Åsa Hellberg – ”Jag nynnade ”To-re-adore” i månader.”

Åsa Hellberg säger att hon är ”mellan 25 och 85, både biologiskt och beroende på dagsform” och är författare och coach. Hon debuterade 2009 med den självbiografiska romanen Casanovas kvinna och har därefter valt att skriva feel good-böckerna om Sonja, En liten värld, Toscana tur och retur och Gloria. Nu är  Gloria aktuell i pocket, en roman fylld av stora känslor, människor som funderar på vad de ska göra av resten av sitt liv och en och annan diva. 

Hej Åsa! Vi älskar att Gloria finns i pocket. Vill du berätta lite om handlingen?

Handlingen utspelar sig under femtio dagars repetitioner på Stockholmsoperan. Gloria ska spela huvudrollen i Carmen och vanligtvis brukar hon se fram emot en härlig resa mot en pampig premiär, men den här gången har hon tvivel över hur det ska gå till. Dominic, hennes heta gamla kärlek, är tillbaka i Stockholm och spelar den manlige huvudrollen. Och Sebastian, som hon också råkat ligga med, hoppar plötsligt in som vikarie när en av sångarna blir sjuk. De två männen hatar varandra. Som sitt stora stöd i livet har hon sin lillasyster Agnes, som till skillnad mot den något mer eldfängda Gloria är lugn och behaglig. Hon gör aldrig något överilat. Förrän hon möter en man på en lägenhetsvisning och slänger blygseln överbord. När Gloria får hotbrev blir det obehagligt och i takt med att spänningen stiger i operahuset gör det också det i hennes privatliv. Någon vill henne illa.

 Vad var det som fick dig att använda operan som skådeplats? Är du själv en operafantast?

Först och främst skapade jag Gloria som karaktär. Jag ville ha en mogen kvinna som levde ut sina känslor och att hon skulle få göra det på ett ställe där det var tillåtet; på en stor maffig scen. Att det sedan blev Operan och inte Dramaten var mer en slump. När jag sedan fick göra studiebesök i operahuset, och hittade operan Carmen som fond för hela berättelsen, kändes valet självklart. Jag visste ingenting om musikformen innan utan har fått göra research på allt. Jag är ju en schlager-pop-rock-tjej, egentligen. Eagles, Abba, Elvis och Orup, typ.

Det finns tre skäl att det blev just Carmen:

  1. Den är i fyra akter, som jag behövde till min berättelse.
  2. Den har en tenor och en baryton i stora manliga roller.
  3. Musiken är underbar. Alla känner igen den och kan stämma in. Nästan. I alla fall nynna.

Gloria är en betydligt mer komplicerad historia att berätta än vad som märks. Min Gloria skulle följa 1800-talets Carmen, och det var en diger och underbar utmaning när jag kom på att det var så jag ville berätta historien. Jag har alltså moderniserat librettot av Carmen (en berättelse som skrevs runt 1875), och för att få grepp om den och göra den rättvisa satt jag hemma i timtal och studerade scener som ligger på nätet. Hela föreställningen, från London typ 1999, finns där – scen för scen – vilket gav mig en fantastisk möjlighet att lära mig mer. Jag nynnade ”To-re-adore” i månader.

Research-arbetet var som sagt omfattande. Jag var i Stockholm på Operan flera gånger och i deras repetitionslokal i Gäddviken i Nacka. Fick träffa massor med vänliga människor som villigt berättade om sina arbeten. Men jag var också i Covent Garden i London på visning och jag såg Carmen på Metropolitan i New York. Sedan hade jag en sådan enorm tur att den återigen gick upp i Stockholm på hösten innan boken skulle släppas, och naturligtvis var jag på premiären. Jag satt med darrande händer klockan sex på morgonen när de släppte biljetterna och bokade en hel loge. Och på genrepet såg en god vän till så att jag fick komma backstage. En våt dröm för en operaförfattare. 

I somras tog jag med en väninna till Dalhalla där den gick några kvällar. Fantastisk föreställning det också. Carmen är tidlös. Jag har sett tre uppsättningar nu och alla utspelas under olika tidsepoker.

Jag köpte dvd:n från föreställningen i New York (och ett par kikare, ni vet en sådana som Julia Roberts dinglar med i Pretty Woman).

Dina böcker är varma och humoristiska och kretsar ofta kring färgstarka, självgående kvinnor – men som i all riktigt bra feel good finns där också ett stråk av allvar. Hur tar det sig uttryck i Gloria?

Under samtal mellan Gloria och Agnes framkommer att de ser på sin bakgrund på helt olika sätt. De är halvsystrar och Gloria var tre år när hon kom till Sverige från Sevilla med deras gemensamma, nu döda, fattiga mamma Carmen. Gloria har fortfarande återkommande mardrömmar om att hon som liten blir borttappad av sin mamma. Lillasyster Agnes har däremot vuxit upp med mamma Carmen som i Sverige gifte sig med pappa Erland och har en kärnfamilj som bakgrund. Så olika kan det vara trots att man har samma mamma.

Det är inte så svårt att koppla det till dagens samhällshändelser. Människor flyr, familjer slits isär och har få möjligheter att återförenas. Vi har tiggare som hoppas på en annan framtid för sina barn. Det berör mig enormt mycket. Jag är rädd för empatilösheten som jag tycker sprider sig och som författare kan jag ju berätta om det på mitt sätt. Något annat som är centralt, och som förstås spelar in även på flyktingsituationen, handlar om rätten att få vara – och kunna vara – fri, som ju är operan Carmens tema.

Gloria är en frihetssökande kvinna, hon hatar alla bojor och vill inte få sitt liv kontrollerat av någon. Ett för mig feministiskt ställningstagande. Det är viktigt för mig att kvinnor – precis som män – har möjlighet att välja. Alla mina karaktärer står alltid på egna ben och är aldrig beroende av en partner. Sedan kanske just Gloria – och ett par karaktärer till i andra böcker – är extra frigjorda och ENA-stående.

Du beskriver dig själv som en ”social ensamvarg” och skriver helst dina böcker i soffan. Du är dessutom otroligt produktiv och är redan i slutspurten på nya boken Sonjas andra chans som kommer i höst! Vad gör du för att boosta kreativiteten?

Ingenting egentligen. Jag debuterade så sent (Sonjas sista vilja kom ut veckan efter att jag fyllde 50) att jag tror att jag fortfarande går på pur glädje. Men jag är också disciplinerad och sätter mig varje morgon och gör jobbet, vilket helt ärligt inte är särskilt svårt när man har så roligt som jag har. Jag har massor med böcker kvar att skriva och är så himla glad för mitt jobb att det går lite av sig själv.

När jag börjar en berättelse har jag aldrig klart för mig hur den kommer att bli. Det enda jag såg framför mig när jag började arbeta med Gloria var hennes yviga gester, en stor scen och en gigantisk röd sammetsridå som gick ihop (som inte finns på Stockholmsoperan). Det är först när jag har fingrarna på tangenterna som jag har tillgång till det där som gör att det blir en bok till sist, vad nu det är. Jag skriver fortfarande med målet att få läsa igenom mitt manus. Det är det enda som driver mig framåt, egentligen. Jag tänker att det är som att sticka en tröja. Man måste se framför sig hur fin den är när man har den på sig, annars är det lätt att det bara blir ett bakstycke. Mina böcker är mina färdiga tröjor. Att få dra den över huvudet första gången är målet med arbetet.

 Har du något härligt boktips som du vill dela med dig av?

Jojo Moyes Sista brevet till min älskade (ÄLSKADE den boken.)

Simona Ahrnstedts En enda natt (första delen i hennes trilogi. Läs alla!)

Curtis Sittenfelds Sanning och Skvaller (som är en modern variant av Stolthet och fördom. Hon har, precis som jag har gjort i Gloria, omvandlat en gammal berättelse till en modern historia.)

 

Gloria finns i pocket f.r.o.m 11/4 2017

Intervju: Lisa Jonasdotter Nilsson

Foto: Anna-Lena Ahlström

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Flora Wiström: Vad är egentligen en kärlekshistoria?

Flora Wiström är 22 år gammal och driver en av Sveriges mest välbesökta bloggar. Där skriver hon om allt från feminism och systerskap till vardag, resor och kärlek. Hon har flera skrivutbildningar bakom sig och de senaste åren har hon skrivit på en roman. I september 2016 debuterade Flora som författare med Stanna, en ungdomsroman om svår sjukdom, stor sorg och ung och fantastisk kärlek. 

Stanna handlar om att hålla andra uppe när man själv är nära att gå sönder, om den stora livsavgörande kärleken och om att stå still när alla andra rör på sig. Och du skriver också en hyllning till systerskapet. För du berättar ju inte bara en kärlekshistoria, eller hur Flora?

Det stämmer. Vad är egentligen en kärlekshistoria? De flesta skulle svara att det är en berättelse om ett älskande par. I vår tid placeras alltid kärleksrelationen högst upp på piedestalen, även om det kan finnas andra personer i ens närhet som är minst lika viktiga. Ett exempel på det är hur accepterat det är att ta med sin kärlekspartner som dejt på bröllopet, medan det inte är lika självklart att ta med en vän.

För mig var det viktigt att skriva en berättelse där parrelationen (Esters och Elis) inte gestaltas som viktigare än vänskapsrelationen (Esters och Hanins). Familjerelationerna i Stanna är förstås även inkluderade i ordet ”kärlekshistoria”.

 ”I det språket vill man stanna” skriver DN, och vi kan inget annat än att hålla med. Vad inspirerar dig när det kommer till språket och har du själv fastnat för någon annans språk?

För mig är drivet i en berättelse väldigt viktigt, jag vill att läsaren ska vilja vända blad, och därför har jag skrivit Stanna nästan som i fragmentariska filmscener, där kortare stycken får gestalta stora händelseförlopp eller känslor. Just nu inspireras jag mycket av Bodil Malmsten. Jag tycker om hur hon låter sin fysiska plats påverka handlingen i texten hon skriver.

Man älskar ju att hänga med huvudkaraktärerna och det finns en tydlig mångfald i boken. Hur fick du idén till personerna och vad är det som egentligen gör att systerskapet mellan två så olika karaktärer blir så bra? 

Karaktärer måste nästan kontrastera varandra för att bli tydliga. Hanins I-don’t-give-a-fuck-personlighet träder fram i kontrast till Esters mer ansvarstagande och kontrollerade roll. Ester och Hanin är väldigt fysiska med varandra, kliar ryggar och pillar hår och skedar, och så håller jag och mina vänner på också. Det är liksom en genväg till att känna närhet och förtroende för någon.

Både Ester, Hanin och Eli befinner sig i en väldigt självförverkligande period i livet, åren efter studenten, och försöker hitta något som stillar rastlösheten. Just den konstanta känslan av framtidsångest har jag plockat från mig själv och människor i min närhet. Ester kan inte lämna Stockholm, eftersom hon behövs där av olika tyngande skäl, och säger:

”Som att allt blir bra bara för att man flyttar till en annan stad. Man kan ju inte flytta ifrån sig själv.”

Finns det några likheter och olikheter mellan dig själv och huvudkaraktären Ester? Vad och var inspirerar dig till att skriva? (Platser? Hur du mår? Musik? Tittar du på konst?)

Absolut! Rent yttre så är det ju staden. Boken utspelar sig i Stockholm, så platserna har jag ju själv varit på. Jag har klämt in mig med mina vänner i toabåset på Fasching och handlat chips på Matrebellen och suttit och frusit på Södermalmstorg i väntan på en buss som aldrig kommer. Även Arbrå i Hälsingland (där Esters pappa bor) är en plats jag ofta besöker.

Ester präglas av en ansvarstagande vilsenhet, en rädsla för att inte räcka till, och där är vi lika. Jag gick själv igenom en stor sorg och oro när jag skrev den här boken, och mycket av det har hamnat i Ester. Även om hon inte är jag.

Att skriva fiktion är att plocka från verkligheten och sedan göra om det, fiktionalisera det, göra konflikter större och känslosvallningar mer dramatiska. Jag har utgått från en känsla jag själv upplevde för ett par år sedan (hur ska jag kunna räcka till för den jag älskar, och till vilket pris?) och utforskat det temat genom att skriva Stanna.

Nu undrar vi såklart vad nästa bokprojekt blir för något?

Min nästa bok är inte en uppföljare, men den handlar också om unga vuxna. En syskonskara närmare bestämt.

Stanna finns i pocket f.r.o.m 9/5 2017

Intervju: Sahar Tarakemeh

Foto: Thron Ullberg

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Simona Ahrnstedt – Sveriges romancedrottning

När Simona Ahrnstedt, född 1967, fyllde fyrtio kom hon ut ur romantikgarderoben och bestämde sig för att bli Sveriges första romanceförfattare. Idag går hon i spetsen för den nya svenska romancevågen och brinner för genren – böcker av kvinnor, för kvinnor, om kvinnor. Efter att ha skrivit tre mycket framgångsrika historiska kärleksromaner, Överenskommelser (2010), Betvingade (2012), och De skandalösa (2013), inledde hon år 2014 en ny romanserie som utspelar sig i nutid. Den första delen, En enda natt, gjorde stor succé bland både läsare och kritiker. Ett år senare kom uppföljaren, En enda hemlighet, och 2016 släpptes En enda risk. Glöm alla fördomar och klichéer du har om romantisk litteratur. Simonas böcker är intelligent underhållning med passion, spänning, humor och ett stort samhällsengagemang.

Hej Simona! En enda risk finns äntligen i pocket! Kan du berätta lite om handlingen?

Hej! Ja, gärna! Ambra Vinter är en rutinerad reporter på en kvällstidning i Stockholm. Hon brinner för sitt jobb och står alltid på de svagas sida. Hon är journalist för att ge de utsatta en röst. Två dagar före jul skickas hon till Kiruna, en stad hon verkligen hatar, eftersom hon har hemska minnen från sin barndom därifrån. En enda risk handlar om hur Ambra försöker balansera allt sitt sociala patos i en stundtals hård kvällstidningsvärld. Det handlar även om hur hon kämpar mot hatiska nättroll och det handlar om mörka hemligheter som väcks i polarnatten, samtidigt som Ambra drabbas av en passion hon aldrig förut varit med om. Och så handlar det ganska mycket om norrländsk mat, haha. Eftersom jag älskar allt som har med mat att göra.

