Läs “Krokas” av Elin Olofsson i bokcirkel

 

Krokas av Elin Olofsson är en roman om kärlek och ensamhet, om hemligheter och oväntad vänskap i efterkrigstidens Sverige. Den passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Vi har gjort ett diskussionsunderlag ni gärna får använda.

  1. I boken finns många olika – bitvis ganska tunga – teman, så som krig, depression, ångest och sorg. Dock är det kanske ändå främst en bok om kärlek, vänskap och hopp. Vilket tema skulle du säga är det huvudsakliga? Vad är det boken vill berätta?
  2. Vid första anblick är allt som binder Uli och Elsa samman Hansi, men ändå utvecklas under bokens gång en stark vänskap mellan de två kvinnorna. Hur läser du deras relation? Vad fick den dig att känna?
  3. Vem är Hansi? Hur skulle du beskriva honom?
  4. Genom boken beskriver Uli sin känsla av att ha hästar inom sig, hästar som när som helst kan skena. Vad symboliserar detta? Känner du igen dig? Vad skulle vi idag kalla dessa hästar för?
  5. Vem är Tora? Varför gör hon som hon gör?
  6. Tycker du att Elsa gjorde rätt i att hjälpa Hansi? Vad tror du att du hade gjort i en liknande situation?
  7. I boken säger Elsa att ingen håller sig neutral i krig. Stämmer det? Vilka ställningar finns representerade i boken, tycker du?

Krokas finns i pocket

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Elin Olofsson berättar kvinnornas historia

 

I september 1949 kommer den unga tyska kvinnan Uli Hartmann till Krokoms tågstation. På sig har hon en kappa som hon stulit av sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam och med sig har hon en bunt brev. Alla breven är skrivna av en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom. Uli tänker leta reda på Elsa för att få veta vad som egentligen hände mellan henne och Ulis älskare Hansi, som deserterade och dog i Norge under kriget. Samtidigt står Elsa Pettersson i lanthandeln där hon arbetar och packar varor åt kunderna. Hon grubblar över hur hon ska göra sig av med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro.

När de två kvinnorna möts förändras livet för alltid.

Detta är upptakten till Elin Olofssons roman Kokas som nu är aktuell i pocket. Vi är nyfikna på Elins författarskap och passade på att ställa några frågor inför pocketsläppet.

Hur kommer det sig att du skrev just den här boken? Varifrån fick du idén till romanen?

– Dels vill jag skriva om hur stora världshändelser – i det här fallet andra världskriget – påverkar och förändrar livet också för de människor som befinner sig långt från frontlinjerna, dels berätta ännu mer av kvinnornas historia. Grundidén uppstod på flera håll samtidigt för mig. Bland annat hörde jag en radiodokumentär som tog upp de så kallade tysktågen som tilläts passera genom svenska små orter under beredskapstiden och då hade jag egentligen redan bestämt mig för att skriva en historisk roman om hur två kvinnors liv vävs ihop mot deras vilja.

Även om mycket i berättelsen kretsar kring kärleken mellan Uli och Hansi tycks bokens huvudtema vara relationen mellan Uli och Elsa. Varför valde du just detta fokus?

– Jag tycker att det är intressant det här att väldigt olika människor kan bli vänner-  tvingas bli vänner, i Ulis och Elsas fall – om man har en gemensam men svår uppgift att ta itu med, som i Krokas handlar om att försöka rädda en människas liv. Jag ville också skriva om vilka ramar kvinnor under 1940-talet hade att förhålla sig till och vad ramarna gör med just de här två kvinnorna, hur de präglats.

Starka kvinnor i glesbygdsområden är något du ofta återkommer till i dina böcker. Varför då? 

– För att det finns så mycket liv där som inte är berättat än och för att jag är skyldig mina förmödrar det, tror jag. Det som landsbygdens kvinnor har gjort historiskt och gör idag uppmärksammas inte och finns inte med i historieböckerna i särskilt hög grad. Ska jag ändå skriva kan jag passa på och skriva så bra jag kan om dem, deras erfarenheter och livsöden. Eller borde jag kanske säga våra? I den mån jag hör någonstans överhuvudtaget hoppas jag tillhöra landsbygdens kvinnor själv.

Vad läser du just nu?

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson och Five Red Herrings av Dorothy L. Sayers.

Krokas finns i pocket från 12 juni

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Den röda adressboken” i bokcirkel

 

Den röda adressboken av Sofia Lundberg är en gripande relationsroman som spänner över ett helt liv och tar med läsaren på en resa till svunna tiders Paris, New York och Stockholm. Huvudpersonen Doris, 98 år, lever alldeles ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm och hennes enda kontakt med omvärlden, förutom hemhjälpen, är systerdotterdottern Jenny som bor i USA. Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns alla de människor hon mött genom livet. De flesta av namnen är överstrukna, döda, men en dag börjar Doris skriva ner sina minnen till Jenny. Det blir en fascinerande berättelse om vänskap och äventyr, lycka och sorg, och om den stora kärleken som man aldrig glömmer.

Den röda adressboken finns nu i en reviderad nyutgåva i pocket. Vi har sammanställt ett diskussionsunderlag för dig som vill läsa denna roman i bokcirkel.

  1. Doris levde ett rikt liv, finns det någon av karaktärerna hon träffade eller något av ställena hon bodde på som gjorde ett extra starkt intryck på dig?
  2. Ser du något samband mellan personerna som Doris berättar om?
  3. Hur håller du kontakten med människor från förr? Finns det för- och nackdelar med de olika sätten?
  4. Doris får ofta besök av hemtjänsten. Tror du att det ser ut så i hemtjänsten på riktigt också?
  5. Hur tänker du kring Doris beslut att lämna USA och därmed även Jennys mamma?
  6. Doris var väldigt vacker, vilka för- och nackdelar gav hennes utseende henne under hennes liv?
  7. Hur ser du på Jenny och hennes mans relation?
  8. Döden är återkommande i boken, hur påverkar det din läsning?
  9. Hur tror du att Doris liv sett ut om hon och Allans brev nått varandra under 40-talet?
  10. Boken rör sig mellan då- och nutid, vad tycker du om romanens uppbyggnad?
  11. Med vilken känsla lämnade slutet på romanen dig?
  12. Vad vet ni om författaren? Kommer ni att läsa Sofia Lundbergs kommande roman Ett frågetecken är ett halvt hjärta?

Den röda adressboken finns i pocket fr.o.m. 12/6

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

TÄVLING – Hur packar du din pocket?

 

Delta i sommarens härligaste tävling för alla pocketälskare! Vinn hela vår sommarutgivning!

Dela med dig av en bild som visar hur du packar din sommarpocket. Är det travar som åker med i resväskan? En favorit som ligger i cykelkorgen? Är det feel-good till en mumsig picknick, eller sandiga sidor i beachväskan?
Du kan välja att dela din bild på ditt Instagramkonto och tagga @alskapocket och #pocketpackare, tänk på att ha ett öppet konto under tävlingsperioden. Du kan också skicka som ett meddelande på Facebook eller mejla din bild till alskapocket@bonnierforlagen.se. Tävlingen pågår under perioden 1 juni – 15 augusti och 1:a pris är hela vår sommarutgivning, ca 40 böcker. 2-10 pris är 1 utvald pocketfavorit. Det går bra att delta med flera bilder under sommaren.

Vi på Älska Pocket ser fram emot era bidrag och kommer hålla utkik hela sommaren!
Lycka till med pocketpackandet!

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Kjell Westös roman “Den svavelgula himlen” i bokcirkel

 

Kjell Westös hyllade roman Den svavelgula himlen en episk Helsingforsskildring om familjeband, kärlek och vänskap, men också en kritisk genomlysning av hur våra drömmar och minnen färgas av kön, klass och tidens gång. En roman som passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Vi har gjort ett diskussionsunderlag ni gärna får använda.

