Carl-Johan Vallgren: Kan jag hålla folk vakna om nätterna har jag lyckats

Carl-Johan Vallgren, född 1964 i Linköping och uppvuxen i Falkenberg, har många strängar på sin lyra. Han har bott i Berlin men är numera bosatt i Stockholm och verksam som författare. Under namnet Lucifer skriver han noir-thrillers, nu är ”Svinen”, den fristående fortstättningen på ”Skuggpojken” aktuell i pocket.

Kan du berätta lite kort om vad Svinen handlar om?

Den handlar om de gamla ungdomsvännerna Danny Katz, Jorma Hedlund och Ewa Westin som från varsina håll närmar sig samma kriminalgåta i Stockholms undre värld. Jorma genom ett värdetransportrån som går åt skogen; han blir tvungen att ta reda på vad som har gått fel. Danny genom att hans gamla heroinlangare Ramón hittas död under mystiska omständigheter. Vad hände egentligen? Och varför är Ramóns flickvän den mystiska Jenny plötsligt försvunnen? När ekobrottsåklagaren Eva Westin slutligen börjar dra i trådar som leder från den organiserade brottsligheten upp till samhällstoppen brakar helvetet löst. 

Vilken typ av research gjorde du innan du började skriva?

Jag försöker läsa så mycket jag kan om ämnena jag använder boken. Rannsaka mitt eget minne om saker jag själv eller vänner har upplevt. Och så besöker jag de miljöer där handlingen utspelas, i det här fallet porrklubbar, prostitutionsmiljö och knarkarmiljön. Att skriva kriminallitteratur innebär ofta att man själv får agera lite privatdetektiv eller undercoverpolis. Men viktigast av allt är min egen kriminella fantasi.

De två böckerna om Danny Katz, Svinen och Skuggpojken har fått ett otroligt varmt mottagande i pressen –  hur mycket påverkas du av vad recensenter skriver?

På ett normalt fåfängt vis. Jag blir glad över bra recensioner, mindre glad över dåliga. Men det är ytliga känslor. Mitt skrivande pågår på ett djupare plan där det inte spelar någon roll vad andra tycker om mina texter. Jag skriver i grund och botten för mig själv. För att roa mig själv. Eller i fallet med kriminallitteratur: för att skrämma mig själv.

Böckerna om Danny Katz beskrivs som ”hårdkokta” och ”andlöst spännande” – vad var det som fick dig att välja att skriva just noir-deckare när du gick över till spänningsgenren?

Det är den deckargengre som ligger närmast den vanliga skönlitterära prosan, därför att stilen och tonen är betydelsefull för läsupplevelsen. Stilmedveten kriminallitteratur så att säga, utan att kompromissa med spännande plot och högt tempo

Finns det några karaktärer i dina böcker som du är särskilt förtjust i – eller inte förtjust i?

Jag gillar alla mina tre huvudkaraktärer. Men kanske är Ewa Westin den som intresserar mig mest för att hon bryter mot en massa kvinnliga tabun. Hon är mer som en hopplös snubbe. Ligger till höger och vänster. Sexmissbrukare. Abetsnarkoman. Brister i omvårdnad av sina barn. En sådan karaktär är spännande att skriva om.

Vilka författare har inspirerat dig i ditt skrivande?

Någonstans långt i bakhuvudet ekar nog Michael Connellys deckarhjälte Harry Bosch. Jag läste mycket Connelly i slutet av nittiotalet, och det är något med den bluesiga stilen som tilltalar mig. Lustigt nog försökte jag läsa honom igen häromåret men då störde jag mig på pratigheten och det långsamma tempot. Det är liksom bara i mitt minne som Harryboschdeckarna inspirerar mig.

Har du fått någon läsarrespons som har gett speciellt stort avtryck på dig?

Jag har en fanpage på Facebook där folk lämnar uppmuntrande kommentarer, och ibland stöter jag på läsare på stan som påstår att jag har sabbar deras nattsömn med böckerna om Danny Katz. Då blir jag smickrad. Kan jag hålla folk vakna om nätterna i kamp mot väckarklockan så har jag lyckats. Kriminlalitteratur ska ju vara spännande, det är hela poängen.

Vad läser du själv just nu?

”F” av den tyske romanförfattaren Daniel Kehlman

Svinen finns i pocket f.o.m  2016-03-15

Foto: Thron Ullberg

 

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Simona Ahrnstedt: Kvinnors skrivande och läsande har systematiskt nedvärderats

Simona Ahrnstedt, född 1967 i Prag, är författare, leg. psykolog och kbt-terapeut. Hon har läst filmvetenskap, tyska, juridik, tjeckiska och filosofi. När hon fyllde fyrtio kom hon ut ur romantikgarderoben. Idag går hon i spetsen för den nya svenska romancevågen och brinner för genren – böcker av kvinnor, för kvinnor, om kvinnor.

Hur kom det sig att du började skriva?

För mig sa det bara klick. Från en dag till en annan. Jag var en helt vanlig småbarnsmamma som började skriva 2007 vid köksbordet, och sen dess har jag inte gjort mycket annat. Det var som att hitta sig själv. Det var rätt omvälvande faktiskt.

Hur ser en vanlig dag som författare ut?

Jag är numera heltidsförfattare. Om jag får välja går jag upp vid halvåtta och sätter mig och skriver direkt i cirka tre timmar. Sedan gör jag lunch, svarar på mejl, eventuella intervjuer och så bloggar jag lite; jag har bloggat varje dag i över fem års tid. Sedan gör jag ärenden, administrativa saker och hänger med mina tonåringar. Och så avslutar jag med ett kvälls-skrivpass. Utöver detta har jag möten med förlaget, med min förläggare och min agent. Dessutom gör jag väldigt mycket research för mina böcker, så jag är rätt ofta ute på resa eller så intervjuar någon över en lunch. Det är trevligt och ett utmärkt sätt att komma ut lite.

Är det roligt at vara författare? Vad är det bästa och sämsta?

Det är det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Det bästa är skrivandet, det kommer på första, andra och tredje plats. Jag älskar att skriva och skulle kunna välja bort nästan allt i livet utom 1) mina barn 2) skrivandet. Det sämsta är den ekonomiska osäkerheten och att tiden inte räcker till.

Hur fick du idén till En enda hemlighet?

Jag skriver alltid om ämnen som ger mig LUST. Jag ville skriva om läkare och om biståndsvärlden och jag ville testa en del gränser, vad gällde erotik. Och jag ville se om jag kunde skriva om en person som begått ett ohyggligt brott och göra honom sympatisk. Och så ville jag ha en psykolog i en bärande roll. Lite sådär går det alltid till. Jag har massa idéer och ur dem växer mina karaktärer och miljöer. Jag ville ha ett stort slott och en stor fest också. Det vill jag ofta. Och en väldigt dramatisk upplösning. Och komplicerade modersrelationer. Det har jag i alla mina böcker.

Vilken typ av research gjorde du innan du började skriva?

Jag intervjuade flera personer som arbetar för Läkare utan gränser, jag reste till Skåne för att besöka ett av Sveriges största privatägda slott och jag tillbringade en hel del tid på en del av internets mörkare sidor. Och jag lärde mig väldigt mycket om privata säkerhetsföretag och svensk haute coutoure. Mina böcker är rent hittepå, men allt i dem skulle kunna hända.

Vilken av dina romankaraktärer tycker du bäst om? Vem är mest lik dig själv?

Saken är den att jag känner igen mig i alla karaktärer, både i de manliga och de kvinnliga. Och jag gillar dem alla lika mycket. Men såklart, jag är psykolog i botten och den coola, kedjerökande persiska psykologen Leila i En enda hemlighet är en favorit. De flesta av mina coola chefer är kvinnor.

Vilken eller vilka böcker ligger på ditt nattduksbord just nu?

Jag förbereder mig just nu för ett seminarium om Romance på ABF, så jag läser in mig på hur kvinnors skrivande och läsande systematiskt under århundraden nedvärderats. Det gör mig både arg och peppad. Tror det blir ett fantastiskt seminarium. Jag läser bland annat Maya Rodale, Dangerous Books for Girls. Den borde fler läsa.

Till sist: din kommande bok, En enda risk, kan du avslöja något om den?

Den utspelar sig bland annat i Kiruna. Den är en fristående uppföljare till En enda hemlighet och den kommer i augusti.

En enda hemlighet finns i pocket f.o.m. 2016-04-14

Foto: Anna-Lena Ahlström

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Håkan Nesser skriver saga för vuxna

Håkan Nesser är pocketaktuell med Elva dagar i Berlin, här ger han svar på vad det är för bok läsaren har att vänta.

Vad är Elva dagar i Berlin för en bok?

Elva dagar i Berlin är en saga för barn över arton år – i Astrid Lindgrens och Tage Danielssons efterföljd. Fast det är en modern saga, och realistisk till ungefär sjuttiosju procent. Här finns en galen professor, en gammal häxprocess och en gnutta kärlek. Evert Taube och en del annat.

Vad är Arne Murberg för figur?

Arne Murberg är inte den störste tänkaren i världen. Han är en naiv herre i trettiotreårsåldern och en god människa. Uppdraget i Berlin hör inte till de enklaste, men med hjälp av gula skor, Perry Mason och en mycket sympatisk ung dam i rullstol har det vissa utsikter att lyckas.

Elva dagar i Berlin finns i pocket f.o.m 2016-03-17

Foto: Caroline Andersson

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Välkommen till Älska Pocket

Välkommen till vår nya hemsida! Hos oss på Älska Pocket kan du läsa om vad vi ger ut under våra varumärken Månpocket, Bonnier Pocket och Albert Bonniers klassiker. Tanken är att vi ska erbjuda er läsare MER innehåll kring våra böcker. Förutom att hålla er uppdaterade kring vad vi ger ut så ska ni här kunna få fördjupade lästips av vår dedikerade pocketredaktion, längre intervjuer med våra författare, underlag till bokcirklar och annan information och förströelse som hör vår värld till. Våra läsare betyder allt för oss och vi är därför väldigt intresserade av att höra vad ni efterfrågar och vad ni vill läsa mer eller mindre av, så tveka inte att höra av er till oss. Vår nya utgivning för varje säsong kommer ni att hitta under kategorin ”Aktuell utgivning”.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail