Läs ”Romanerna om Patrick Melrose vol 1” i bokcirkel

Böckerna om Patrick Melrose har fått status som moderna klassiker och hyllas av kritiker och läsare. Fler och fler upptäcker nu dessa självrannsakande romaner som utkom första gången i Storbritannien  mellan 1992 och 2012 och nu finns de också översatta och utgivna på svenska. Dessutom ska böckerna filmatiseras med Benedict Cumberbatch i huvudrollen.

Böckerna om Patrick Melrose väcker många tankar och känslor och är väldigt drabbande läsning. Berättelsen om en grym uppväxt i den brittiska överklassen skär in i hjärtat, samtidigt som den är befriande humoristisk.

Nu finns första volymen i pocket och är utmärkt läsning för bokcirklar. Vi har tagit fram ett diskussionsunderlag att använda.

  • Varför ger Eleanor efter för David i Glöm det? Och underkastar sig David något annat än minnet av sin far?
  • På vilket sätt kan man säga att Patrick blir räddad av sin fantasi när hans pappa förgriper sig på honom och vilken effekt har denna mekanism därefter på hans sätt att se på världen?
  • I slutet av Glöm det ser Eleanor hur Bridget försöker att smyga iväg och träffa Barry ”som om hon vore fri”. Vore alla huvudkaraktärer ”fria” om det inte vore för lockelsen av pengar och status?
  • Hur skulle du beskriva miljön romanen utspelar sig i och hur påverkar det berättelsen?
  • Vad är det som gör författarens bild av beroende unikt i Dåliga nyheter? Hur reagerade du när det beskrevs hur Patricks beroende tilltog?
  • Vad känner du till om författaren? Påverkar det din läsning av boken? Hur/varför? Tycker du att det är viktigt att veta något om författaren innan du börjar läsa?
  • Patrick tror att hans far utsattes för sexuella övergrepp som barn och pratar med Anne om förlåtelse. Vems parti tar du i den diskussionen?
  • Vilken känsla hade du när du hade läst ut boken, har den förmedlat några nya insikter?
  • Skulle du rekommendera boken till någon annan? Varför/varför inte?

Edwards St Aubyn Romanerna om Patrick Melrose vol 1 finns nu i pocket

 

 

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Anna Tell – Afghanistan har stor dragningskraft på mig

Anna Tell (född 1975) bor i Stockholm, är statsvetare och kriminalkommissarie med ett förflutet inom Försvarsmakten. Hon har tjugo års erfarenhet av operativt arbete i Sverige och internationellt. Nu är hon pocketaktuell med Fyra dagar i Kabul som är den första boken i en serie om förhandlaren Amanda Lund som  hamnar mitt i hetluften när två svenska diplomater kidnappas i Kabul. I en kamp mot klockan jagar hon svar i en härva av mord, heroin och sex.

Kan du berätta på vilka platser du arbetat i världen?

– Som anställd inom Polisen och Försvarsmakten har jag haft möjligheten att arbeta på platser som de flesta endast närmar sig genom litteraturen eller nyhetssändningarna. Jag har rest en del i jobbet, men det är framförallt på olika delar av Balkan och i Afghanistan som jag har arbetat i längre perioder.

Hur mycket bygger din bok på dina egna erfarenheter? Likheter och skillnader mellan dig och Amanda?

– Afghanistan har stor dragningskraft på mig. Förhoppningen är att mina kunskaper har berikat berättelsen och att jag genom miljöbeskrivningar har gjort omgivningen rättvis. Berättelsens samtliga karaktärer utom en är fiktiva, dock är deras omgivning autentisk. Berättelsen har inte hänt i verkligheten och är inte självupplevd. Jag har varit på de flesta platserna som beskrivs i boken.

I mitt skrivande har det varit framgångsrikt att ”gräva där jag står”, med lite utsvävningar och ta reda på det som jag inte vet. Jag har varit utryckningspolis på Norrmalm precis som den lata polisen Oskar och jag har arbetat som narkotikapolis i Stockholm och jag vet hur heroin hanteras. Vidare har jag jobbat i längre perioder i Afghanistan och Balkan för Försvarsmaktens räkning, alla dessa spännande jobb och erfarenheter har definitivt inspirerat till berättelsen.

Huvudkaraktären Amanda rör sig i en mansdominerad miljö inom polisen och till del inom Försvarsmakten. Här finns det en likhet mellan mig och Amanda, även om det kanske börjar se lite annorlunda ut i dag 2017.

Amanda är operatör och Förhandlare vid Nationella Insatsstyrkan. Det är inte jag. Det finns fortfarande inga kvinnor på Nationella Insatsstyrkan, de få som sökt har inte klarat intagningskraven. Förr eller senare kommer det vara någon, men det är en del i livet som ska stämma för kvinnor som söker sig till en sådan arbetsplats. Familj, barn och den fysiska utmaningen.

Amanda är som person målmedveten och strävar efter att ställa till rätta och bidra till att det goda segrar. Jag vill också bidra genom jobbet till att samhället blir lite bättre. Amanda har en del riskaptit, men är ingen ”adrenalinjunkie”. Här finns det lite likheter, även om jag numera är tvåbarnsmamma och har min arbetsplats-bas i Stockholm.

Amanda är ganska ensam med en strulig kärleksrelation och en sjuk mamma. Här finns inga likheter.

Berätta lite om din skrivprocess!

– Det har varit en målmedveten process, det går inte att säga någonting annat. Jag har gjort avkall på annat och blivit avsevärt mycket bättre på att prioritera min dyrbara tid. Det är nog min egen längtan efter att ständigt pröva nytt som fick mig att börja skriva. Första boken blev refuserad, men läst av lektörer som kom med goda råd. Jag fick blodad tand och skrev en ny. Att gräva någorlunda där jag står och tänka att allt är möjligt har varit vägen till framgång för boken.