  1. Westös berättelse kretsar inte endast kring berättarjaget och familjen Rabell, utan har en större bredd än så. Hur tänker du kring berättarstilen i förhållande till bokens innehåll? Vem är jaget? Handlar boken om honom, eller är han snarare en lins för bokens ”egentliga” handling?
  2. Genom hela boken berörs ämnet privilegier. Vilka olika sorters privilegier anser du finnas representerade? På vilket sätt? Hur förhåller sig de olika karaktärerna till sina respektive förutsättningar
  3. Till stor del handlar boken om huvudkaraktärens två livslånga kärlekar: Stella och Linda. Hur skiljer sig dessa åt?
  4. Berättelsen tar en vändning när man som läsare får reda på att det var berättarjaget som slog Krister. Hur förändrade detta din syn på jaget och berättelsen som sådan?
  5. Mycket i berättelsen kretsar kring Alex och Stellas relation, samtidigt får man dock mest ta del av den utifrån berättarjagets perspektiv. Hur tolkar du deras relation?
  6. Vad skulle du säga är bokens huvudtema? Vad fick det dig att känna?
  7. Boken avslutas med en fråga: ”Men vad är det vi minns, och vad är det vi egentligen älskar?”. Finns det ett svar, enligt boken eller enligt dig själv?
  8. Den svavelgula himlen är beskriven som ”en episk Helsingforsskildring om familjeband, kärlek och vänskap”. Vilka andra böcker påminner den dig om? På vilket sätt?
  9. Varför tror du jaget känner ett sådant starkt behov av att berätta sin historia? Om du skrev en bok om ditt eget liv, vilka vändpunkter och vilka viktiga personer hade då varit med?
  10. Boken rör sig över generationer, men ändå tycks mycket gå igen. Vilka förändringar ser du, och vilka upprepningar?

Den svavelgula himlen finns i pocket

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Kjell Westö om boken som krävde att få bli berättad

 

Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Det är en episk Helsingforsskildring om familjeband, kärlek och vänskap, men också en kritisk genomlysning av hur våra drömmar och minnen färgas av kön, klass och tidens gång.

Nu finns Kjell Westös kritikerhyllade roman i pocket och vi passade på att göra en intervju med författaren.

Din bok sträcker sig över flera decennier och generationer och samtidigt som mycket förändras med tiden ser man även ett mönster och saker som går igen från barn till förälder. Är Sandi och Thea på något vis reinkarnationer av sina föräldrar? Och vad säger det om Stella och Alex och deras familj?

– Stella och Alex Rabell kommer från en överklassmiljö där det sociala arvet är påträngande och ställer många krav. Det gör att vissa mönster går igen och upprepas generation efter generation. Somliga barn försöker revoltera mot det, så som Stella gör. Andra, som Alex, följer villigt i förfädernas fotspår utan att ifrågasätta deras handlingar. Men barn är ändå aldrig reinkarnationer av sina föräldrar. Tiderna förändras, varje människa är också ett barn av sin tid. (Och varje ny människa har också något som är bara hennes, något alldeles eget.) Så visst, man kan se drag av Stella i Sandi och drag av Alex i Thea, men döttrarna är inga kopior. Sandis sätt att revoltera mot sin familj är till exempel ett helt annat än mamma Stellas några årtionden tidigare. Och när berättelsen tar slut är Sandi och Thea fortfarande väldigt unga. Jag funderar på om jag ska kunna fortsätta skildra just Sandi i en annan nutidsroman. Vi får se, det tar så lång tid för mig att skriva mina böcker.

Vad fick dig att skriva just den här boken?

-Det enklaste svaret är att jag MÅSTE skriva den. Berättelsen gav sig till känna och krävde att få bli berättad. De här fiktiva människorna ville ut ur mitt huvud, ut i världen. Men det var också så att jag ville skriva ytterligare en roman som spänner från 1960-talet till nutiden, och göra det bättre och intensivare än jag gjort tidigare.

