall där just läkare står misstänkta för sexualbrott.

Skymningsflickan har fått ett otroligt varmt mottagande och DN:s Lotta Olsson exempelvis skriver att den borde vara ”obligatorisk läsning”. Hur mycket påverkas du av vad recensenter skriver?

– Jag ska erkänna att just Lotta Olssons fantastiska fina recension bestämde jag mig för att rama in och hänga ovanför mitt skrivbord, att slänga ett öga på de dagar då jobbet känns tungt. Det var en recension som betydde extra mycket för att den var så mitt i prick på allt jag ville förmedla med Skymningsflickan – att berätta om hur utsatta de här tjejerna är, men att samtidigt skriva en driven, spännande deckare.

Vill du berätta om din skrivprocess?

– Jag har en vardag full med måsten som alla andra och är ensamstående med två barn, så det kan bli en smula splittrat i perioder. Då och då åker jag därför ut till mitt lilla skrivartorp i Sörmland och stänger av allt, och bara skriver. Det brukar bli något av en ketchup-effekt en sådan vecka, först händer ingenting och sedan kommer det massor på en gång.

Av en del uppfattas du som en arg person – hur ser du på ilska som drivkraft?

– För mig är inte ilska något mycket konstruktivt, jag ser det som ren och skär bränsle för att kunna jobba på. Jag är arg över orättvisor och ojämlikhet. Samtidigt är det ju intressant att jag också skriver om ilskans baksidor, när den blir destruktiv och skadar andra. Så visst är jag en arg person, men jag har världens bästa jobb för att kanalisera den vreden – det är därför det blir böcker där det engagemanget lyser igenom.

Vilken eller vilka böcker ligger på ditt nattduksbord just nu?

– Jag läser Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945, som är fantastiskt intressant och drabbande. Bara ursprungsidén, att en då helt okänd tvåbarnsmor i Vasastan börjar skriva en krigsdagbok med start den 1 september 1939. Hennes omisskännliga ton finns genom hela boken, det humanistiska och humoristiska mitt i allt mörker. Lindgren är ju en författare som följer en genom livet, oavsett om man är barn eller vuxen, man eller kvinna.

Vet att du har en ny bok på gång i höst – vill du berätta lite om den?

– Min nästa bok är en reportagebok, i samma anda som mina två första böcker, Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Boken som heter Flickan och skammen (kommer 6:e september) handlar om sexuell ryktesspridning och horstämpling av kvinnor. Det är en bok jag har velat skriva i många år och jag är väldigt spänd på hur den ska tas emot.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

3 snabba med Camilla Grebe

hej Camilla, nu finns Älskaren från huvudkontoret i pocket – vad är det för typ av bok läsarna kan förvänta sig?

Det är en psykologisk spänningsroman eller thriller. Eller vad man nu vill kalla den. Det finns så många etiketter i den här genren, men jag ville skriva någonting som var spännande och överraskade läsaren. Ja, kanske till och med lurade läsaren…

 Detta blir din sjunde roman och ändå är du inte författare på heltid, hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver så fort jag får möjlighet: på morgonen, på tåget, på söndagskvällarna. Det är min passion, mitt andningshål! Men jag är ganska stuktrurerad. Skriver alltid en detaljerad synopsis. Och gör den research som behövs. Men sedan är det ju också så att en stor del av jobbet – själva tankearbetet – sker när jag inte sitter framför datorn, till exempel under joggingturen, på hundpromenaden osv. Jag är aldrig riktigt ledig. Karaktärerna lämnar mig liksom inte ifred …

 Vilka är dina personliga förebilder inom spänningsgenren?

 Det finns så många! En favorit bland svenska författare är Håkan Nesser. Han är så bra, språket är fint och dramaturgin funkar alltid. Gillian Flynn, Denise Mina och Tawna French är andra favoriter. Och så gillar jag John Ajvide Lindqvist, som ju skriver skräck …

9789143014242.jpg.

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Om att våga satsa på sin dröm – Caroline Eriksson

 

Författaren Caroline Eriksson är pocketaktuell med den internationellt uppmärksammade och i Sverige kritikerhyllade spänningsromanen De försvunna. Vägen fram till genombrottet har inte varit spikrak och här berättar Caroline med sina egna ord om sin resa.

“Akademiker och duktig flicka, statstjänsteman med fast anställning och trygghet som främsta ledord. Det var jag i ett nötskal. Men inom mig fanns en längtan efter något mer, efter att få förverkliga drömmen jag burit på sedan barnsben: drömmen om att bli författare/att skriva böcker.

Till sist blev längtan för stark. Jag tog tjänstledigt, skrev boken jag burit inom mig/jag gått och tänkt på så länge och skickade in den till ett/flera förlag. I väntan på svar kastades jag mellan hopp och förtvivlan. Så kom beskedet: jag hade blivit antagen av ett av Sveriges största förlag.

Nu fanns det inte längre någon återvändo, var det någon gång jag skulle våga satsa allt på min dröm var det nu. Jag sa upp mig från mitt jobb och kastade mig ut i det okända. Jag njöt av lusten att berätta och känslan av mening som skrivandet gav mig men hade svårt att helt frigöra mig från mitt gamla liv. Jag hade ju – och har fortfarande – familj, barn och huslån. Skrivglädje är en underbar känsla, men den betalar tyvärr inga amorteringar.

Mina första böcker fick fina recensioner men rent kommersiellt gick de inte riktigt så bra som vi (jag och förlaget) hade hoppats. När jag började arbeta med min tredje bok, De Försvunna, stod mycket på spel. Det fanns inget förlagsavtal, inga garantier för att boken skulle bli utgiven. All den tid jag la ner på att skriva kanske skulle vara förgäves? Jag gick igenom osäkerhet, prestationsångest och bakslag. Ändå fortsatte jag skriva. Jag kände så starkt för min berättelse att jag inte kunde låta bli. Det var ju det här jag allra helst ville göra, det här som var min dröm.

De Försvunna blev antagen. Och redan innan boken släppts i Sverige hade budgivningar om rättigheterna börjat i flera länder runt om i Europa. Under några veckor kom det in nya bud, från nya länder, varje dag. Nu är det 22 länder som köpt rättigheterna (stora som USA och Tyskland men också mer udda som Kina och Ryssland). En handfull av dem har dessutom redan köpt rättigheterna till mitt nästa (ännu oskrivna) manus. Det känns lika fantastiskt som surrealistiskt.

Rent konkret innebär detta att jag har ekonomisk möjlighet att fokusera helt på skrivandet under de närmsta åren. Trygghetsfascisten i mig (jodå, hon finns kvar) kan slappna av en aning. Och drömmen om att få arbeta med det jag älskar mest av allt; att skriva – ja, den drömmen lever jag nu.

Jag är glad att jag vågade språnget, att jag vågade säga upp mig från tryggheten för att satsa på det jag verkligen brinner för att göra. Och kanske ännu gladare över att jag vågade och orkade hålla ut. Om framtiden vet vi inget. Men ibland överträffar den även de vildaste förhoppningar. Så var det för mig.”

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

5 romanfigurer du inte skulle vilja få hem på middag, och varför

Ebenezer Scrooge (En julsaga), han är ju urtypen och sinnebilden för en snål, sur och vresig man. Typiskt en sådan person som du inte vill ha som gäst. Antagligen skulle han klaga på maten, dricka för mycket och stjäla ditt toapapper när han går hem.

Nick och Amy Dunne (Gone Girl), varken tillsammans eller var och en för sig. Nick och Amy är förvisso relativt väluppfostrade och kan visa upp en polerad yta, men deras självupptagenhet höjer en varningens flagg för att kvällens samtalsämnen skulle bli rätt enformiga.

Lisbet Salander (Millenium), är förstås en fantastiskt spännande och intressant person, så ni skulle inte lida brist på samtalsämnen. Men att bjuda hem henne, nja vi är tveksamma. Kanske framför allt eftersom hon inte skulle vara så intresserad av att komma på en så pass konventionell tillställning.

Pippi Långstrump, här debatterade vi på förlaget vem som skulle kvala in, Pippi, Tommy eller Annika. De känns som obekväma middagsgäster på diametralt olika vis. Men i slutändan känner vi att Pippi, trots en garanti om en oförglömlig kväll, också har potential att kladda ner designersoffan och göra repor i parketten – och faktiskt även trötta ut värden med sin hänsynslösa jagbild.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail