Martin Falkman – ”Jag har alltid fascinerats av det mörka”

Hej Martin, grattis till din debutroman Tunneln i slutet av ljuset som nu finns i pocket! Kan du inte berätta lite om hur skrivprocessen såg ut?

– Tack! Skrivandet var speciellt. Jag skrev mestadels om nätterna när jag inte kunde sova. Jag skrev stötvis, ryckigt, fragmenterat och texten blev därefter. Egentligen började allt med att jag skrev ner mina hysteriska och ofta fullständigt panikartade tankar under nätterna. Men när jag efter ett tag läste igenom vad jag skrivit insåg jag att det fanns en story där någonstans.

Du började med att publicera romanen på självpubliceringstjänsten Type & Tell, hur har det varit att publicera på egen hand?

– Det har varit överraskande bra och smidigt. Jag är något av en kontrollfreak, så det passar mig fint (makt! makt! makt!). Dessutom är jag hyfsat trygg i min egen kompetens och insyn i bokbranschen. Det har hjälpt. Däremot har det varit sjukt motigt att arbeta med PR. Antingen är jag helt ointressant, eller så har jag helt enkelt inte haft orken. Jag tror och hoppas på det sistnämnda, annars är jag illa ute.

Vad har du fått för gensvar på boken?

– Bra! Mycket bra, rentav. Det har varit svårt, kanske omöjligt, att nå ut till traditionell media, därför har jag haft mycket kontakt med bloggar. Boken har blivit läst på det sätt jag hoppades; som en tät thriller med ett starkt samhällskritiskt skikt – ett uppskruvat exempel på hur samhället kan påverka individer och på hur en människa kan vara som mest ensam när den omges av andra.

Du är debutant men ingen novis på spänningslitteratur, du driver t ex bloggen Den döda zonen där du skriver om böcker inom spänningsgenren och figurerar flitigt i sociala media – vart kommer detta intresse för deckare och spänningsromaner ifrån?

– Jag har alltid fascinerats av det mörka, obehagliga. Jag vet inte vad det säger om mig, egentligen, men det bästa jag visste under tonåren var att läsa Stephen King-böcker. Jag fantiserade om scenarier hämtade ur böckerna och ur filmer och tv-serier som jag tittade på. Ärligt talat gör jag fortfarande det.

Du fångar upp psykisk ohälsa i din roman, som är ett viktigt och aktuellt ämne i dagens samhällsdebatt. Har det varit ett aktivt val att belysa psykisk ohälsa, varför i så fall?

– Ja, det har i allra högsta grad varit ett aktivt val. Jag har själv haft stora problem med ångestproblematik och depression under perioder av mitt liv. Idén till min bok kom till stor del från min egen ångest, om än uppskruvad ett hundra varv. Min känsla var att ”om jag mår så här – hur dåligt kan då andra människor må? Hur djupt kan en människa sjunka?” Det finns en viktig fråga att ställa: vad skapar psykisk ohälsa – och hur bemöter vi den psykiska ohälsan som individer och som samhälle?

Vi hör mer om kvinnors psykiska ohälsa än om mäns, varför tror du att det är så?

– Jag tror tyvärr att många män skäms över att må dåligt. Man håller tyst om det, vill inte visa svagheter. Bearbetar det i sitt inre. Och jag önskar att så inte vore fallet; att ännu fler män vågade prata om sin psykiska hälsa – eller ohälsa. Kanske har det saknats ”förebilder”, kanske inte. Men nu har ju till och med Springsteen berättat om sitt mörker. Kanske har en ny öppenhet börjat infinna sig?

Är Tunneln i slutet av ljuset en roman för alla? Kan vem som helst läsa den?

– Absolut. Först och främst är det en thriller – förhoppningsvis en spännande sådan. Jag hoppas att alla som gillar spänning läser den med behållning. Men utöver spänningselementet som ligger som grund ställer boken frågor kring ensamhet, psykisk ohälsa och inte minst samhället vi lever i. Jag vet att många som läst boken upplevt grader av igenkänning, antingen att de själv upplevt liknande funderingar – eller att de känner igen det från någon annan. Det är absolut en mörk berättelse, men en mörk berättelse med en twist av humor.

Idag räcker det ofta inte med att bara skriva en bok. Man ska nå igenom bruset också, av all annan spänningslitteratur, förströelse och underhållning. Hur har du arbetat för att få ut din bok till läsarna?

– Jag har nästan uteslutande kommunicerat via mina egna digitala kanaler: sociala medier och bloggen. Utöver det har jag aktivt arbetat mot bokbloggare, eftersom jag vet hur många kunniga och passionerade bloggare det finns. Nyckelordet som självpublicerad är att få spridning i sociala medier; det är det enda sättet för att skapa kännedom och intresse när du inte har ett förlag i ryggen. Nu lät det för en stund som att jag arbetar på PR-byrå, men så är inte fallet.

Sen din debutroman publicerades på Type & Tell i maj 2016 har du hunnit skiva både en novellsamling, Liemannen, och en uppföljare till Tunneln i slutet av ljuset som heter Mördarens väg. Berätta något om dessa böcker.

– Liemannen är tre berättelser om att möta döden. Vi upplever alla döden olika – och jag fascineras av att tänka på hur. Novellformatet är perfekt för att utforska temat. Jag gav ut novellerna i e-bokformat som ett experiment för att pejla intresset. Hittills har det känts väldigt bra! Årets stora projekt har annars varit Mördarens väg, som utkommer under våren. Det är en syskonberättelse till Tunneln i slutet av ljuset; en parallell berättelse ur en annan persons perspektiv. Där Tunneln i slutet av ljuset ställer frågan kring hur en människa drivs till hopplöshetens rand ställer Mördarens väg frågan om vad som driver en person till att bli mördare. Det är en berättelse om besatthet och blodlust och fungerar lika bra att läsa fristående som före eller efter Tunneln i slutet av ljuset.

Du är både familjefar och har ett heltidsjobb – hur hinner du vara så produktiv med ditt skrivande?

– Jag är effektiv, alternativt har en störning i min hjärna. Jag skriver så fort jag får möjligheten och behöver inte speciellt mycket tid för att skapa relativt stora textmängder, det räcker med en halvtimme här och en halvtimme där för mig. Min ställtid är fantastiskt kort. Men å andra sidan får jag redigera desto mer…

Har du några tips till andra som själva drömmer om att skriva?
– Det bästa tipset är helt enkelt: SKRIV! Ett annat tips, som jag också vill ge mig själv, är att ha tålamod (jag har inget). Läs igenom, läs igenom, var kritisk, och skriv om! Du är inte färdig när du tror att du är färdig. Det är jättebra att använda sig av lektörer, men var noga med att inte använda dig av för snälla sådana, utan använd lektörer som vågar säga vad de tycker.

Inspireras du själv av någon särskild författare?

– Många, många. Jag inspireras av alla som lyckas skriva en bok – och har fattat vilket jävla jobb det är. En svensk inspirationskälla är Christoffer Carlsson, som är oerhört duktig på att hitta precis rätt ton i sina texter. Bland utländska författare fascineras jag av David Peace, eftersom han lyckas kombinera lyriska inslag, hysteriska upprepningar och ett sotsvart helvete utan att tappa läsaren. Har ni inte läst Yorkshirekvartetten eller The Damned United? Gör det!

 

Tunneln i slutet av ljuset finns i pocket fom 14/3 2017

Foto: Marcus Lundstedt

Intervju: Klara Johansson

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Kommentera