Storyn är förlagd till Kiruna. Vad var det som fick dig att placera din berättelse där? Har du någon egen relation till staden?

Jag hade aldrig varit norr om Gävle (tragiskt, men sant) och det var min DRÖM att resa till Kiruna. Norrsken. Norr om polcirkeln. Ishotellet. Hur kan man INTE tycka det är galet exotiskt och spännande? Jag reste dit och gjorde research och förälskade mig svårt i staden, naturen, snön. Anledningen till att jag förlade berättelsen så långt norrut är att mina två senaste böcker handlat om sommar och sol och värme. Jag ville skildra ett vintrigt Sverige, men med stor kärlek. Och jag, som avskyr kyla och snö, är numera omvänd. Jag längtar tillbaka till fjällen, hundslädarna, skoterturerna och det fantastiska kynnet. Det var en av mina bästa resor, faktiskt.

Som vanligt är det en berättelse som bubblar av kärlek och romantik. Vad är det bästa med romancegenren, tycker du?

Att det är en så kvinnobejakande genre; att kvinnor inte blir bestialiskt mördade, styckade och/eller våldtagna precis hela tiden bara för att driva handlingen framåt. Att kvinnor kan få ett lyckligt slut och att det är en feministisk och inkluderande genre. För mig personligen är det de bästa böckerna; även en medioker romance är bättre än nästan allt annat. Och jag vet fler än en kvinna som börjat läsa romance och sedan slukats av genren. Den är härlig.

Dina karaktärer är otroligt levande och färgstarka. Berätta lite om hur du gjorde din research för att mejsla fram huvudpersonerna Ambra, journalist, och Tom, före detta elitsoldat.

Jag älskar att göra research och jag är psykolog i botten, så för mig är det självklart, till och med avgörande, att verkligen tränga in i mina huvudpersoners innersta. För att förstå Ambra intervjuade jag massor av journalister och hängde även på Aftonbladet en hel dag, för att lära mig hur en modern kvällstidning skapas. För Tom intervjuade jag flera svenska (hemliga) elitsoldater och så läste jag en mängd fackböcker om olika elitförband, soldater och utbildningar. Det var otroligt roligt.

Har du några pocketfavoriter att boktipsa om? Vad läser du själv helst i pocket?

Jag läser väldigt mycket romance, men mest på engelska. Jag läser deckare ibland och jag gillar böcker som får mig att både tänka, känna och må bra.

Gloria, varm feelgood om kvinnor 50+ som älskar, bråkar och pratar, av Åsa Hellberg.

När drömmen slår in, rykande färsk svensk romance av Sofia Fritzson.

De vackraste, jag läser sällan deckare men den här var fenomenal, av Karin Slaughter.

Avskedsfesten av en av mina favoritförfattare, Anna Fredriksson. Så välskriven och tänkvärd.

Sanning med modifikation, av Sara Lövestam. Den här boken är fantastisk. En deckare, fast mycket, mycket mer.

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske, av Emmy Abrahamsson. Så rolig bok!

Projekt Rosie av Graeme Simsion, en av de roligaste böcker om kärlek jag läst.

(Jag skulle kunna fortsätta i all evighet men tydligen har Älskapocket fler författare att intervjua. Om man vill få fler tips på läsvärd romance så kan man besöka instagramkontot @romanceeverafter. Där skriver fyra kvinnor och jag om böcker vi älskar. Välkommen dit!)

 

En enda risk finns i pocket f.r.o.m 3/5 2017

Intervju: Lisa Jonasdotter Nilsson

Foto: Anna-Lena Ahlström

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Jason ”Timbuktu” Diakités uppmärksammade ”En droppe midnatt” i bokcirkel

Jason ”Timbuktu” Diakité, född 1975, är tidigare kanske mest känd för sin karriär som hip hop-artist. Han har som soloartist släppt 13 album, lett ett flertal radio och TV-program och 2011 var han en av deltagarna i andra säsongen av det populära TV-programmet ”Så mycket bättre” på TV4. En droppe midnatt är hans självbiografiska debutroman. I sökandet efter sina rötter gräver Jason i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. En gripande berättelse om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet.

De här frågorna kan fungera som diskussionsunderlag för dig. Läs och tala om boken tillsammans i en bokcirkel eller gå djupare i din egen läsning!

1. Boken heter En droppe midnatt, hur tänker du kring titeln? Och kring undertiteln En familjebiografi?

2. Sökandet efter identitet en viktig förutsättning för boken, varför är identiteten så viktig för Jason och hur kopplar han den till sitt ursprung? Vilka olika stadier av identitetsskapande går Jason igenom under sin uppväxt och vad får honom att som vuxen åka till USA på jakt efter ett slutgiltigt svar?

3. På vilket sätt är rapmusiken och hiphopkulturen viktig för Jason i hans ungdomliga försök att forma sin identitet? Vad får hans första framträdande på Tunadiscot för betydelse? Varför är det så ödeläggande när han får avslag av en musikproducent i New York på 90-talet?

4. Slaveriet i Södern är ett ofta återkommande ämne i boken, hur har det påverkat familjens historia? Hur präglar det Jasons resa till USA? Vilka paralleller finns det mellan slaveriet och hur den svarta befolkningen har det i USA idag, som det skildras i boken?

5. Under sin uppväxt utsätts Jason för rasism från flera håll, till exempel det han kallar för pigmentokratin under mellanstadietiden på Tunaskolan. Hur påverkar detta och andra senare händelser honom och hans självbild? Hur kan detta jämföras med pappans erfarenheter under hans egen uppväxt?

6. Hur ser Jason på föräldrarnas relation? Hur återger de själva den och den rasism de utsätts för som ett ”interracial couple”, på hemmaplan och borta? Hur reagerar deras respektive familjer på förhållandet?

7. ”Ett tag trodde jag till och med att jag var svart”, säger mamman. Vad är det som får henne att känna på det viset? Hur kan detta jämföras med Jasons syn på sin egen hudfärg?

8. Vad har pappan för relation till hemlandet USA och den familj som är kvar där? Vad symboliserar breven som pappan har i den röda resväskan på vinden? Vad avslöjar de om relationen mellan pappan och farfadern? Hur kan denna jämföras med Jasons relation till sin egen pappa?

9. Vad får Jason att plocka med sig en bomullstuss från Allendale? Vad symboliserar den för honom, tror du? Hur kommer det sig att hans pappa blir så upprörd över ”souveniren”?

10. ”Att vara svart i Afrika är mer naturligt för mig än att vara svart i USA”, säger Farbror Obi. På flera ställen i boken reflekterar Jason över det faktum att hur han ser på sin hudfärg hänger ihop med var han befinner sig, på vilket sätt?

Bonusfrågor:

1. På vilka sätt blandas olika språk i boken? Svenska, engelska, dialekter och liknande? Vad får det för effekter?

2. ”Det finns ingen marknad för en sådan bok […] Skriv en deckare”, säger Jasons far om hans bokprojekt. Vad är det som ändå får honom att börja skriva boken, tror du?

3. Många olika människor, släktingar och andra, kommer till tals i boken. Vems berättelser är mest intressanta tycker du?

4. Jason beskriver sig vid ett tillfälle i boken som en mammaspojke, hur tror ändå att du det kommer sig att boken handlar mer om hur relationen till fadern ser ut?

5. Varför skickar Jasons farmor Madame sina fyra barn till Nigeria? Hur beskriver Jasons pappa upplevelserna där och hemkomsten till USA sex år senare?

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läsarfavoriter sommar 2017

12 juni utkommer det nya släppet i vår serie Läsarfavoriter.

Gå dit hjärtat leder dig utkom första gången 1997 och har kallats 90-talets kvinnoroman. Susanna Tamaros roman är den mest lästa och omtalade italienska boken under de senaste åren.

En kvinna går i sin trädgård och vattnar sina rosor. Det är höst och hon vet att hon snart ska dö. Gå dit hjärtat leder dig är en mormors brev i dagboksform till sin dotterdotter. Hon skildrar sitt liv och försöker förstå och förklara allt som hänt. En berättelse om tre generationer kvinnor, om kärlek, sorg och om svårigheten att skapa sitt eget liv oberoende av alla konventioner.

Blonde utkom första gången 2000. Den är en av Joyce Carol Oates mest kända och uppskattade romaner, nominerad till både Pulitzerpriset och National Book Award.

Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal.

Joyce Carol Oates ger röst åt barnet, kvinnan och den undergångsdömda celebriteten. Ett närgånget porträtt av en känslig och begåvad ung kvinna som skapar och omskapar sin identitet på ett till sist förödande vis. Kanske på sitt sätt det sannaste vittnesmålet någonsin om Norma Jean Baker, som av Hollywood stöptes om till den amerikanska Drömflickan, Marilyn Monroe, dyrkad världen över.

Den vidunderliga kärlekens historia, av Carl-Johan Vallgren, utkom första gången 2002 och vann Augustpriset som bästa svenska roman samma år.

