Läs Den underjordiska järnvägen i bokcirkel

Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig.

Den underjordiska järnvägen har hyllats som en historisk roman som äger sällsynt relevans för vår tid. I verkligheten blev ”den underjordiska järnvägen” benämningen på det nätverk av frivilliga som hjälpte slavar att fly från söder till norr, men i Colson Whiteheads roman är järnvägen en konkret underjordisk flyktväg som tar Cora till olika delar av USA i jakten på ett värdigt liv.

Det är en gastkramande berättelse om en ung kvinnas kamp för överlevnad och frihet, samtidigt som den på ett banbrytande sätt också gestaltar och omtolkar slaveriets historia och till synes eviga efterverkningar.

Den underjordiska järnvägen är en roman som väcker många tankar och som passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Här finns ett underlag med frågor för dig som vill fördjupa din läsning.

1. Vad tycker du om bokens upplägg? Hur tycker du att det påverkade berättelsen?
2. Coras mamma Mabel spelar en central del i berättelsen såväl för Cora, plantagen och Ridgeway. Förändras din syn på Mabel då du fått ta del av hennes historia? Hur?
3. Cora får ett jobb på ett museum som ”exemplar”, något som miss Lucy menar är ett fint och viktigt jobb, vilket gör att hon får sluta hos familjen Anderson. Hur tolkar du och vad känner du för den här delen av boken? Vad säger det om Coras samtid och vad säger det om miss Lucys karaktär? Hur verkar Cora och hennes två kollegor känna?
4. I North Carolina utsätts Cora även för kränkning från läkare och sjukvård. Vad fick det dig att känna som läsare? Vilka kopplingar – såväl historiska som samtida – kan man dra?
5. Vad tycker du om Ridgeways öde? Hur känner du inför hur han behandlades? Är han en komplex karaktär?
6. Vad tycker du om slutet? Hur får det dig att känna? Varför?
7. Vad kan den underjordiska järnvägen tänkas symbolisera? Varför tror du att Whitehead valde att göra den till något som faktiskt existerade? Vad tillför det till boken?
8. Vad tror du boken främst vill säga? Vad är berättelsens huvudsakliga mening?
9. Påminner Den underjordiska järnvägen om något du läst tidigare? Vad och på vilket sätt?
10. Vad tror du att den här berättelsen kan tillföra i en svensk kontext? Känns den relevant och viktig? På vilket sätt?

Den underjordiska järnvägen finns i pocket från den 10 april 2018.
Bokcirkelfrågor gjorda av Emma Åstrand
Fotograf: Madeline Whitehead

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Nytt klassikersläpp – svensk dikt

Den 9 maj utkommer en ny kvartett i Albert Bonniers klassikerserie. Denna gång är det samlade dikter av några av våra mest folkkära poeter som kommer i nyutgåvor – Edith Södergran, Karin Boye, Erik-Axel Karlfeldt och Werner Aspenström.

För de vackra författarporträtten på omslagen står industridesigner Jan Landqvist, porträtten är de samma som återfinns på hans välkända bokstöd. För den grafiska formgivningen står Nina Ulmaja.

Författaren Jessica Kolterjahn har skrivit ett förord till utgåvan med Karin Boyes dikter och till Erik-Axel Karlfeldts utgåva har litteraturkritikern Magnus Halldin skrivit förordet. Till Werner Aspenström har numer avlidne Hans Isaksson, Aspenströms förläggare, skrivit förordet och till Edith Södergrans utgåva har litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström skrivit.

Åsa Lindström, förläggare på Albert Bonniers förlag:

”Vi är otroligt glada och stolta över att kunna lyfta fram några av våra mest lästa och älskade poeter i vårens klassikersläpp. Min personliga favorit är Karin Boye som är en poet jag återkommer till, och vi hoppas förstås att dessa poeters verk ska fortsätta att röra nya generationers hjärtan och erbjuda tröst, igenkänning, väcka känslor och föda nya tankar.”

Omslag kan ni ladda ner här:

Karin Boye
Edith Södergran
Erik Axel Karlfeldt
Werner Aspenström

För recensionsexemplar eller andra frågor, hör av er till
klara.johansson@bonnierforlagen.se

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

“Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn”

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag. Nu finns tredje boken i trilogin om Via Terra i pocket – Sektens barn och vi passade på att ställa några frågor till författaren.

I Sektens barn får läsaren återigen följa med till Dimön och sekten ViaTerra. Den här gången kretsar berättelsen framför allt om barnen som växer upp där. Du beskriver en mörk tillvaro där hårda metoder används för att manipulera och styra dem till att bli trofasta sektmedlemmar. Varför valde du att fokusera på barnen i den sista delen av trilogin?

