Håkan Östlundh – ”Jag ville skriva min egen historia”

Håkan Östlundh (född 1962) bor med sin familj på Södermalm i Stockholm under vinterhalvåret och på Gotland på somrarna. Han har varit verksam som journalist, manusförfattare och författare till flera kriminalromaner som även getts ut i USA och i flera europeiska länder. Nu är han pocketaktuell med Till Sara, sedan bränns allt!, en drabbande relationsroman om en familj i sönderfall. I arbetet med den nya boken tog han ett nytt steg i sitt författarskap och hämtade stoff från sitt eget liv.

Hej Håkan! Du är tidigare känd som författare till böckerna om Gotlandspolisen Fredrik Broman. Nu är du pocketaktuell med boken Till Sara, sedan bränns allt!, en roman med självbiografiska inslag. Kan du berätta lite om handlingen?

34-åriga Sara har varit på sin mammas begravning, en mamma Sara inte träffat sedan hon var åtta år gammal. Efter begravningen får hon ett paket av en av mammans väninnor. Paketet innehåller anteckningsböcker och en dagbok och allting kretsar kring de traumatiska händelserna som för länge sedan splittrade familjen. På paketet har mamman skrivit ”Till Sara, sedan bränns allt!” Anteckningarna får Sara att blicka bakåt och minnas de smärtsamma händelserna.

Hur skiljer sig din arbetsprocess åt beroende på genre?

Arbetet med att strukturera kapitel och händelser till en spännande berättelse är sig lik oberoende av genre, men mycket av det andra arbetet blir annorlunda när det är det egna livet som är storyn. Man får blicka inåt istället för att leta i arkiv och protokoll, man får många detaljer och situationer ”gratis”, men det blir också svårare att välja vad som ska vara med.

I boken skriver du mycket om din egen barndom. Samtidigt är du tydlig med att det är en fiktionaliserad berättelse. Funderade du någonsin på att skriva en renodlad självbiografi?

Berättelsen ligger rätt nära det som hände i mitt eget liv, men vissa detaljer är ändrade och en del saker tillspetsade och då kändes det fel att kalla det självbiografi. Jag ville skriva min egen historia, men också ha friheten att skapa en så bra berättelse som möjligt. Eller för att svara på frågan: Nej.

Ett återkommande tema i dina böcker är den dysfunktionella familjerelationen. Är den fungerande familjen mindre litterärt intressant, tror du? Har lycka lägre verkshöjd?

Lycka i sig är fullständigt ointressant som material för såväl romaner, pjäser, filmer och tv-serier. Det kan sluta lyckligt, visst, men det måste finnas hinder och problem på vägen dit, annars skulle det bli en väldigt kort berättelse. Eller en fullständigt outhärdlig berättelse. Och visst kan man skriva om en fungerande familj (fast det är en annan fråga). Då får den fungerande familjen tampas med något problem som uppstår, sitt eget eller någon annans.

Vad blir nästa bokprojekt?

Inte helt klart än. Jag har precis avslutat ett långfilmsmanus och ska börja fundera på nästa projekt nu i dagarna. Jag tror det lutar åt spänningshållet, men kanske inte en polisroman den här gången. Allt kommer att vara uppenbarat efter påsk.

 

Till Sara, sedan bränns allt! finns i pocket f.r.o.m 28/3 2017

Foto: Martin Stenmark

Intervju: Sanna Broborg

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Kommentera