Det är inte hans kärlek som är monstruös – men han själv, Hercule Barfuss. Sedan han föddes har han väckt människors fasa med sin vanställdhet. Men Hercule har fått två sällsynta gåvor. Den ena är att han kan läsa andras tankar, vilket kommer att skänka honom ett våldsamt och märkligt öde. Den andra är hans okuvliga kärlek. Hercule glömmer aldrig den flicka som föddes på bordellen samma natt som han.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö utkom första gången 1998 och brukar räknas som en av höjdpunkterna i Håkan Nessers författarskap, som flerfaldigt belönats för sina kriminalromaner. Romanen filmatiserades 2005.

En sommar i Närke i början av 60-talet. ”Det blir en hård sommar”, säger den 14-årige Eriks far. Och det blir det. Det Fruktansvärda inträffar, en ödesdiger händelse som ska kasta långa skuggor över staden på slätten, över Eriks framtid och människorna han älskar.

Läsarfavoriter är böcker som läsarna själva är med och röstar fram i ett samarbete med Akademibokhandeln. Vad som kännetecknar en läsarfavorit är att det är böcker som många kallar sin favoritbok, som fortfarande efterfrågas i tryck och som har älskats och lästs av många.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läsarfavoriter höst 2016

Hösten 2016 utkom dessa fyra Läsarfavoriter.

Anna, Hanna och Johanna (1994) är Marianne Fredrikssons (1927-2007) nionde roman och den blev också hennes största internationella genombrott.

Anna, Hanna och Johanna är ett kärleksfullt och personligt porträtt av tre kvinnor ur olika generationer. Hanna som är född på 1860-talet och lever under fattiga förhållanden, Johanna som är hennes dotter som växer upp i Göteborg och får ett politiskt uppvaknande och följer arbetarrörelsen och hennes dotter Anna som är en modern yrkeskvinna. Marianne Fredriksson varierar sitt språkgrepp när hon skildrar de olika tiderna. Samtidigt låter hon nyckelhändelser vandra genom generationerna och upplevas i olika tidsandor.

Tillsammans är man mindre ensam är Anna Gavaldas (1970) mest kända roman som utkom 2004. Den har filmatiserats med bland andra Audrey Tautou i en av rollerna. Anna Gavalda har nått stora framgångar och vunnit flera priser för sina böcker.

Tillsammans är man mindre ensam utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Boken berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har stora hjärtan.

När man skjuter arbetare (1993) blev Kerstin Thorvalls (1925-2010) stora litterära genombrott. Trilogin bygger på hennes egen mors erfarenheter och Thorvall ger med lidelsefullt ursinne och drastisk humor röst åt kvinnors villkor och frigörelse vid denna tid. Kerstin Thorvall belönades med Moa Martinson-priset för trilogin om Signe.

En läroverksadjunkt från södra Sverige kommer till Tärnaby i norr och träffar en tolv år yngre småskol­lärarinna. Den charmante Sigfrid och den blyga Hilma blir förälskade och gifter sig.

Men Sigfrid har en hemlighet. Han är mentalsjuk och får egentligen inte gifta sig och skaffa barn. Sjukdomen gör honom både manisk och våldsam, vilket Hilma får uppleva redan på bröllopsnatten.

Parfymen (1985) räknas numer som en modern klassiker och har även filmatiserats. Patrick Süskind (1949) fick ett stort internationellt genombrott med denna roman.

En vanlig människa skulle lätt kunna gå under i den stinkande och grymma värld som Paris fattigkvarter under 1700-talet utgör. Men Grenouille är ingen vanlig människa. Han saknar helt kroppslukt och är född med ett säreget luktsinne. Dofter blir hans besatthet och hans yrke – parfymörens. Den doft som ger honom den utsöktaste njutningen finner han hos unga oskuldsfulla kvinnor…

Läsarfavoriter är böcker som läsarna själva är med och röstar fram i ett samarbete med Akademibokhandeln. Vad som kännetecknar en läsarfavorit är att det är böcker som många kallar sin favoritbok, som fortfarande efterfrågas i tryck och som har älskats och lästs av många.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läsarfavoriter sommar 2016

Sommaren 2016 utkom det första släppet med serien Läsarfavoriter.

Målarens döttrar utkom första gången 1997 och med denna roman fick Anna-Karin Palm sitt stora genombrott som romanförfattare.

En dag i vårt samtida Stockholm får Maria och hennes bror en målning sig tillsänd av en okänd kvinna i England. Målningen är utförd av deras far som försvann när de var barn. De reser med bil till södra England och får snart upp ett spår efter fadern.

Nästan hundra år tidigare växer Laura upp på den engelska landsbygden tillsammans med sin syster och sin far konstnären. Hon lever under en stor del av sin ungdom för hans gärning, men när hon en dag står ensam bryter hennes obändiga strävan efter självständighet fram. Växelvis får vi läsa om Laura och Maria och om deras öden som på ett oväntat sätt flätas samman.

Musselstranden utkom första gången 1998 och med denna roman fick Marie Hermanson sitt stora kritiker- och publikgenombrott.

