TÄVLING – Hur packar du din pocket?

 

Delta i sommarens härligaste tävling för alla pocketälskare! Vinn hela vår sommarutgivning!

Dela med dig av en bild som visar hur du packar din sommarpocket. Är det travar som åker med i resväskan? En favorit som ligger i cykelkorgen? Är det feel-good till en mumsig picknick, eller sandiga sidor i beachväskan?
Du kan välja att dela din bild på ditt Instagramkonto och tagga @alskapocket och #pocketpackare, tänk på att ha ett öppet konto under tävlingsperioden. Du kan också skicka som ett meddelande på Facebook eller mejla din bild till alskapocket@bonnierforlagen.se. Tävlingen pågår under perioden 1 juni – 15 augusti och 1:a pris är hela vår sommarutgivning, ca 40 böcker. 2-10 pris är 1 utvald pocketfavorit. Det går bra att delta med flera bilder under sommaren.

Vi på Älska Pocket ser fram emot era bidrag och kommer hålla utkik hela sommaren!
Lycka till med pocketpackandet!

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Kjell Westös roman “Den svavelgula himlen” i bokcirkel

 

Kjell Westös hyllade roman Den svavelgula himlen en episk Helsingforsskildring om familjeband, kärlek och vänskap, men också en kritisk genomlysning av hur våra drömmar och minnen färgas av kön, klass och tidens gång. En roman som passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Vi har gjort ett diskussionsunderlag ni gärna får använda.

  1. Westös berättelse kretsar inte endast kring berättarjaget och familjen Rabell, utan har en större bredd än så. Hur tänker du kring berättarstilen i förhållande till bokens innehåll? Vem är jaget? Handlar boken om honom, eller är han snarare en lins för bokens ”egentliga” handling?
  2. Genom hela boken berörs ämnet privilegier. Vilka olika sorters privilegier anser du finnas representerade? På vilket sätt? Hur förhåller sig de olika karaktärerna till sina respektive förutsättningar
  3. Till stor del handlar boken om huvudkaraktärens två livslånga kärlekar: Stella och Linda. Hur skiljer sig dessa åt?
  4. Berättelsen tar en vändning när man som läsare får reda på att det var berättarjaget som slog Krister. Hur förändrade detta din syn på jaget och berättelsen som sådan?
  5. Mycket i berättelsen kretsar kring Alex och Stellas relation, samtidigt får man dock mest ta del av den utifrån berättarjagets perspektiv. Hur tolkar du deras relation?
  6. Vad skulle du säga är bokens huvudtema? Vad fick det dig att känna?
  7. Boken avslutas med en fråga: ”Men vad är det vi minns, och vad är det vi egentligen älskar?”. Finns det ett svar, enligt boken eller enligt dig själv?
  8. Den svavelgula himlen är beskriven som ”en episk Helsingforsskildring om familjeband, kärlek och vänskap”. Vilka andra böcker påminner den dig om? På vilket sätt?
  9. Varför tror du jaget känner ett sådant starkt behov av att berätta sin historia? Om du skrev en bok om ditt eget liv, vilka vändpunkter och vilka viktiga personer hade då varit med?
  10. Boken rör sig över generationer, men ändå tycks mycket gå igen. Vilka förändringar ser du, och vilka upprepningar?

Den svavelgula himlen finns i pocket

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Kjell Westö om boken som krävde att få bli berättad

 

Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Det är en episk Helsingforsskildring om familjeband, kärlek och vänskap, men också en kritisk genomlysning av hur våra drömmar och minnen färgas av kön, klass och tidens gång.

Nu finns Kjell Westös kritikerhyllade roman i pocket och vi passade på att göra en intervju med författaren.

Din bok sträcker sig över flera decennier och generationer och samtidigt som mycket förändras med tiden ser man även ett mönster och saker som går igen från barn till förälder. Är Sandi och Thea på något vis reinkarnationer av sina föräldrar? Och vad säger det om Stella och Alex och deras familj?

– Stella och Alex Rabell kommer från en överklassmiljö där det sociala arvet är påträngande och ställer många krav. Det gör att vissa mönster går igen och upprepas generation efter generation. Somliga barn försöker revoltera mot det, så som Stella gör. Andra, som Alex, följer villigt i förfädernas fotspår utan att ifrågasätta deras handlingar. Men barn är ändå aldrig reinkarnationer av sina föräldrar. Tiderna förändras, varje människa är också ett barn av sin tid. (Och varje ny människa har också något som är bara hennes, något alldeles eget.) Så visst, man kan se drag av Stella i Sandi och drag av Alex i Thea, men döttrarna är inga kopior. Sandis sätt att revoltera mot sin familj är till exempel ett helt annat än mamma Stellas några årtionden tidigare. Och när berättelsen tar slut är Sandi och Thea fortfarande väldigt unga. Jag funderar på om jag ska kunna fortsätta skildra just Sandi i en annan nutidsroman. Vi får se, det tar så lång tid för mig att skriva mina böcker.

Vad fick dig att skriva just den här boken?

-Det enklaste svaret är att jag MÅSTE skriva den. Berättelsen gav sig till känna och krävde att få bli berättad. De här fiktiva människorna ville ut ur mitt huvud, ut i världen. Men det var också så att jag ville skriva ytterligare en roman som spänner från 1960-talet till nutiden, och göra det bättre och intensivare än jag gjort tidigare.

Och så ville jag, för första gången i mitt författarskap, skildra just Sandis och Theas generation när de är vuxna, men fortfarande unga.

Vilken bok läser du själv just nu?

-Jag läser Johannes Anyuru, både Strömavbrottets barn och hans romaner, jag ska vara hans värd på Helsinki Literature- festivalen om ett par veckor. Och så läser jag ett urval av Kjell Askildens noveller, jag håller alltid på med fler böcker samtidigt.

 

Den svavelgula himlen finns i pocket fom 7/5

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Det var vi” i bokcirkel

 

Golnaz Hashemzadeh Bonde uppmärksammade och hyllade ”Det var vi” är en bok om flykt och skuld, om moderskärlek och om drömmar för en kommande generation. Det är en bok som väcker mycket tankar och känslor och vi tycker den passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Här finns ett diskussionsunderlag för er som vill fördjupa er läsning.

 

  1. Har boken några övergripande teman? Vilka?

 

  1. Vad tyckte du om berättarrösten? Vilka känslor väckte huvudpersonen hos dig?

 

  1. Hur påverkar Nahids sinnesstämning berättelsen? Märks den i språket?

 

  1. I boken följer vi den medelålders Nahid, men vi får också följa henne som ung genom tillbakablickar. Vilka delar uppskattade du mest, och varför?

 

  1. Hur har romanfigurerna förändrats med tiden, om man jämför med tillbakablickarna? Nahid? Massoud? Varför?

 

  1. Berörde någon passage dig särskilt mycket? Vilken, och varför?

 

  1. Nahid uttrycker att hon aldrig tyckt om att vara förälder. Vad tror du att det beror på?

 

  1. Vilken roll spelar Nahids sjukdom i berättelsen?

 

  1. Vad ger romanen för perspektiv på vilka händelser som formar oss som människor?

 

  1. Vilken känsla lämnade boken dig med?

 

Det var vi finns i pocket fom 7/5

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs Den underjordiska järnvägen i bokcirkel

Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig.

Den underjordiska järnvägen har hyllats som en historisk roman som äger sällsynt relevans för vår tid. I verkligheten blev ”den underjordiska järnvägen” benämningen på det nätverk av frivilliga som hjälpte slavar att fly från söder till norr, men i Colson Whiteheads roman är järnvägen en konkret underjordisk flyktväg som tar Cora till olika delar av USA i jakten på ett värdigt liv.

Det är en gastkramande berättelse om en ung kvinnas kamp för överlevnad och frihet, samtidigt som den på ett banbrytande sätt också gestaltar och omtolkar slaveriets historia och till synes eviga efterverkningar.

Den underjordiska järnvägen är en roman som väcker många tankar och som passar utmärkt att läsa i bokcirkel. Här finns ett underlag med frågor för dig som vill fördjupa din läsning.

1. Vad tycker du om bokens upplägg? Hur tycker du att det påverkade berättelsen?
2. Coras mamma Mabel spelar en central del i berättelsen såväl för Cora, plantagen och Ridgeway. Förändras din syn på Mabel då du fått ta del av hennes historia? Hur?
3. Cora får ett jobb på ett museum som ”exemplar”, något som miss Lucy menar är ett fint och viktigt jobb, vilket gör att hon får sluta hos familjen Anderson. Hur tolkar du och vad känner du för den här delen av boken? Vad säger det om Coras samtid och vad säger det om miss Lucys karaktär? Hur verkar Cora och hennes två kollegor känna?
4. I North Carolina utsätts Cora även för kränkning från läkare och sjukvård. Vad fick det dig att känna som läsare? Vilka kopplingar – såväl historiska som samtida – kan man dra?
5. Vad tycker du om Ridgeways öde? Hur känner du inför hur han behandlades? Är han en komplex karaktär?
6. Vad tycker du om slutet? Hur får det dig att känna? Varför?
7. Vad kan den underjordiska järnvägen tänkas symbolisera? Varför tror du att Whitehead valde att göra den till något som faktiskt existerade? Vad tillför det till boken?
8. Vad tror du boken främst vill säga? Vad är berättelsens huvudsakliga mening?
9. Påminner Den underjordiska järnvägen om något du läst tidigare? Vad och på vilket sätt?
10. Vad tror du att den här berättelsen kan tillföra i en svensk kontext? Känns den relevant och viktig? På vilket sätt?