Fyra dagar i Kabul finns nu i pocket.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Djävulsdoften i bokcirkel

 

Mons Kallentofts pocketnyhet ”Djävulsdoften” passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Vi har skapat 10 diskussionsfrågor för er som på egen hand vill fördjupa er läsning  eller diskutera med andra som läst boken.

1. Malin Fors kommer till Bangkok i hopp om en nystart – men ett tydligt tema i boken är flykt, i bemärkelsen att fly ifrån sig själv. Malin stöter gång på gång på händelser och personer i Bangkok som påminner henne om livet hemma i Sverige. Minnet av den döde, svenske pojken hemsöker henne trots att hon lämnat Linköping. Vilka andra spår från livet i Sverige går att hitta i berättelsen? På vilket sätt påverkar de Malin? Går det att klippa banden med sitt förflutna, och är det i så fall något som Malin egentligen vill?

2. Malin tillbringar sina kvällar och nätter på klubben Lady Deluxe, där hon kommer i kontakt med Aroon som hon blir djupt förälskad i. Vem är Aroon? Hur ser du på Malins relation till honom?

3. Ett annat tema i boken är ”att utnyttja eller utnyttjas”. Flera av de människor som Malin stöter på under utredningen är personer som står i makt- eller beroendeställning till någon. På vilket sätt arbetar Kallentoft med detta tema? Finns det någon relation i boken som du anser är jämlik? Går det att knyta detta tema till någon större samhällsfråga? Hur beskrivs relationen mellan västvärlden och Asien?

4. Malin brottas med svår alkoholism och dras allt djupare ner i en destruktiv livsstil. Hur tolkar du hennes missbruk? Hur utvecklas det under berättelsens gång?

5. Kollegerna på ambassaden lever helt andra sorters liv än Malin. Vid flera tillfällen upplever hon det som att de kommer från en annan planet, något som når sin kulmen i mottagningen hos Leif. Hur ser du på Malins agerande där, och hur ser du på hennes kollegers sätt att hantera situationen?

6. Händelserna i Bangkok får Malin att resonera mycket kring sitt eget liv. Den destruktiva tillvaron trasar sönder hennes självbild – hon slits mellan ont och gott och tvingas konfronteras med sina mörkaste sidor. Vid ett tillfälle funderar hon till och med över om det finns likheter mellan henne och Annika Skoglund. Håller du med om det? Vad kan det vara som får Malin att jämföra sig med Annika?

7. Djävulsdoften är den första boken i en ny svit om Malin Fors där de fem sinnena ska utgöra fonden för berättelserna. Den här boken är skriven med luktsinnet i åtanke. Hur förankrar Kallentoft det? Hur uppfattar du de sinnliga intrycken i boken?

8. Pimcharn blir snabbt en trygg följeslagare för Malin i Bangkok. De tycks förstå varandra och Malin känner tillit till henne. Ett av Pimcharns attribut är att hon unnar sig riktigt dyra ansiktsbehandlingar på skönhetssalongen Golden Diamond, och hon uppmanar Malin att gå dit. På vilket sätt skulle ansiktsbehandlingen kunna tolkas som symbolisk? Vad händer egentligen när Malin slutligen tar sig till salongen?

9. Relationen till Aroon får ödesdigra konsekvenser för Malin, som trasslar in sig i en lögn som påverkar hennes trovärdighet som polis. Hur tolkar du nätet av lögner som Malin spinner runt sig själv? Vad gör det med din känsla för henne, och hur ser du på Malins karaktär i den här boken i jämförelse med tidigare böcker?

10. Malins förhållande till dottern Tove vacklar genom berättelsen. Vad händer med deras relation mot slutet? Vad tror du att Malin möts av när hon återvänder till Sverige?

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Jonas Hassen Khemiri i nya pocketutgåvor

Nu finns tre av Jonas Hassen Khemiris tidigare titlar i nya pocketutgåvor, formgivna av Håkan Liljemärker.

Ett öga rött (2003)

Halim har genomskådat allt. Han har genomskådat Integrationsplanen. Han har genomskådat varför de intellektuella liknar halta kameler. Tyvärr har han också genomskådat sin pappa, som har övergett Kampen och som i stället bara talar om vikten av att tala bra svenska. Men Halim har en egen plan: han ska bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. En tankesultan, som knäcker koderna och får de snyggaste gussarna. Ett öga rött är en rolig och sorglig berättelse om en ensam ung man, som vänder ut och in på både hjärnan och språket för att hitta sig själv och sin plats i världen.

”En strindbergsk bok som söker sanningen i striden, skönheten i hatet. Han gör det med en intensitet som ingen prosadebutant sedan Nikanor Teratologen, vars nemesis och like han är.” Ragnar Strömberg, Aftonbladet

Montecore (2006)

Författaren Jonas Hassen Khemiri får ett oväntat mail från sin pappas barndomskamrat Kadir. På en säregen fransk-arabisk svenska presenterar Kadir en genial idé: ”Låt oss kollidera våra kloka huvuden i ambitionen att kreera en biografi värdig din prominente far!” Fadern, den kosmopolitiske superfotografen, har förlorat kontakten med sin familj och försvunnit. Vad var det som hände egentligen?

Montecore sträcker sig från det sena sjuttiotalets progg, över iskylan i Lasermannens och Ny demokratis Sverige och in i våra dagar. Kadirs brev om faderns uppväxt i Tunisien blandas med Jonas barndomsminnen. I växlingen mellan dessa båda temperament och språk formas en berättelse om hur det är att flytta till och växa upp i ett land där tolerans och mångfald är honnörsbegrepp, men där rasism och främlingsfientlighet är en del av vardagen. Jonas och Kadirs minnen glider allt längre ifrån varandra, kampen om sidutrymmet och jakten på sanningen hårdnar.

”Man slukar den … Det finns inte en död minut, berättarglädjen står högt i tak.” Jenny Tunedal, Aftonbladet

Jag ringer mina bröder (2012)

En bil har exploderat i Stockholm. Amor irrar runt i en polisfylld, paranoid stad på jakt efter en reservdel till en borrmaskin. I framfickan har han en telefon, i bakfickan en kniv. Han ska svara när Shavi ringer, han ska sluta stalka Valeria. Framför allt ska han bete sig maximalt normalt.

Under 24 intensiva timmar befinner vi oss i Amors huvud där gränserna mellan brottsling och brottsoffer, kärlek och kemi, paranoia och verklighet, blir allt suddigare.

”Det är Khemiri och därför mycket skickligt gjort. Han har ett absolut gehör för dialog och när han håller sig uteslutande bakom anföringstecken blir det absolut strålande.”
Jonas Thente, Dagens Nyheter

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Alexandra Appelqvist – ”När jag skrev boken var jag i en lite knivig livssituation”

Alexandra Appelqvist bor i Stockholm och har en bakgrund inom mediabranschen. Vid en plötslig vändning i livet skrev hon sin debutroman Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott och gav ut sin bok på egen hand. Redan första veckan gick den rakt in på Bokus topplista och har hyllats på bokbloggar och i sociala medier.

Hej Alexandra! Vad kul att din bok har kommit ut i pocket! Kan du berätta vad den handlar om?

Det är jättekul och jag är glad, förväntansfull och lite nervös. Boken handlar om Filippa som lever i en död relation, men som skjuter upp att ta tag i att avsluta den. ”Det kanske blir bättre” ljuger hon för sig själv och gömmer sig bakom vuxensaker som att renovera, sitta i BRF styrelse, bli mellanchef och helt enkelt inte ha tid. Men plötsligt tar det slut med buller och bång och hon slängs ut i ett helt nytt liv där hon bit för bit får bygga upp sitt nya jag och lära sig att hitta rätt, även fast allt ibland går henne emot. Filippa har på sin väg framåt sällskap av ett gäng härliga vänner, och läsaren bjuds in till deras funderingar och hanterande av livets stora frågor. Allt utspelar sig i Stockholmsmiljöer och många känner nog igen omgivningarna.

Du har tidigare inte blivit utgiven hos ett förlag utan självpublicerade till en början Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott. Hur ser arbetet med en bok ut när man ger ut den själv?

Det stämmer. Boken var från början mer av en anekdotsamling på olika teman knutna till singelsituationer. Jag skickade runt den till några bokförlag och hade kontakt med förläggare längs vägen som gav feedback och rådde mig att bearbeta texten mer för en tydligare huvudintrig. Jag tog med mig läxan, anlitade en lektör, och ändrade hela upplägget till en feelgood-roman som jag fyllde med material från mitt första manus, men även pytsade ner helt nya delar i. Längs vägen började jag känna att jag nu var rätt ute och jag hade med mig de positiva orden från förläggaren som gillade min humor och tyckte att boken stack ut. Men då ville jag inte sitta passiv och vänta på svar igen, utan bestämde mig snabbt för att ge ut boken själv. Jag satte upp en projektplan som innehöll marknadsföring, inklippta visdomsord från branschfolk, kostnader och massa mer. Sedan sonderade jag terrängen på självpubliceringmöjligheter och valde snabbt Type & Tell då deras olika paketalternativ tilltalade mig. Jag pluggade in hela deras FAQ om diverse okända begrepp som ISBN och drog skamlöst i alla bra kontakter jag hade gällande formgivning, foto, spridning osv. Alla tyckte att mitt projekt lät roligt och ville som tur var hjälpa till. Direkt jag hade en tryckt bok i min hand började jag att på småskakiga ben gå in till återförsäljare där jag ville ha in den. Vips stod min bok på bl.a. Hedengrens, Papercut, Urban Deli och ett par fina inredningsbutiker. Samtidigt hamnade den på Bokustoppen och den perioden hände något nytt nästan varje dag. Ganska snart därefter skrev jag mitt kontrakt med er på Månpocket. Jag lärde mig extremt mycket på vägen och jag hade väldigt roligt. Dessutom är jag kontrollfreak så för mig personligen var det nog väldigt bra att börja med att ge ut själv. Jag rekommenderar varmt egenutgivning och särskilt Type & Tell och tycker inte att man ska vara rädd för det alls!

Ska man läsa Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott som en guide till hur man tar sig an livet som singel?

Man får läsa den precis hur man vill. 🙂 Trots sin titel är det en underhållande och berörande bok för vem som helst och det är absolut inget måste att vara (nybliven) singel. En lite kul och oväntad målgrupp är män i min pappas generation som har blivit mycket roade av boken och särskilt uppskattat min berättarröst. Men såklart är boken extra menad att ge pepp och stöttning till nyblivna eller långtida singlar som behöver få känna igen sig och ta del av små tips när det känns motigt. Filippa säger själv tidigt i boken att den inte kommer att ge läsaren kompletta svar utan kännas mer som en trygg hand att hålla i – få känna att du inte är ensam! Det fantastiska som har bekräftat att boken fungerar för detta är alla e-mail jag har fått från underbara modiga kvinnor, som aldrig har träffat mig, men som inte har tvekat att höra av sig med beröm och otroligt berörande berättelser om vad min bok har betytt för dem. Det är stort! Det var också lite oväntat, men jag har blivit väldigt glad.

Huvudkaraktären i din roman, Filippa, är med om en hel del galna saker men lever också ett liv i Stockholms innerstad, på platser många känner till. Det är svårt att tro att mycket av det som händer i boken inte har hänt på riktigt. Hur mycket av handlingen är egentligen självbiografisk?

I princip alla och allt i boken har inspirerats av personer och situationer från mitt liv men under en betydligt längre tid än vad som går i boken. Det känns nästan komiskt i efterhand hur vissa saker som har skett i mitt liv har kunnat vara så romanvänliga. Det måste ha varit menat så helt enkelt.

Är det du som är Filippa? Och är bokens andra karaktärer baserade på verkliga personer i din omgivning?

Karaktärerna är definitivt baserade på mina stackars vänner, haha! Det var fantastiskt roligt att blanda verkliga människor i min omgivning tills en helt ny fiktiv person uppstod som fick en egen vilja och började agera utan min inblandning. De tre väninnorna är exempelvis skapade från en blandning av sex nära tjejkompisar till mig själv. Gällande Filippa så är hon väldigt mycket jag själv för en sisådär 5-6 år sedan.

Varför ville du skriva den här boken?

När jag skrev boken var jag i en lite knivig livssituation. Jag hade precis blivit uppsagd (på grund av arbetsbrist) från mitt dåvarande jobb inom mediabranschen och upplevde den sitsen svår att förhålla sig till. Det är lättare än man tror att bli osäker på sig själv, och jag blev stressad över att ha fått en ny identitet som anonym arbetssökande. Så utifrån det kände jag att jag behövde hitta något som skulle kunna vara mitt jobb tills jag hittade ett nytt. Jag har alltid tyckt om att skriva och haft drömmen att ”någon gång…”. Så då fick helt enkelt någon gång bli då. När jag väl hade börjat så skrev jag på med ett snabbt tempo. Att det fick bli en bok om singelliv berodde på att de åren var ganska nära. Då var jag i en ny relation med distans till allt och såg en bra skattkista med material att ta ur bakom mig.

Vi älskar att läsa om Filippa och hennes vänners upptåg. Kommer det en uppföljare? Kan du ge oss en hint om vad som kommer att hända karaktärerna i nästa bok? Träffar Filippa den stora kärleken?

Såklart ska det komma en uppföljare. Den är påbörjad och var faktiskt planerad redan när jag skrev denna. Jag har dock varit lite rädd för nästa bok efter att kollegor i branschen förklarat att nr 2 är svårast att skriva. Dessutom tycker jag själv att bok 2, precis som film 2, ofta har en tendens att bli lite blekare. I mitt fall kommer uppföljaren att vara mer av en klok storasyster än det bortglömda mellanbarnet. Det har kommit en ny fas i livet för alla bokkaraktärer och alla utom Filippa själv och hennes lojala vän Alle är nu i en familjesituation. Filippa står inför en rad nya utmaningar när Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott tar slut, som hon behöver hantera i nästa bok. Det kommer att finnas mycket humor, värme och återigen funderingar och träffande slutsatser om livet och kärleken. Så läsarna kommer att känna igen sig. Om Filippa träffar Den stora kärleken igen eller om något annat sker avslöjar jag inte, haha!

Intervju: Emma Andersson

Foto: Martin Fältström

Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott utg dag 13 juni

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Åsa Hellberg – ”Jag nynnade ”To-re-adore” i månader.”

Åsa Hellberg säger att hon är ”mellan 25 och 85, både biologiskt och beroende på dagsform” och är författare och coach. Hon debuterade 2009 med den självbiografiska romanen Casanovas kvinna och har därefter valt att skriva feel good-böckerna om Sonja, En liten värld, Toscana tur och retur och Gloria. Nu är  Gloria aktuell i pocket, en roman fylld av stora känslor, människor som funderar på vad de ska göra av resten av sitt liv och en och annan diva. 

Hej Åsa! Vi älskar att Gloria finns i pocket. Vill du berätta lite om handlingen?

Handlingen utspelar sig under femtio dagars repetitioner på Stockholmsoperan. Gloria ska spela huvudrollen i Carmen och vanligtvis brukar hon se fram emot en härlig resa mot en pampig premiär, men den här gången har hon tvivel över hur det ska gå till. Dominic, hennes heta gamla kärlek, är tillbaka i Stockholm och spelar den manlige huvudrollen. Och Sebastian, som hon också råkat ligga med, hoppar plötsligt in som vikarie när en av sångarna blir sjuk. De två männen hatar varandra. Som sitt stora stöd i livet har hon sin lillasyster Agnes, som till skillnad mot den något mer eldfängda Gloria är lugn och behaglig. Hon gör aldrig något överilat. Förrän hon möter en man på en lägenhetsvisning och slänger blygseln överbord. När Gloria får hotbrev blir det obehagligt och i takt med att spänningen stiger i operahuset gör det också det i hennes privatliv. Någon vill henne illa.

 Vad var det som fick dig att använda operan som skådeplats? Är du själv en operafantast?

Först och främst skapade jag Gloria som karaktär. Jag ville ha en mogen kvinna som levde ut sina känslor och att hon skulle få göra det på ett ställe där det var tillåtet; på en stor maffig scen. Att det sedan blev Operan och inte Dramaten var mer en slump. När jag sedan fick göra studiebesök i operahuset, och hittade operan Carmen som fond för hela berättelsen, kändes valet självklart. Jag visste ingenting om musikformen innan utan har fått göra research på allt. Jag är ju en schlager-pop-rock-tjej, egentligen. Eagles, Abba, Elvis och Orup, typ.

Det finns tre skäl att det blev just Carmen:

  1. Den är i fyra akter, som jag behövde till min berättelse.
  2. Den har en tenor och en baryton i stora manliga roller.
  3. Musiken är underbar. Alla känner igen den och kan stämma in. Nästan. I alla fall nynna.

Gloria är en betydligt mer komplicerad historia att berätta än vad som märks. Min Gloria skulle följa 1800-talets Carmen, och det var en diger och underbar utmaning när jag kom på att det var så jag ville berätta historien. Jag har alltså moderniserat librettot av Carmen (en berättelse som skrevs runt 1875), och för att få grepp om den och göra den rättvisa satt jag hemma i timtal och studerade scener som ligger på nätet. Hela föreställningen, från London typ 1999, finns där – scen för scen – vilket gav mig en fantastisk möjlighet att lära mig mer. Jag nynnade ”To-re-adore” i månader.

Research-arbetet var som sagt omfattande. Jag var i Stockholm på Operan flera gånger och i deras repetitionslokal i Gäddviken i Nacka. Fick träffa massor med vänliga människor som villigt berättade om sina arbeten. Men jag var också i Covent Garden i London på visning och jag såg Carmen på Metropolitan i New York. Sedan hade jag en sådan enorm tur att den återigen gick upp i Stockholm på hösten innan boken skulle släppas, och naturligtvis var jag på premiären. Jag satt med darrande händer klockan sex på morgonen när de släppte biljetterna och bokade en hel loge. Och på genrepet såg en god vän till så att jag fick komma backstage. En våt dröm för en operaförfattare. 

I somras tog jag med en väninna till Dalhalla där den gick några kvällar. Fantastisk föreställning det också. Carmen är tidlös. Jag har sett tre uppsättningar nu och alla utspelas under olika tidsepoker.

Jag köpte dvd:n från föreställningen i New York (och ett par kikare, ni vet en sådana som Julia Roberts dinglar med i Pretty Woman).

Dina böcker är varma och humoristiska och kretsar ofta kring färgstarka, självgående kvinnor – men som i all riktigt bra feel good finns där också ett stråk av allvar. Hur tar det sig uttryck i Gloria?

Under samtal mellan Gloria och Agnes framkommer att de ser på sin bakgrund på helt olika sätt. De är halvsystrar och Gloria var tre år när hon kom till Sverige från Sevilla med deras gemensamma, nu döda, fattiga mamma Carmen. Gloria har fortfarande återkommande mardrömmar om att hon som liten blir borttappad av sin mamma. Lillasyster Agnes har däremot vuxit upp med mamma Carmen som i Sverige gifte sig med pappa Erland och har en kärnfamilj som bakgrund. Så olika kan det vara trots att man har samma mamma.

Det är inte så svårt att koppla det till dagens samhällshändelser. Människor flyr, familjer slits isär och har få möjligheter att återförenas. Vi har tiggare som hoppas på en annan framtid för sina barn. Det berör mig enormt mycket. Jag är rädd för empatilösheten som jag tycker sprider sig och som författare kan jag ju berätta om det på mitt sätt. Något annat som är centralt, och som förstås spelar in även på flyktingsituationen, handlar om rätten att få vara – och kunna vara – fri, som ju är operan Carmens tema.

Gloria är en frihetssökande kvinna, hon hatar alla bojor och vill inte få sitt liv kontrollerat av någon. Ett för mig feministiskt ställningstagande. Det är viktigt för mig att kvinnor – precis som män – har möjlighet att välja. Alla mina karaktärer står alltid på egna ben och är aldrig beroende av en partner. Sedan kanske just Gloria – och ett par karaktärer till i andra böcker – är extra frigjorda och ENA-stående.

Du beskriver dig själv som en ”social ensamvarg” och skriver helst dina böcker i soffan. Du är dessutom otroligt produktiv och är redan i slutspurten på nya boken Sonjas andra chans som kommer i höst! Vad gör du för att boosta kreativiteten?

Ingenting egentligen. Jag debuterade så sent (Sonjas sista vilja kom ut veckan efter att jag fyllde 50) att jag tror att jag fortfarande går på pur glädje. Men jag är också disciplinerad och sätter mig varje morgon och gör jobbet, vilket helt ärligt inte är särskilt svårt när man har så roligt som jag har. Jag har massor med böcker kvar att skriva och är så himla glad för mitt jobb att det går lite av sig själv.

När jag börjar en berättelse har jag aldrig klart för mig hur den kommer att bli. Det enda jag såg framför mig när jag började arbeta med Gloria var hennes yviga gester, en stor scen och en gigantisk röd sammetsridå som gick ihop (som inte finns på Stockholmsoperan). Det är först när jag har fingrarna på tangenterna som jag har tillgång till det där som gör att det blir en bok till sist, vad nu det är. Jag skriver fortfarande med målet att få läsa igenom mitt manus. Det är det enda som driver mig framåt, egentligen. Jag tänker att det är som att sticka en tröja. Man måste se framför sig hur fin den är när man har den på sig, annars är det lätt att det bara blir ett bakstycke. Mina böcker är mina färdiga tröjor. Att få dra den över huvudet första gången är målet med arbetet.

 Har du något härligt boktips som du vill dela med dig av?

Jojo Moyes Sista brevet till min älskade (ÄLSKADE den boken.)

Simona Ahrnstedts En enda natt (första delen i hennes trilogi. Läs alla!)

Curtis Sittenfelds Sanning och Skvaller (som är en modern variant av Stolthet och fördom. Hon har, precis som jag har gjort i Gloria, omvandlat en gammal berättelse till en modern historia.)

 

Gloria finns i pocket f.r.o.m 11/4 2017

Intervju: Lisa Jonasdotter Nilsson

Foto: Anna-Lena Ahlström

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Flora Wiström: Vad är egentligen en kärlekshistoria?

Flora Wiström är 22 år gammal och driver en av Sveriges mest välbesökta bloggar. Där skriver hon om allt från feminism och systerskap till vardag, resor och kärlek. Hon har flera skrivutbildningar bakom sig och de senaste åren har hon skrivit på en roman. I september 2016 debuterade Flora som författare med Stanna, en ungdomsroman om svår sjukdom, stor sorg och ung och fantastisk kärlek. 

Stanna handlar om att hålla andra uppe när man själv är nära att gå sönder, om den stora livsavgörande kärleken och om att stå still när alla andra rör på sig. Och du skriver också en hyllning till systerskapet. För du berättar ju inte bara en kärlekshistoria, eller hur Flora?

Det stämmer. Vad är egentligen en kärlekshistoria? De flesta skulle svara att det är en berättelse om ett älskande par. I vår tid placeras alltid kärleksrelationen högst upp på piedestalen, även om det kan finnas andra personer i ens närhet som är minst lika viktiga. Ett exempel på det är hur accepterat det är att ta med sin kärlekspartner som dejt på bröllopet, medan det inte är lika självklart att ta med en vän.

För mig var det viktigt att skriva en berättelse där parrelationen (Esters och Elis) inte gestaltas som viktigare än vänskapsrelationen (Esters och Hanins). Familjerelationerna i Stanna är förstås även inkluderade i ordet ”kärlekshistoria”.

 ”I det språket vill man stanna” skriver DN, och vi kan inget annat än att hålla med. Vad inspirerar dig när det kommer till språket och har du själv fastnat för någon annans språk?

För mig är drivet i en berättelse väldigt viktigt, jag vill att läsaren ska vilja vända blad, och därför har jag skrivit Stanna nästan som i fragmentariska filmscener, där kortare stycken får gestalta stora händelseförlopp eller känslor. Just nu inspireras jag mycket av Bodil Malmsten. Jag tycker om hur hon låter sin fysiska plats påverka handlingen i texten hon skriver.

Man älskar ju att hänga med huvudkaraktärerna och det finns en tydlig mångfald i boken. Hur fick du idén till personerna och vad är det som egentligen gör att systerskapet mellan två så olika karaktärer blir så bra? 

Karaktärer måste nästan kontrastera varandra för att bli tydliga. Hanins I-don’t-give-a-fuck-personlighet träder fram i kontrast till Esters mer ansvarstagande och kontrollerade roll. Ester och Hanin är väldigt fysiska med varandra, kliar ryggar och pillar hår och skedar, och så håller jag och mina vänner på också. Det är liksom en genväg till att känna närhet och förtroende för någon.

Både Ester, Hanin och Eli befinner sig i en väldigt självförverkligande period i livet, åren efter studenten, och försöker hitta något som stillar rastlösheten. Just den konstanta känslan av framtidsångest har jag plockat från mig själv och människor i min närhet. Ester kan inte lämna Stockholm, eftersom hon behövs där av olika tyngande skäl, och säger:

”Som att allt blir bra bara för att man flyttar till en annan stad. Man kan ju inte flytta ifrån sig själv.”

Finns det några likheter och olikheter mellan dig själv och huvudkaraktären Ester? Vad och var inspirerar dig till att skriva? (Platser? Hur du mår? Musik? Tittar du på konst?)

Absolut! Rent yttre så är det ju staden. Boken utspelar sig i Stockholm, så platserna har jag ju själv varit på. Jag har klämt in mig med mina vänner i toabåset på Fasching och handlat chips på Matrebellen och suttit och frusit på Södermalmstorg i väntan på en buss som aldrig kommer. Även Arbrå i Hälsingland (där Esters pappa bor) är en plats jag ofta besöker.

Ester präglas av en ansvarstagande vilsenhet, en rädsla för att inte räcka till, och där är vi lika. Jag gick själv igenom en stor sorg och oro när jag skrev den här boken, och mycket av det har hamnat i Ester. Även om hon inte är jag.

Att skriva fiktion är att plocka från verkligheten och sedan göra om det, fiktionalisera det, göra konflikter större och känslosvallningar mer dramatiska. Jag har utgått från en känsla jag själv upplevde för ett par år sedan (hur ska jag kunna räcka till för den jag älskar, och till vilket pris?) och utforskat det temat genom att skriva Stanna.

Nu undrar vi såklart vad nästa bokprojekt blir för något?

Min nästa bok är inte en uppföljare, men den handlar också om unga vuxna. En syskonskara närmare bestämt.

Stanna finns i pocket f.r.o.m 9/5 2017

Intervju: Sahar Tarakemeh

Foto: Thron Ullberg

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Simona Ahrnstedt – Sveriges romancedrottning

När Simona Ahrnstedt, född 1967, fyllde fyrtio kom hon ut ur romantikgarderoben och bestämde sig för att bli Sveriges första romanceförfattare. Idag går hon i spetsen för den nya svenska romancevågen och brinner för genren – böcker av kvinnor, för kvinnor, om kvinnor. Efter att ha skrivit tre mycket framgångsrika historiska kärleksromaner, Överenskommelser (2010), Betvingade (2012), och De skandalösa (2013), inledde hon år 2014 en ny romanserie som utspelar sig i nutid. Den första delen, En enda natt, gjorde stor succé bland både läsare och kritiker. Ett år senare kom uppföljaren, En enda hemlighet, och 2016 släpptes En enda risk. Glöm alla fördomar och klichéer du har om romantisk litteratur. Simonas böcker är intelligent underhållning med passion, spänning, humor och ett stort samhällsengagemang.

Hej Simona! En enda risk finns äntligen i pocket! Kan du berätta lite om handlingen?

Hej! Ja, gärna! Ambra Vinter är en rutinerad reporter på en kvällstidning i Stockholm. Hon brinner för sitt jobb och står alltid på de svagas sida. Hon är journalist för att ge de utsatta en röst. Två dagar före jul skickas hon till Kiruna, en stad hon verkligen hatar, eftersom hon har hemska minnen från sin barndom därifrån. En enda risk handlar om hur Ambra försöker balansera allt sitt sociala patos i en stundtals hård kvällstidningsvärld. Det handlar även om hur hon kämpar mot hatiska nättroll och det handlar om mörka hemligheter som väcks i polarnatten, samtidigt som Ambra drabbas av en passion hon aldrig förut varit med om. Och så handlar det ganska mycket om norrländsk mat, haha. Eftersom jag älskar allt som har med mat att göra.

Storyn är förlagd till Kiruna. Vad var det som fick dig att placera din berättelse där? Har du någon egen relation till staden?

Jag hade aldrig varit norr om Gävle (tragiskt, men sant) och det var min DRÖM att resa till Kiruna. Norrsken. Norr om polcirkeln. Ishotellet. Hur kan man INTE tycka det är galet exotiskt och spännande? Jag reste dit och gjorde research och förälskade mig svårt i staden, naturen, snön. Anledningen till att jag förlade berättelsen så långt norrut är att mina två senaste böcker handlat om sommar och sol och värme. Jag ville skildra ett vintrigt Sverige, men med stor kärlek. Och jag, som avskyr kyla och snö, är numera omvänd. Jag längtar tillbaka till fjällen, hundslädarna, skoterturerna och det fantastiska kynnet. Det var en av mina bästa resor, faktiskt.

Som vanligt är det en berättelse som bubblar av kärlek och romantik. Vad är det bästa med romancegenren, tycker du?

Att det är en så kvinnobejakande genre; att kvinnor inte blir bestialiskt mördade, styckade och/eller våldtagna precis hela tiden bara för att driva handlingen framåt. Att kvinnor kan få ett lyckligt slut och att det är en feministisk och inkluderande genre. För mig personligen är det de bästa böckerna; även en medioker romance är bättre än nästan allt annat. Och jag vet fler än en kvinna som börjat läsa romance och sedan slukats av genren. Den är härlig.

Dina karaktärer är otroligt levande och färgstarka. Berätta lite om hur du gjorde din research för att mejsla fram huvudpersonerna Ambra, journalist, och Tom, före detta elitsoldat.

Jag älskar att göra research och jag är psykolog i botten, så för mig är det självklart, till och med avgörande, att verkligen tränga in i mina huvudpersoners innersta. För att förstå Ambra intervjuade jag massor av journalister och hängde även på Aftonbladet en hel dag, för att lära mig hur en modern kvällstidning skapas. För Tom intervjuade jag flera svenska (hemliga) elitsoldater och så läste jag en mängd fackböcker om olika elitförband, soldater och utbildningar. Det var otroligt roligt.

Har du några pocketfavoriter att boktipsa om? Vad läser du själv helst i pocket?

Jag läser väldigt mycket romance, men mest på engelska. Jag läser deckare ibland och jag gillar böcker som får mig att både tänka, känna och må bra.

Gloria, varm feelgood om kvinnor 50+ som älskar, bråkar och pratar, av Åsa Hellberg.

När drömmen slår in, rykande färsk svensk romance av Sofia Fritzson.

De vackraste, jag läser sällan deckare men den här var fenomenal, av Karin Slaughter.

Avskedsfesten av en av mina favoritförfattare, Anna Fredriksson. Så välskriven och tänkvärd.

Sanning med modifikation, av Sara Lövestam. Den här boken är fantastisk. En deckare, fast mycket, mycket mer.

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske, av Emmy Abrahamsson. Så rolig bok!

Projekt Rosie av Graeme Simsion, en av de roligaste böcker om kärlek jag läst.

(Jag skulle kunna fortsätta i all evighet men tydligen har Älskapocket fler författare att intervjua. Om man vill få fler tips på läsvärd romance så kan man besöka instagramkontot @romanceeverafter. Där skriver fyra kvinnor och jag om böcker vi älskar. Välkommen dit!)

 

En enda risk finns i pocket f.r.o.m 3/5 2017

Intervju: Lisa Jonasdotter Nilsson

Foto: Anna-Lena Ahlström

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Jason ”Timbuktu” Diakités uppmärksammade ”En droppe midnatt” i bokcirkel

Jason ”Timbuktu” Diakité, född 1975, är tidigare kanske mest känd för sin karriär som hip hop-artist. Han har som soloartist släppt 13 album, lett ett flertal radio och TV-program och 2011 var han en av deltagarna i andra säsongen av det populära TV-programmet ”Så mycket bättre” på TV4. En droppe midnatt är hans självbiografiska debutroman. I sökandet efter sina rötter gräver Jason i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. En gripande berättelse om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet.

De här frågorna kan fungera som diskussionsunderlag för dig. Läs och tala om boken tillsammans i en bokcirkel eller gå djupare i din egen läsning!

1. Boken heter En droppe midnatt, hur tänker du kring titeln? Och kring undertiteln En familjebiografi?

2. Sökandet efter identitet en viktig förutsättning för boken, varför är identiteten så viktig för Jason och hur kopplar han den till sitt ursprung? Vilka olika stadier av identitetsskapande går Jason igenom under sin uppväxt och vad får honom att som vuxen åka till USA på jakt efter ett slutgiltigt svar?

3. På vilket sätt är rapmusiken och hiphopkulturen viktig för Jason i hans ungdomliga försök att forma sin identitet? Vad får hans första framträdande på Tunadiscot för betydelse? Varför är det så ödeläggande när han får avslag av en musikproducent i New York på 90-talet?

4. Slaveriet i Södern är ett ofta återkommande ämne i boken, hur har det påverkat familjens historia? Hur präglar det Jasons resa till USA? Vilka paralleller finns det mellan slaveriet och hur den svarta befolkningen har det i USA idag, som det skildras i boken?

5. Under sin uppväxt utsätts Jason för rasism från flera håll, till exempel det han kallar för pigmentokratin under mellanstadietiden på Tunaskolan. Hur påverkar detta och andra senare händelser honom och hans självbild? Hur kan detta jämföras med pappans erfarenheter under hans egen uppväxt?

6. Hur ser Jason på föräldrarnas relation? Hur återger de själva den och den rasism de utsätts för som ett ”interracial couple”, på hemmaplan och borta? Hur reagerar deras respektive familjer på förhållandet?

7. ”Ett tag trodde jag till och med att jag var svart”, säger mamman. Vad är det som får henne att känna på det viset? Hur kan detta jämföras med Jasons syn på sin egen hudfärg?

8. Vad har pappan för relation till hemlandet USA och den familj som är kvar där? Vad symboliserar breven som pappan har i den röda resväskan på vinden? Vad avslöjar de om relationen mellan pappan och farfadern? Hur kan denna jämföras med Jasons relation till sin egen pappa?

9. Vad får Jason att plocka med sig en bomullstuss från Allendale? Vad symboliserar den för honom, tror du? Hur kommer det sig att hans pappa blir så upprörd över ”souveniren”?

10. ”Att vara svart i Afrika är mer naturligt för mig än att vara svart i USA”, säger Farbror Obi. På flera ställen i boken reflekterar Jason över det faktum att hur han ser på sin hudfärg hänger ihop med var han befinner sig, på vilket sätt?

Bonusfrågor:

1. På vilka sätt blandas olika språk i boken? Svenska, engelska, dialekter och liknande? Vad får det för effekter?

2. ”Det finns ingen marknad för en sådan bok […] Skriv en deckare”, säger Jasons far om hans bokprojekt. Vad är det som ändå får honom att börja skriva boken, tror du?

3. Många olika människor, släktingar och andra, kommer till tals i boken. Vems berättelser är mest intressanta tycker du?

4. Jason beskriver sig vid ett tillfälle i boken som en mammaspojke, hur tror ändå att du det kommer sig att boken handlar mer om hur relationen till fadern ser ut?

5. Varför skickar Jasons farmor Madame sina fyra barn till Nigeria? Hur beskriver Jasons pappa upplevelserna där och hemkomsten till USA sex år senare?

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läsarfavoriter sommar 2017

12 juni utkommer det nya släppet i vår serie Läsarfavoriter.

Gå dit hjärtat leder dig utkom första gången 1997 och har kallats 90-talets kvinnoroman. Susanna Tamaros roman är den mest lästa och omtalade italienska boken under de senaste åren.

En kvinna går i sin trädgård och vattnar sina rosor. Det är höst och hon vet att hon snart ska dö. Gå dit hjärtat leder dig är en mormors brev i dagboksform till sin dotterdotter. Hon skildrar sitt liv och försöker förstå och förklara allt som hänt. En berättelse om tre generationer kvinnor, om kärlek, sorg och om svårigheten att skapa sitt eget liv oberoende av alla konventioner.

Blonde utkom första gången 2000. Den är en av Joyce Carol Oates mest kända och uppskattade romaner, nominerad till både Pulitzerpriset och National Book Award.

Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal.

Joyce Carol Oates ger röst åt barnet, kvinnan och den undergångsdömda celebriteten. Ett närgånget porträtt av en känslig och begåvad ung kvinna som skapar och omskapar sin identitet på ett till sist förödande vis. Kanske på sitt sätt det sannaste vittnesmålet någonsin om Norma Jean Baker, som av Hollywood stöptes om till den amerikanska Drömflickan, Marilyn Monroe, dyrkad världen över.

Den vidunderliga kärlekens historia, av Carl-Johan Vallgren, utkom första gången 2002 och vann Augustpriset som bästa svenska roman samma år.

Det är inte hans kärlek som är monstruös – men han själv, Hercule Barfuss. Sedan han föddes har han väckt människors fasa med sin vanställdhet. Men Hercule har fått två sällsynta gåvor. Den ena är att han kan läsa andras tankar, vilket kommer att skänka honom ett våldsamt och märkligt öde. Den andra är hans okuvliga kärlek. Hercule glömmer aldrig den flicka som föddes på bordellen samma natt som han.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö utkom första gången 1998 och brukar räknas som en av höjdpunkterna i Håkan Nessers författarskap, som flerfaldigt belönats för sina kriminalromaner. Romanen filmatiserades 2005.

En sommar i Närke i början av 60-talet. ”Det blir en hård sommar”, säger den 14-årige Eriks far. Och det blir det. Det Fruktansvärda inträffar, en ödesdiger händelse som ska kasta långa skuggor över staden på slätten, över Eriks framtid och människorna han älskar.

Läsarfavoriter är böcker som läsarna själva är med och röstar fram i ett samarbete med Akademibokhandeln. Vad som kännetecknar en läsarfavorit är att det är böcker som många kallar sin favoritbok, som fortfarande efterfrågas i tryck och som har älskats och lästs av många.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

SVERIGES STÖRSTA POCKETUTGIVARE