-Jag tyckte att berättelsen om barnen var den allra viktigaste och ville därför lämna den till sist. De hade inget val som vi som gick med självmant. Jag har aldrig anklagat någon för att dra in mig i sekten, jag var myndig, jag gjorde ett val – men jag har aldrig slutat anklaga mig själv för att jag drog in min son, John. Så det betydde oerhört mycket för mig att få skriva om vad som hände med barnen och samtidigt försöka beskriva deras styrka. Visst är barn lättare att manipulera än vuxna, men de tänker mer självständigt än man kan tro. En av berättarrösterna är ju Thor som är son till Franz Oswald, sektledaren. På sätt och viss känns det som om jag gav barnen en röst genom honom. Han är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Jag saknar hans röst ibland.

Sofia Bauman är nu vuxen och har en dotter, Julia, som älskar äventyr och utmaningar. I motsats till ungdomarna på Dimön är Julia fri – men ändå lockas hon av Franz Oswald och ViaTerra. Vilken är den största anledningen till att Julia dras till det förbjudna?

– Dras inte alla ungdomar till det förbjudna? Julia bor ju i Henån som är en liten stad i Bohuslän. Hon längtar hela tiden efter utmaningar, något större än det liv hon lever. Jag tror att många ungdomar känner tristess och längtar efter spänning, det gjorde jag själv som tonåring. (Jag känner faktiskt igen mig själv mer i Julia än i Sofia) Jag föreläser ju ofta för ungdomar och vi pratar om just det, rastlösheten som helt enkelt inte går att förneka. Många yngre läsare har skrivit till mig och sagt att de känner igen sig i Julia. Hon är brådmogen och helt gränslös, så hon tar ju rätt stora risker. Men samtidigt sprider hon glädje omkring sig och kanske är det just det som gör att allt slutar som det gör.

De kvinnliga karaktärerna i dina böcker är starka. Som läsare kommer man väldigt nära dem, särskilt Sofia som är huvudperson i Dimön-trilogin och är otroligt modig. Vad är det som får dina karaktärer att gång på gång resa sig och fortsätta kämpa? Hur kan man behålla sin styrka när livet rasar?

– Jag tror att alla människor har en enorm inre kraft som ibland inte visar sig förrän man befinner sig under stor press. Man måste plötsligt välja mellan att kämpa eller gå under. Ibland kan man till och med känna ett otroligt, nästan iskallt lugn i en sådan situation. Det kallas ju överlevnadsinstinkt, men enligt min åsikt är kärleken till andra människor en ännu starkare drivkraft som kan få människor att resa sig trots enorma motgångar.

Berätta om din arbetsprocess med den här boken! Vart har du hittat din inspiration?

– Jag visste vad boken skulle handla om och vilka av mina egna känslor jag skulle använda när jag skrev den. Jag visste precis hur den skulle börja och sluta. Sedan ställde jag karaktärerna där, nästan som pappersdockor, och började skriva. Jag använder aldrig en synopsis, jag försätter istället mig själv i en helt ny värld, i det här fallet Dimön, och börjar utforska och skapa berättelsen. På vägen får jag nya ideer, ser nya infallsvinklar och fördjupar karaktärerna medan jag skriver. Det är som att ge sig ut på ett äventyr. Alla författare har sin egen skrivprocess och min fungerar så. Sedan njuter jag väldigt mycket av att arbeta med texten med en redaktör som jag litar på. Det är nästan den bästa tiden i skrivandet för mig.
Jag gillar dock att göra research på plats, och har varit på alla platser som jag skriver om i boken. Dessutom pratade jag mycket med en kvinna som var med i ett ”barnläger” hos Scientologerna, ett som liknar det jag skriver om i boken. Hon berättade allt för mig om hur det gick till. Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn.

Du är ofta ute och föreläser i skolor och inför en yngre publik. På vilket sätt är kommunikationen med de yngre läsarna viktig för dig?

– Det här skulle jag kunna skriva flera sidor om. Vad som har hänt är att eleverna i vissa klasser i gymnasieskolor har läst Sekten på Dimön (min första bok) och bjudit in mig på föreläsningar. Vi diskuterar sekter, men också liknande situationer i livet: mobbning, misshandelsförhållanden, jobb där chefer använder härskarteknik, och inte minst påverkan från radikala grupper. De här ungdomarna ska precis ta studenten. Det är valår. De är absolut hett byte för nazistiska och högerradikala grupper. Vi diskuterar allt detta. Hur det skulle kunna påverka dem och vad de kan göra för att undgå att hamna i sådana situationer. Dagens ungdomar är otroligt smarta och öppna, inte alls så rebelliska som på 70-talet när jag var ung. Det är otroligt givande att prata med dagens ungdom. De är den allra bästa publiken att föreläsa för. Detta kommer jag göra mycket mer av i framtiden.

Intervju Lisa Jonasdotter Nilsson
Foto: Fotograf Adde och Klara Leo
Sektens barn av Mariette Lindstein finns i pocket från 10 april
Del ett och två i serien finns också i pocket, Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail