Mariette Lindstein – om manipulativa ledare och sektfenomenet

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. Mariettes populära böcker om sekten ViaTerra är inspirerade av hennes erfarenheter och ger en stark inblick i sektfenomenet.

Hej Mariette! Du är pocketaktuell med de två första delarna i trilogin om sekten ViaTerra: Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod. Kan du berätta lite om ViaTerra – vad är det för slags sekt, och vad är det som får människor att dras till den?

ViaTerra är latin och betyder Jordens Väg. Det är en sekt som förespråkar en naturlig livsstil, att äta ekologisk, närodlad mat, sova i fullständigt mörker, använda jordens resurser sparsamt och liknande saker. Men sektens ledare har också utvecklat teser som är ett slags terapi där man går igenom minnen och drar kraft från dem. Det som får folk att dras till sekten är först och främst ledaren – som är väldigt attraktiv, karismatisk och en fantastisk talare. Sekten ligger ute på en fiktiv ö som heter Dimön, på Bohuskusten. Högkvarteren ligger i en renoverad herrgård och är väldigt lyxiga. Det är en annan anledning att folk dras dit, lyxen. Och så är en del kändisar medlemmar i sekten.

Sektledaren Franz Oswald är en riktigt obehaglig och manipulativ karaktär. Hur arbetade du med att gestalta honom? Var det svårt att gå in i och beskriva en så ondskefull person?

Det är många som tror att jag använde sektledaren som jag själv arbetade under som förebild för Franz Oswald, men så är det inte. Man skulle kunna säga att min fiktiva sektledare är allt som ledaren jag arbetade med ville vara: snygg, välbyggd, karismatisk, en fantastisk talare med otrolig dragningskraft på kvinnor. Dessutom har ju Franz Oswald till viss del humor, vilket personen jag jobbade för helt saknade. Däremot använde jag mina egna erfarenheter av hur en sådan person manipulerar människor och får dem att känna sig. Och hur en manipulativ, psykotisk person beter sig mot sina anställda. Jag tror att mina böcker ger en bra inblick i härskarteknik.

Det var inte svårt eller obehagligt att skriva om. Det där med karismatiska ledare är något jag är otroligt fascinerad av. När jag gav ut min första bok, Sekten på Dimön, skrev en läsare till mig och påstod att boken var helt osannolik. Han skrev att ”så många människor skulle aldrig följa en sådan galen ledare.” När Donald Trump valdes till president skrev samma läsare till mig igen och bad om ursäkt. Det där med att människan är ett flockdjur, att vi gillar att följa ledare, är något jag är väldigt intresserad av.

Du var själv medlem i Scientologikyrkan i tjugofem år och dina böcker är delvis inspirerade av dina egna erfarenheter. Finns det likheter mellan dig själv och huvudkaraktären Sofia? Hur har du arbetat med fakta och fiktion under skrivprocessen?

Sofia är ju ganska ordinär. Hon har haft en bra uppväxt, är trygg i sig själv och inte speciellt vild eller trotsig. Jag gjorde henne sådan avsiktligt, så att folk skulle förstå att de som går med i sekter inte vanligtvis är konstiga eller galna. Många av de människor jag jobbade med i sekten var helt vanliga, trevliga ungdomar. Det var mystiken och rastlösheten som lockade dem, inte att de ville fly från sina liv eller uppväxt.

När det gäller hur jag var som ung, tror jag att jag mer liknar Julia, den unga tjejen i min tredje bok, Sektens barn. Jag var vildare och mer äventyrlig än Sofia. Men Sofias känslor, hur hon upplever olika situationer i sekten, återspeglar verkligen hur jag själv kände mig. Och Sofia blir ju tuffare med tiden. När det gäller Dimön-serien så hände nästan allt som utspelar sig i sekten i verkligheten: straffen, övervakningen, sömntortyren, hur barnen uppfostrades. Ibland var det mycket värre. Det gick helt enkelt inte att skriva om.

Som läsare slås man av vilken enorm berättarglädje som präglar dina böcker – du skriver riktiga bladvändare! Men har du någonsin drabbats av skrivkramp? Om ja – vad gjorde du för att få igång inspirationen igen?