Den underjordiska järnvägen finns i pocket från den 10 april 2018.
Bokcirkelfrågor gjorda av Emma Åstrand
Fotograf: Madeline Whitehead

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Nytt klassikersläpp – svensk dikt

Den 9 maj utkommer en ny kvartett i Albert Bonniers klassikerserie. Denna gång är det samlade dikter av några av våra mest folkkära poeter som kommer i nyutgåvor – Edith Södergran, Karin Boye, Erik-Axel Karlfeldt och Werner Aspenström.

För de vackra författarporträtten på omslagen står industridesigner Jan Landqvist, porträtten är de samma som återfinns på hans välkända bokstöd. För den grafiska formgivningen står Nina Ulmaja.

Författaren Jessica Kolterjahn har skrivit ett förord till utgåvan med Karin Boyes dikter och till Erik-Axel Karlfeldts utgåva har litteraturkritikern Magnus Halldin skrivit förordet. Till Werner Aspenström har numer avlidne Hans Isaksson, Aspenströms förläggare, skrivit förordet och till Edith Södergrans utgåva har litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström skrivit.

Åsa Lindström, förläggare på Albert Bonniers förlag:

”Vi är otroligt glada och stolta över att kunna lyfta fram några av våra mest lästa och älskade poeter i vårens klassikersläpp. Min personliga favorit är Karin Boye som är en poet jag återkommer till, och vi hoppas förstås att dessa poeters verk ska fortsätta att röra nya generationers hjärtan och erbjuda tröst, igenkänning, väcka känslor och föda nya tankar.”

Omslag kan ni ladda ner här:

Karin Boye
Edith Södergran
Erik Axel Karlfeldt
Werner Aspenström

För recensionsexemplar eller andra frågor, hör av er till
klara.johansson@bonnierforlagen.se

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

“Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn”

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag. Nu finns tredje boken i trilogin om Via Terra i pocket – Sektens barn och vi passade på att ställa några frågor till författaren.

I Sektens barn får läsaren återigen följa med till Dimön och sekten ViaTerra. Den här gången kretsar berättelsen framför allt om barnen som växer upp där. Du beskriver en mörk tillvaro där hårda metoder används för att manipulera och styra dem till att bli trofasta sektmedlemmar. Varför valde du att fokusera på barnen i den sista delen av trilogin?

-Jag tyckte att berättelsen om barnen var den allra viktigaste och ville därför lämna den till sist. De hade inget val som vi som gick med självmant. Jag har aldrig anklagat någon för att dra in mig i sekten, jag var myndig, jag gjorde ett val – men jag har aldrig slutat anklaga mig själv för att jag drog in min son, John. Så det betydde oerhört mycket för mig att få skriva om vad som hände med barnen och samtidigt försöka beskriva deras styrka. Visst är barn lättare att manipulera än vuxna, men de tänker mer självständigt än man kan tro. En av berättarrösterna är ju Thor som är son till Franz Oswald, sektledaren. På sätt och viss känns det som om jag gav barnen en röst genom honom. Han är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Jag saknar hans röst ibland.

Sofia Bauman är nu vuxen och har en dotter, Julia, som älskar äventyr och utmaningar. I motsats till ungdomarna på Dimön är Julia fri – men ändå lockas hon av Franz Oswald och ViaTerra. Vilken är den största anledningen till att Julia dras till det förbjudna?

– Dras inte alla ungdomar till det förbjudna? Julia bor ju i Henån som är en liten stad i Bohuslän. Hon längtar hela tiden efter utmaningar, något större än det liv hon lever. Jag tror att många ungdomar känner tristess och längtar efter spänning, det gjorde jag själv som tonåring. (Jag känner faktiskt igen mig själv mer i Julia än i Sofia) Jag föreläser ju ofta för ungdomar och vi pratar om just det, rastlösheten som helt enkelt inte går att förneka. Många yngre läsare har skrivit till mig och sagt att de känner igen sig i Julia. Hon är brådmogen och helt gränslös, så hon tar ju rätt stora risker. Men samtidigt sprider hon glädje omkring sig och kanske är det just det som gör att allt slutar som det gör.

De kvinnliga karaktärerna i dina böcker är starka. Som läsare kommer man väldigt nära dem, särskilt Sofia som är huvudperson i Dimön-trilogin och är otroligt modig. Vad är det som får dina karaktärer att gång på gång resa sig och fortsätta kämpa? Hur kan man behålla sin styrka när livet rasar?

– Jag tror att alla människor har en enorm inre kraft som ibland inte visar sig förrän man befinner sig under stor press. Man måste plötsligt välja mellan att kämpa eller gå under. Ibland kan man till och med känna ett otroligt, nästan iskallt lugn i en sådan situation. Det kallas ju överlevnadsinstinkt, men enligt min åsikt är kärleken till andra människor en ännu starkare drivkraft som kan få människor att resa sig trots enorma motgångar.

Berätta om din arbetsprocess med den här boken! Vart har du hittat din inspiration?

– Jag visste vad boken skulle handla om och vilka av mina egna känslor jag skulle använda när jag skrev den. Jag visste precis hur den skulle börja och sluta. Sedan ställde jag karaktärerna där, nästan som pappersdockor, och började skriva. Jag använder aldrig en synopsis, jag försätter istället mig själv i en helt ny värld, i det här fallet Dimön, och börjar utforska och skapa berättelsen. På vägen får jag nya ideer, ser nya infallsvinklar och fördjupar karaktärerna medan jag skriver. Det är som att ge sig ut på ett äventyr. Alla författare har sin egen skrivprocess och min fungerar så. Sedan njuter jag väldigt mycket av att arbeta med texten med en redaktör som jag litar på. Det är nästan den bästa tiden i skrivandet för mig.
Jag gillar dock att göra research på plats, och har varit på alla platser som jag skriver om i boken. Dessutom pratade jag mycket med en kvinna som var med i ett ”barnläger” hos Scientologerna, ett som liknar det jag skriver om i boken. Hon berättade allt för mig om hur det gick till. Det finns verkligen inga överdrifter i Sektens barn.

Du är ofta ute och föreläser i skolor och inför en yngre publik. På vilket sätt är kommunikationen med de yngre läsarna viktig för dig?

– Det här skulle jag kunna skriva flera sidor om. Vad som har hänt är att eleverna i vissa klasser i gymnasieskolor har läst Sekten på Dimön (min första bok) och bjudit in mig på föreläsningar. Vi diskuterar sekter, men också liknande situationer i livet: mobbning, misshandelsförhållanden, jobb där chefer använder härskarteknik, och inte minst påverkan från radikala grupper. De här ungdomarna ska precis ta studenten. Det är valår. De är absolut hett byte för nazistiska och högerradikala grupper. Vi diskuterar allt detta. Hur det skulle kunna påverka dem och vad de kan göra för att undgå att hamna i sådana situationer. Dagens ungdomar är otroligt smarta och öppna, inte alls så rebelliska som på 70-talet när jag var ung. Det är otroligt givande att prata med dagens ungdom. De är den allra bästa publiken att föreläsa för. Detta kommer jag göra mycket mer av i framtiden.

Intervju Lisa Jonasdotter Nilsson
Foto: Fotograf Adde och Klara Leo
Sektens barn av Mariette Lindstein finns i pocket från 10 april
Del ett och två i serien finns också i pocket, Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Ett liv med cellgifter och champagne

I pocketaktuella Himlen kan vänta skriver journalisten Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.

Din bok är djupt personlig, berätta något om din skrivprocess.

– Den har varit tuff att skriva och handlar det inte om den emotionell resan utan om att hitta tid. Tid att helt enkelt sätta sig och jobba. Jag har varit väldigt strukturerad. Skrivit 5 000 tecken om dagen, och de dagar jag inte kunnat har det blivit det dubbla. Boken är skriver sena nätter och kvällar, på Maldiverna, Zanzibar, Waynes cofffeehouse och den lokala pizzerian samt hemma vid köksbordet.

Var det något som var särskilt känslosamt att skriva om?

– Kapitlen om min barndom. Vi människor blir ju lätt sentimentala när vi slungas tillbaka till vår egen uppväxt. Jag kan med distans se, att jag alltid har kämpat med att försöka vara till lags och aldrig varit riktigt sann mot mig själv. Jag har lärt mig att vara en riktig ja-sägare, utan att läromästaren haft någon baktanke med det.

Vem tycker du ska läsa din bok/vad hoppas du att din bok bidrar med?

-” Himlen kan vänta” kan man applicera på vem som helst som står inför stora val i livet eller har gått igenom smärta, drabbats av sjukdom eller helt enkelt bara är en mångfacetterad människa. Kort sagt alla kan dra nytta av den, hämta styrka och insikt men framför allt inse att man sällan är ensam i sina känslor.

Vad gör du för att ha den positiva inställning och glada livsenergi som du utstrålar?

-Jag har lärt mig att det alltid blir bättre, det är verkligen mörkast före gryning. Det tog mig bara 51 år att komma dit. Och så är jag rätt grundglad även om cancern har gjort mig bitter och rädd. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Himlen kan vänta finns  pocket.

Intervju Lisa Jonasdotter Nilsson

 

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Samtal med vänner” i bokcirkel

Samtal med vänner av Sally Rooney är en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vänskap och kärlek i samtiden berättad med stor tonsäkerhet och värme. En bok som passar perfekt att läsa i bokcirkel!

Om boken: Frances är en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterär agent i Dublin. Hennes bästa vän och före detta flickvän är den vackra och självupptagna Bobbi. Under en poesikväll träffar de fotografen Melissa och hennes skådespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det äldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skådespel av skiftande lojaliteter och kärleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och när relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka får Frances allt svårare att behålla sin kyliga distans.

Här finns ett diskussionsunderlag för dig som vill läsa “Samtal med vänner” i bokcirkel.

  1. Författaren Sally Rooney har sagt att hon ville skriva om relationer som det inte går att sätta en etikett på (flickvän, kompis e t c). Hur har hon lyckats med det tycker du?

2. Tror du att den här ganska frispråkiga romanen skulle ha kunnat komma ut på Irland för tjugo år sedan?

3. Känner du igen dig i någon av karaktärerna? Motivera varför.

4. En stor del av romanen består av dialog, vad tyckte du om det och vad skapar det för ton/stil?

5. Kan man säga att romanen har en feministisk agenda? På vilket sätt i sådant fall?

6. Hur skulle du vilja casta huvudrollerna om boken blev filmad?
7. Har du någon favoritepisod i boken?

8. Hur tror du att Frances relation till sina föräldrar har påverkat henne?

9. Vilka insikter har huvudpersonen Frances kommit till när boken är utläst?

10. Vad tyckte du om slutet?

 

Samtal med vänner av Sally Rooney finns i pocket från 9/1 2018

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail

Läs “Vargarnas historia” i bokcirkel

Vargarnas historia av Emily Fridlund är en stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet, en perfekt bok att läsa i bokcirkel!

Om boken: Linda är 15 år, bor i skogen med sina föräldrar och är en ensam särling. Så flyttar en ny familj in i ett stort hus vid sjön. Den spirituella och varma Patra vill gärna ha både sällskap och barnvakt åt 4-årige Paul. Tacksamt låter sig Linda sugas in i familjen, men för att vara en del av den måste hon se åt andra hållet med den vanvård som Paul utsätts för och som till slut får förödande konsekvenser.

Här följer 10 frågor som du kan använda som underlag.

1.Vad känner ni till om författaren Emily Fridlund? Påverkar det er läsning av boken? Hur/varför?

2. I romanen växlar författaren mellan olika tidsplan. Vad tycker ni om det greppet och varför tror ni att författaren valde att berätta historien på det sättet?

3. I vilken miljö utspelar sig boken? Hur påverkar det berättelsen?

4. Redan i början av romanen avslöjas det att pojken Paul kommer att dö. Hur påverkar det läsningen och sättet ni ser på det som händer längre fram i romanen?

5. Huvudpersonen Linda kallas i romanen för en rad olika namn av sina klasskompisar: ”Miffot” eller ”Kommunisten” t ex och hennes egentliga namn är Madeline. Varför tror ni att författaren har valt att göra så och är det något av namnen hon verkar mer bekväm med?

6. Vad tycker ni om språket i boken? Hur skulle ni beskriva det och hur fungerar språket för det författaren vill berätta?

7. När Linda ska skriva en uppsats i skolan väljer hon att skriva om vargar. Hur reagerar hennes lärare på det och vad tror ni att vargarna symboliserar i den här romanen?

8. Religion spelar en stor roll i romanen på olika plan och när Paul blir sjuk vägrar föräldrarna, som bekänner sig till ”kristen vetenskap”, t ex att söka hjälp. Vad tror ni att författaren vill säga med det?

9. Har boken förmedlat några nya insikter?

10. Skulle ni rekommendera boken till någon annan? Varför/varför inte?

 

Vargarnas historia av Emily Fridlund finns i pocket från 9/1 2018.

Share On Facebook
Share On Twitter
Share On Linkedin
Mail