Och så ville jag, för första gången i mitt författarskap, skildra just Sandis och Theas generation när de är vuxna, men fortfarande unga.

Vilken bok läser du själv just nu?

-Jag läser Johannes Anyuru, både Strömavbrottets barn och hans romaner, jag ska vara hans värd på Helsinki Literature- festivalen om ett par veckor. Och så läser jag ett urval av Kjell Askildens noveller, jag håller alltid på med fler böcker samtidigt.

 

Den svavelgula himlen finns i pocket fom 7/5

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Det var vi” i bokcirkel

 

Golnaz Hashemzadeh Bonde uppmärksammade och hyllade ”Det var vi” är en bok om flykt och skuld, om moderskärlek och om drömmar för en kommande generation. Det är en bok som väcker mycket tankar och känslor och vi tycker den passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Här finns ett diskussionsunderlag för er som vill fördjupa er läsning.

 

  1. Har boken några övergripande teman? Vilka?

 

  1. Vad tyckte du om berättarrösten? Vilka känslor väckte huvudpersonen hos dig?

 

  1. Hur påverkar Nahids sinnesstämning berättelsen? Märks den i språket?

 

  1. I boken följer vi den medelålders Nahid, men vi får också följa henne som ung genom tillbakablickar. Vilka delar uppskattade du mest, och varför?

 

  1. Hur har romanfigurerna förändrats med tiden, om man jämför med tillbakablickarna? Nahid? Massoud? Varför?

 

  1. Berörde någon passage dig särskilt mycket? Vilken, och varför?

 

  1. Nahid uttrycker att hon aldrig tyckt om att vara förälder. Vad tror du att det beror på?

 

  1. Vilken roll spelar Nahids sjukdom i berättelsen?

 

  1. Vad ger romanen för perspektiv på vilka händelser som formar oss som människor?

 

  1. Vilken känsla lämnade boken dig med?

 

Det var vi finns i pocket fom 7/5

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Den underjordiska järnvägen i bokcirkel

Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig.

Den underjordiska järnvägen har hyllats som en historisk roman som äger sällsynt relevans för vår tid. I verkligheten blev ”den underjordiska järnvägen” benämningen på det nätverk av frivilliga som hjälpte slavar att fly från söder till norr, men i Colson Whiteheads roman är järnvägen en konkret underjordisk flyktväg som tar Cora till olika delar av USA i jakten på ett värdigt liv.

Det är en gastkramande berättelse om en ung kvinnas kamp för överlevnad och frihet, samtidigt som den på ett banbrytande sätt också gestaltar och omtolkar slaveriets historia och till synes eviga efterverkningar.

Den underjordiska järnvägen är en roman som väcker många tankar och som passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Här finns ett underlag med frågor för dig som vill fördjupa din läsning.

1. Vad tycker du om bokens upplägg? Hur tycker du att det påverkade berättelsen?
2. Coras mamma Mabel spelar en central del i berättelsen såväl för Cora, plantagen och Ridgeway. Förändras din syn på Mabel då du fått ta del av hennes historia? Hur?
3. Cora får ett jobb på ett museum som ”exemplar”, något som miss Lucy menar är ett fint och viktigt jobb, vilket gör att hon får sluta hos familjen Anderson. Hur tolkar du och vad känner du för den här delen av boken? Vad säger det om Coras samtid och vad säger det om miss Lucys karaktär? Hur verkar Cora och hennes två kollegor känna?
4. I North Carolina utsätts Cora även för kränkning från läkare och sjukvård. Vad fick det dig att känna som läsare? Vilka kopplingar – såväl historiska som samtida – kan man dra?
5. Vad tycker du om Ridgeways öde? Hur känner du inför hur han behandlades? Är han en komplex karaktär?
6. Vad tycker du om slutet? Hur får det dig att känna? Varför?
7. Vad kan den underjordiska järnvägen tänkas symbolisera? Varför tror du att Whitehead valde att göra den till något som faktiskt existerade? Vad tillför det till boken?
8. Vad tror du boken främst vill säga? Vad är berättelsens huvudsakliga mening?
9. Påminner Den underjordiska järnvägen om något du läst tidigare? Vad och på vilket sätt?
10. Vad tror du att den här berättelsen kan tillföra i en svensk kontext? Känns den relevant och viktig? På vilket sätt?