När jag skrev Dimön-serien drabbades jag ytterst sällan av skrivkramp. Trilogin är ju egentligen en lång berättelse som återspeglar mitt eget liv (även om böckerna kan läsas fristående). Den första boken är inspirerad av mitt liv som sektmedlem, den andra boken av mitt liv som avhoppare och den tredje av valet jag gjorde att låta min son uppfostras av en sekt. Det var en lång berättelse som jag kände att jag måste få ur mig.

De få tillfällen då jag får skrivkramp som författare lägger jag bara ned skrivandet tills jag får inspiration igen. Tar en promenad, gör något helt annat. Inspirationen kommer tillbaka snabbt. Jag skriver inte bra under tvång. Men jag har stor fantasi och den aktiveras lätt av saker som händer i min omgivning. Det är samma sak med den nya serien jag skriver. Den handlar om sekters inflytande i samhället. Jag känner en enorm iver att berätta om det. Sekter finns på så många ställen som människor inte anar. Jag brinner verkligen för att skriva om ämnet.

Utöver skrivandet ägnar du mycket tid åt att resa runt och föreläsa om dina erfarenheter och om sektfenomenet. Vill du berätta lite om det? Hur tycker du att man ska agera om man misstänker att någon i ens närhet är på väg att dras in i en sekt?

I mina föreläsningar berättar jag om mitt liv, hur jag drogs in, hur jag blev hjärntvättad, varför och hur jag flydde. När man är ärlig och berättar sanningen tror jag att ungdomar känner det instinktivt. Därför tror jag att mina föredrag till viss del avskräcker dem från att gå med i sekter på ett naturligt sätt. Det där med att förmana och gnälla har inte mycket inverkan. Jag skrev delvis min första bok så att en mamma eller pappa skulle kunna ge den till sin dotter eller son och säga: ”Läs den här boken” som ett slags upplysning om hur man dras in i en sekt. Att det samtidigt är spännande gör innehållet mer lättsmält. Även om böckerna är skrivna för vuxna är det många ungdomar, till och med gymnasieelever som läser dem och skriver till mig.

Jag har många vänner som är avhoppare från sekter: Mormoner, Jehovas Vittnen, högerradikala sekter osv. Om jag misstänkte att någon höll på att dras in i en sekt skulle jag få personen att lyssna på deras föredrag, eller läsa deras böcker.

I sommar ger Bokförlaget Forum ut Sektens barn, den tredje och avslutande delen i serien. Vad ska du göra härnäst? Har du något nytt skrivprojekt på gång?

Ja, jag skriver en helt ny serie. Jag vet inte än hur många böcker den kommer att bli, men jag tippar på fyra. Dimön-serien handlar om en specifik sekt, ViaTerra. Den nya serien handlar om sekters inflytande på samhället i allmänhet, deras frontgrupper och bulvaner. När jag föreläste blev jag medveten om att många inte visste hur mångtaliga dessa grupper är. Den nya serien är ännu mer thriller, snabbare tempo och med en erotisk underton. Sex är ett maktmedel som sekter använder för att kontrollera sina medlemmar från en väldigt tidig ålder. Jag tycker att det är viktigt att också våga skriva om bra, ömsesidigt sex som en motvikt till detta.

Vad läser du själv helst? Har du några lästips som du vill dela med dig av?

Jag läser, precis som jag skriver, nästan uteslutande thrillers. Jag vill gärna tipsa om alla fantastiska brittiska och amerikanska, kvinnliga thrillerförfattare som finns. Erin Kellys böcker: Grenar av gift och Lågor av hat till exempel. Sharon Boltons Små svarta lögner. Andra författare som jag läser är Belinda Bauer, Tana French, Donna Tartt, Anita Shreve, Joyce Maynard och så min favorit: Joyce Carol Oates. Jag läser allt av henne! När det gäller manliga författare läser jag gärna Jonathan Franzen och min gamla favorit John Steinbeck. Ovanstående är bara ett urval. Jag läser oerhört mycket, en till två böcker i veckan. Jag gillar också att läsa debutanter. Det kan verkligen vara kämpigt att ge ut sin första bok. Jag tycker om att stötta debutanter, köpa deras första inbundna bok. I somras läste jag flera riktigt bra svenska debutanter: Maria Nygrens Feberfågel och Rebecka Aldens Den åttonde dödssynden, till exempel.

 

Sekten som återuppstod finns i pocket f.r.o.m 11/4 2017

Foto: Klara Leo

Intervju: Klara Johansson

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Kommentera