Fylld av minnen tar Ulrika sina två pojkar med sig och går för att visa dem barndomens magiska plats – musselstranden. Blå och pärlemoskimrande skärvor krasar under deras fötter. Här vilar hemligheter, livets ljuvlighet och farlighet har stämt möte. Men Ulrika vet inte om det. Inte förrän pojkarna gör ett skrämmande fynd…

Pojken som kallades Det utkom första gången 1995 och fick ett mycket stort publikgenomslag.

När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.

I dag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det här är hans egen berättelse – en djupt gripande och samtidigt förunderligt livsbejakande skildring.

Ängeln på sjunde trappsteget, av Frank McCourt, blev en världssuccé när den kom ut 1996, belönades med Pulitzerpriset och toppade alla bestsellerlistor.

Hur var det att växa upp i det regniga Limericks slumområden på 1930- och 40-talen? Det vet Frank McCourt som beskriver sin familj med värme och en stor dos humor. Med en slarver till pappa och en mamma som kämpar för att hålla liv i den stora barna­skaran får Frank som den äldste bära ett tungt ansvar. Men med mycket fantasi och oerhörd överlevnads­förmåga lyckas han ta sig upp ur misären och bryta sig loss.

Läsarfavoriter är böcker som läsarna själva är med och röstar fram i ett samarbete med Akademibokhandeln. Vad som kännetecknar en läsarfavorit är att det är böcker som många kallar sin favoritbok, som fortfarande efterfrågas i tryck och som har älskats och lästs av många.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Olof Lundh pratar fotboll

Olof Lundh, född 1966, är reporter och krönikör på TV4, C More och Fotbollskanalen.se. Han driver även Sveriges största sportpodd och blev i december i fjol utsedd till Årets Sportjournalist. I boken Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll skriver Olof om sina erfarenheter från de 20 år han har bevakat fotboll, och då kanske framförallt om vad som sker utanför linjerna. Vi får bland annat veta varför fotbollsförbundet absolut inte ville att Friends Arena skulle heta Friends. Hur det kommer sig att den nya nationalarenan gjort förbundet konkursmässigt och hur viktigt EM i Frankrike är för SvFF:s ekonomi. Hur Erik Hamrén fungerar och inte fungerar. Och varför förbundet agerar som man gör kring en superstjärna som vida överglänser det. Och hur det står till med demokratin i organisationen som kallar sig Sveriges största folkrörelse. Och varför det inte finns någon insyn i en värld som kretsar kring pengar, i handeln med både spelare och tv-rättigheter. Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll är en kritisk och kärleksfull beskrivning av vår ojämförligt största idrott.

Hej Olof! Din bok Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll har kommit i pocket och till pocketutgåvan skrev du ett spännande extrakapitel om vad som hänt sedan boken publicerades första gången. Vill du utveckla det mer?

Eftersom det hänt en del saker efter att boken kom ut som inbunden så hade jag ett sug att berätta om en del av det som skett från publiceringen i slutet av maj i fjol. Det var en journalistisk bok där det var givet att mycket skulle förändras och det vill jag dela med mig av och därför passade det bra med ett kapitel och ett nytt förord om vad som hände sen. Allt från de påtryckningar som kommit från en del av dem som skildrats till landslaget efter EM utan Zlatan och Erik Hamrén och vidare till Friends Arena där det skett nya ägarförändringar till att Åsebro IF fick rätt mot IFK Göteborg mindre än en månad efter att boken kom ut. Den lilla klubben Dalsland hade i fem år försökt få rätt mot Blåvitt gällande en försäljning av Sebastian Eriksson och man gick via olika personer inom fotbollsförbundet och RF men inget hjälpte. Publiciteten satte tryck på Blåvitt som fick vika ner sig och erkänna att Åsebro skulle ha drygt 900 000 kr som man hade rätt till.

Har du mött särskilda reaktioner på boken? Har du skapat dig ovänner inom journalistkåren eller i fotbollsvärlden? Har transparensen ökat eller är fotbolls-Sverige fortfarande ganska ogenomträngligt för nyfikna och kritiska journalister?

Det har varit blandade reaktioner, allt från att många hört av sig och tackat för skildringen av svensk fotboll till att en del granskade höjdare på olika sätt markerat, antingen via indirekta hot om att jag ska bli av med mitt jobb till att man uttryckt din irritation direkt. Eller så kan man som kontroversielle agenten Rune Hauge skicka en anställd för att köpa en bok och få den signerad.

Det finns säkert en del inom familjen fotboll i Sverige som ser mig som en fiende men det får man leva med. Tyvärr är fortfarande för många för rädda och försiktiga när det kommer till att berätta om vad som sker. Man vill helst att inget ska ifrågasättas.

Tyvärr är det svårt att få insyn då både förbund och föreningar kan gömma uppgifter i sina verksamhetsberättelser och årsredovisningar. Allt tal om öppenhet och demokrati är just bara tal. Medlemmar har svårt att få insyn och det finns inte heller någon tradition av transparens. Räcker att gå på årsmöten för att inse att få ställer frågor och om man gör det så riskerar man att bli förkastad.

Zlatan är väl alltid på folks läppar, men än mer nu efter hans skada. Hur har svenska landslaget fungerat utan Zlatan? Skulle vi behöva en ny Zlatan eller är vi ett lag som fungerar bättre utan de stora stjärnorna? Finns det tendenser på ett minskat intresse för fotboll i Sverige, nu när vi inte har en internationell stjärna att följa och hänga upp våra framgångar och förluster på? Och den stora frågan: Kommer han att göra comeback eller avslutar han sin karriär nu?

Landslaget har blivit något annat utan Zlatan Ibrahimovic. Samtidigt går det inte att säga att det inte skulle ha gått lika bra eller ännu bättre med Zlatan i laget. Än så länge är man bara halvvägs genom VM-kvalet men man har överträffat folks förväntningar och det tydligaste är väl att man idag är ett lag och inte underordnat en världsstjärna på gott och ont. Nye förbundskaptenen Janne Andersson har till skillnad från företrädaren Erik Hamrén stått för en annan öppenhet och det är naturligtvis lättare för Andersson när han inte måste förhålla sig till en av världens bästa och därmed största stjärnor. Nya stjärnor har klivit fram och även om Emil Forsberg, Victor Nilsson Lindelöf och de andra är långt efter Zlatan på alla möjliga sätt så visar det att svensk landslagsfotboll inte är död efter Zlatan. Det finns hopp och U21-landslaget är klart för EM för andra mästerskapet i rad, så det finns en tillväxt av spelare. Att sedan ingen når upp i närheten av Zlatan är en annan sak, men man har visat att man kan utmana om en plats i VM i Ryssland 2018.

Klart att det blivit en dipp i intresse kring landslaget efter att Zlatan slutat spela, vilket är naturligt. Det gick att se på publiksiffrorna och faktum är att förbundet på sitt årsmöte redovisade att man tappat 13 miljoner kr i intäkter mot vad man hade budgeterat i publikintäkter under hösten 2016.

Jag tror inte att Zlatan slutar trots en svår skada, vilket väl är vad han själv kommunicerat via sociala medier. Däremot är det antagligen slutspelat i Europa och han startar antagligen om i USA med spel i MLS våren/sommaren 2018. Den här tråkiga skadan dödar dessutom alla frågor om att Janne Andersson ska fråga Zlatan om comeback.

Peter Gerhardsson har tagit över efter Pia Sundhage, hur går det för hans nya landslag i VM-kvalet? Hur tror du att skiftet Sundhage-Gerhardsson påverkar det mediala intresset och landslagets spelsätt?

Pia Sundhage har ett EM kvar och det blir spännande att se om hon i sommar kan ordna det där guldet som Sverige inte tagit sedan 1984. Hennes mästerskap med Sverige har varit blandade med VM 2015 som plumpen och OS-silvret 2016 som det bästa. Efter EM tar Peter Gerhardsson över landslaget och det är en intressant utnämning och under hans tid i Häcken så stod man för en positiv fotboll och man tog klubbens första titel, men där många nog hade förväntat sig ännu mer. Hur blir han som förbundskapten, vilket är ett helt annat jobb? VM-kvalet bör Sverige klara, även om man fick Danmark, men det handlar om att skapa ett landslag som kan ta medaljer i en tid när konkurrensen ökar och den svenska tillväxten av talanger är oklar och de stora stjärnorna som Caroline Seger, Lotta Schelin och Nilla Fischer börjar närma sig slutet av sina karriärer.

Får vi se Leeds i Premier League nästa år?

Tyvärr missade Leeds kvalspelet till Premier League. Så jag får vänta minst ett år till och jag är rädd att det kan dröja längre än så. Klubben har en makalös förmåga att fälla sig själv, men kanske kan den nya ägaren skjuta till pengar som är ett måste för att ha en chans att ta klivet upp.

Och vilka vinner Allsvenskan?

Svårt att se någon reell utmanare till Malmö FF i dagsläget. Det kan ändras om MFF skulle tappa spelare i sommar eller nå gruppspelet i Champions League och Europa League. Alltid tuffare för en klubb att vara aktiva på två fronter samtidigt. Annars är allsvenskan rätt jämn och många lag plockar poäng av varandra vilket också gör att den lever, men om MFF springer ifrån de andra så är det mindre roligt.

 

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll finns i pocket f.r.o.m 14/3 2017

Intervju: Cecilia Losberg

Foto: Johanna Hanno

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail