Olof Lundh pratar fotboll

Olof Lundh, född 1966, är reporter och krönikör på TV4, C More och Fotbollskanalen.se. Han driver även Sveriges största sportpodd och blev i december i fjol utsedd till Årets Sportjournalist. I boken Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll skriver Olof om sina erfarenheter från de 20 år han har bevakat fotboll, och då kanske framförallt om vad som sker utanför linjerna. Vi får bland annat veta varför fotbollsförbundet absolut inte ville att Friends Arena skulle heta Friends. Hur det kommer sig att den nya nationalarenan gjort förbundet konkursmässigt och hur viktigt EM i Frankrike är för SvFF:s ekonomi. Hur Erik Hamrén fungerar och inte fungerar. Och varför förbundet agerar som man gör kring en superstjärna som vida överglänser det. Och hur det står till med demokratin i organisationen som kallar sig Sveriges största folkrörelse. Och varför det inte finns någon insyn i en värld som kretsar kring pengar, i handeln med både spelare och tv-rättigheter. Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll är en kritisk och kärleksfull beskrivning av vår ojämförligt största idrott.

Hej Olof! Din bok Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll har kommit i pocket och till pocketutgåvan skrev du ett spännande extrakapitel om vad som hänt sedan boken publicerades första gången. Vill du utveckla det mer?

Eftersom det hänt en del saker efter att boken kom ut som inbunden så hade jag ett sug att berätta om en del av det som skett från publiceringen i slutet av maj i fjol. Det var en journalistisk bok där det var givet att mycket skulle förändras och det vill jag dela med mig av och därför passade det bra med ett kapitel och ett nytt förord om vad som hände sen. Allt från de påtryckningar som kommit från en del av dem som skildrats till landslaget efter EM utan Zlatan och Erik Hamrén och vidare till Friends Arena där det skett nya ägarförändringar till att Åsebro IF fick rätt mot IFK Göteborg mindre än en månad efter att boken kom ut. Den lilla klubben Dalsland hade i fem år försökt få rätt mot Blåvitt gällande en försäljning av Sebastian Eriksson och man gick via olika personer inom fotbollsförbundet och RF men inget hjälpte. Publiciteten satte tryck på Blåvitt som fick vika ner sig och erkänna att Åsebro skulle ha drygt 900 000 kr som man hade rätt till.

Har du mött särskilda reaktioner på boken? Har du skapat dig ovänner inom journalistkåren eller i fotbollsvärlden? Har transparensen ökat eller är fotbolls-Sverige fortfarande ganska ogenomträngligt för nyfikna och kritiska journalister?

Det har varit blandade reaktioner, allt från att många hört av sig och tackat för skildringen av svensk fotboll till att en del granskade höjdare på olika sätt markerat, antingen via indirekta hot om att jag ska bli av med mitt jobb till att man uttryckt din irritation direkt. Eller så kan man som kontroversielle agenten Rune Hauge skicka en anställd för att köpa en bok och få den signerad.

Det finns säkert en del inom familjen fotboll i Sverige som ser mig som en fiende men det får man leva med. Tyvärr är fortfarande för många för rädda och försiktiga när det kommer till att berätta om vad som sker. Man vill helst att inget ska ifrågasättas.

Tyvärr är det svårt att få insyn då både förbund och föreningar kan gömma uppgifter i sina verksamhetsberättelser och årsredovisningar. Allt tal om öppenhet och demokrati är just bara tal. Medlemmar har svårt att få insyn och det finns inte heller någon tradition av transparens. Räcker att gå på årsmöten för att inse att få ställer frågor och om man gör det så riskerar man att bli förkastad.

Zlatan är väl alltid på folks läppar, men än mer nu efter hans skada. Hur har svenska landslaget fungerat utan Zlatan? Skulle vi behöva en ny Zlatan eller är vi ett lag som fungerar bättre utan de stora stjärnorna? Finns det tendenser på ett minskat intresse för fotboll i Sverige, nu när vi inte har en internationell stjärna att följa och hänga upp våra framgångar och förluster på? Och den stora frågan: Kommer han att göra comeback eller avslutar han sin karriär nu?

Landslaget har blivit något annat utan Zlatan Ibrahimovic. Samtidigt går det inte att säga att det inte skulle ha gått lika bra eller ännu bättre med Zlatan i laget. Än så länge är man bara halvvägs genom VM-kvalet men man har överträffat folks förväntningar och det tydligaste är väl att man idag är ett lag och inte underordnat en världsstjärna på gott och ont. Nye förbundskaptenen Janne Andersson har till skillnad från företrädaren Erik Hamrén stått för en annan öppenhet och det är naturligtvis lättare för Andersson när han inte måste förhålla sig till en av världens bästa och därmed största stjärnor. Nya stjärnor har klivit fram och även om Emil Forsberg, Victor Nilsson Lindelöf och de andra är långt efter Zlatan på alla möjliga sätt så visar det att svensk landslagsfotboll inte är död efter Zlatan. Det finns hopp och U21-landslaget är klart för EM för andra mästerskapet i rad, så det finns en tillväxt av spelare. Att sedan ingen når upp i närheten av Zlatan är en annan sak, men man har visat att man kan utmana om en plats i VM i Ryssland 2018.

Klart att det blivit en dipp i intresse kring landslaget efter att Zlatan slutat spela, vilket är naturligt. Det gick att se på publiksiffrorna och faktum är att förbundet på sitt årsmöte redovisade att man tappat 13 miljoner kr i intäkter mot vad man hade budgeterat i publikintäkter under hösten 2016.

Jag tror inte att Zlatan slutar trots en svår skada, vilket väl är vad han själv kommunicerat via sociala medier. Däremot är det antagligen slutspelat i Europa och han startar antagligen om i USA med spel i MLS våren/sommaren 2018. Den här tråkiga skadan dödar dessutom alla frågor om att Janne Andersson ska fråga Zlatan om comeback.

Peter Gerhardsson har tagit över efter Pia Sundhage, hur går det för hans nya landslag i VM-kvalet? Hur tror du att skiftet Sundhage-Gerhardsson påverkar det mediala intresset och landslagets spelsätt?

Pia Sundhage har ett EM kvar och det blir spännande att se om hon i sommar kan ordna det där guldet som Sverige inte tagit sedan 1984. Hennes mästerskap med Sverige har varit blandade med VM 2015 som plumpen och OS-silvret 2016 som det bästa. Efter EM tar Peter Gerhardsson över landslaget och det är en intressant utnämning och under hans tid i Häcken så stod man för en positiv fotboll och man tog klubbens första titel, men där många nog hade förväntat sig ännu mer. Hur blir han som förbundskapten, vilket är ett helt annat jobb? VM-kvalet bör Sverige klara, även om man fick Danmark, men det handlar om att skapa ett landslag som kan ta medaljer i en tid när konkurrensen ökar och den svenska tillväxten av talanger är oklar och de stora stjärnorna som Caroline Seger, Lotta Schelin och Nilla Fischer börjar närma sig slutet av sina karriärer.

Får vi se Leeds i Premier League nästa år?

Tyvärr missade Leeds kvalspelet till Premier League. Så jag får vänta minst ett år till och jag är rädd att det kan dröja längre än så. Klubben har en makalös förmåga att fälla sig själv, men kanske kan den nya ägaren skjuta till pengar som är ett måste för att ha en chans att ta klivet upp.

Och vilka vinner Allsvenskan?

Svårt att se någon reell utmanare till Malmö FF i dagsläget. Det kan ändras om MFF skulle tappa spelare i sommar eller nå gruppspelet i Champions League och Europa League. Alltid tuffare för en klubb att vara aktiva på två fronter samtidigt. Annars är allsvenskan rätt jämn och många lag plockar poäng av varandra vilket också gör att den lever, men om MFF springer ifrån de andra så är det mindre roligt.

 

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll finns i pocket f.r.o.m 14/3 2017

Intervju: Cecilia Losberg

Foto: Johanna Hanno

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Kommentera