Den underjordiska järnvägen finns i pocket från den 10 april 2018.
Bokcirkelfrågor gjorda av Emma Åstrand
Fotograf: Madeline Whitehead

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Nytt klassikersläpp – svensk dikt

Den 9 maj utkommer en ny kvartett i Albert Bonniers klassikerserie. Denna gång är det samlade dikter av några av våra mest folkkära poeter som kommer i nyutgåvor – Edith Södergran, Karin Boye, Erik-Axel Karlfeldt och Werner Aspenström.

För de vackra författarporträtten på omslagen står industridesigner Jan Landqvist, porträtten är de samma som återfinns på hans välkända bokstöd. För den grafiska formgivningen står Nina Ulmaja.

Författaren Jessica Kolterjahn har skrivit ett förord till utgåvan med Karin Boyes dikter och till Erik-Axel Karlfeldts utgåva har litteraturkritikern Magnus Halldin skrivit förordet. Till Werner Aspenström har numer avlidne Hans Isaksson, Aspenströms förläggare, skrivit förordet och till Edith Södergrans utgåva har litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström skrivit.

Åsa Lindström, förläggare på Albert Bonniers förlag:

”Vi är otroligt glada och stolta över att kunna lyfta fram några av våra mest lästa och älskade poeter i vårens klassikersläpp. Min personliga favorit är Karin Boye som är en poet jag återkommer till, och vi hoppas förstås att dessa poeters verk ska fortsätta att röra nya generationers hjärtan och erbjuda tröst, igenkänning, väcka känslor och föda nya tankar.”

Omslag kan ni ladda ner här:

Karin Boye
Edith Södergran
Erik Axel Karlfeldt
Werner Aspenström

För recensionsexemplar eller andra frågor, hör av er till
klara.johansson@bonnierforlagen.se

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

“Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn”

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag. Nu finns tredje boken i trilogin om Via Terra i pocket – Sektens barn och vi passade på att ställa några frågor till författaren.

I Sektens barn får läsaren återigen följa med till Dimön och sekten ViaTerra. Den här gången kretsar berättelsen framför allt om barnen som växer upp där. Du beskriver en mörk tillvaro där hårda metoder används för att manipulera och styra dem till att bli trofasta sektmedlemmar. Varför valde du att fokusera på barnen i den sista delen av trilogin?

-Jag tyckte att berättelsen om barnen var den allra viktigaste och ville därför lämna den till sist. De hade inget val som vi som gick med självmant. Jag har aldrig anklagat någon för att dra in mig i sekten, jag var myndig, jag gjorde ett val – men jag har aldrig slutat anklaga mig själv för att jag drog in min son, John. Så det betydde oerhört mycket för mig att få skriva om vad som hände med barnen och samtidigt försöka beskriva deras styrka. Visst är barn lättare att manipulera än vuxna, men de tänker mer självständigt än man kan tro. En av berättarrösterna är ju Thor som är son till Franz Oswald, sektledaren. På sätt och viss känns det som om jag gav barnen en röst genom honom. Han är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Jag saknar hans röst ibland.

Sofia Bauman är nu vuxen och har en dotter, Julia, som älskar äventyr och utmaningar. I motsats till ungdomarna på Dimön är Julia fri – men ändå lockas hon av Franz Oswald och ViaTerra. Vilken är den största anledningen till att Julia dras till det förbjudna?

– Dras inte alla ungdomar till det förbjudna? Julia bor ju i Henån som är en liten stad i Bohuslän. Hon längtar hela tiden efter utmaningar, något större än det liv hon lever. Jag tror att många ungdomar känner tristess och längtar efter spänning, det gjorde jag själv som tonåring. (Jag känner faktiskt igen mig själv mer i Julia än i Sofia) Jag föreläser ju ofta för ungdomar och vi pratar om just det, rastlösheten som helt enkelt inte går att förneka. Många yngre läsare har skrivit till mig och sagt att de känner igen sig i Julia. Hon är brådmogen och helt gränslös, så hon tar ju rätt stora risker. Men samtidigt sprider hon glädje omkring sig och kanske är det just det som gör att allt slutar som det gör.

De kvinnliga karaktärerna i dina böcker är starka. Som läsare kommer man väldigt nära dem, särskilt Sofia som är huvudperson i Dimön-trilogin och är otroligt modig. Vad är det som får dina karaktärer att gång på gång resa sig och fortsätta kämpa? Hur kan man behålla sin styrka när livet rasar?

– Jag tror att alla människor har en enorm inre kraft som ibland inte visar sig förrän man befinner sig under stor press. Man måste plötsligt välja mellan att kämpa eller gå under. Ibland kan man till och med känna ett otroligt, nästan iskallt lugn i en sådan situation. Det kallas ju överlevnadsinstinkt, men enligt min åsikt är kärleken till andra människor en ännu starkare drivkraft som kan få människor att resa sig trots enorma motgångar.

Berätta om din arbetsprocess med den här boken! Vart har du hittat din inspiration?

– Jag visste vad boken skulle handla om och vilka av mina egna känslor jag skulle använda när jag skrev den. Jag visste precis hur den skulle börja och sluta. Sedan ställde jag karaktärerna där, nästan som pappersdockor, och började skriva. Jag använder aldrig en synopsis, jag försätter istället mig själv i en helt ny värld, i det här fallet Dimön, och börjar utforska och skapa berättelsen. På vägen får jag nya ideer, ser nya infallsvinklar och fördjupar karaktärerna medan jag skriver. Det är som att ge sig ut på ett äventyr. Alla författare har sin egen skrivprocess och min fungerar så. Sedan njuter jag väldigt mycket av att arbeta med texten med en redaktör som jag litar på. Det är nästan den bästa tiden i skrivandet för mig.
Jag gillar dock att göra research på plats, och har varit på alla platser som jag skriver om i boken. Dessutom pratade jag mycket med en kvinna som var med i ett ”barnläger” hos Scientologerna, ett som liknar det jag skriver om i boken. Hon berättade allt för mig om hur det gick till. Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn.

Du är ofta ute och föreläser i skolor och inför en yngre publik. På vilket sätt är kommunikationen med de yngre läsarna viktig för dig?

– Det här skulle jag kunna skriva flera sidor om. Vad som har hänt är att eleverna i vissa klasser i gymnasieskolor har läst Sekten på Dimön (min första bok) och bjudit in mig på föreläsningar. Vi diskuterar sekter, men också liknande situationer i livet: mobbning, misshandelsförhållanden, jobb där chefer använder härskarteknik, och inte minst påverkan från radikala grupper. De här ungdomarna ska precis ta studenten. Det är valår. De är absolut hett byte för nazistiska och högerradikala grupper. Vi diskuterar allt detta. Hur det skulle kunna påverka dem och vad de kan göra för att undgå att hamna i sådana situationer. Dagens ungdomar är otroligt smarta och öppna, inte alls så rebelliska som på 70-talet när jag var ung. Det är otroligt givande att prata med dagens ungdom. De är den allra bästa publiken att föreläsa för. Detta kommer jag göra mycket mer av i framtiden.

Intervju Lisa Jonasdotter Nilsson
Foto: Fotograf Adde och Klara Leo
Sektens barn av Mariette Lindstein finns i pocket från 10 april
Del ett och två i serien finns också i pocket, Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail